Februari 2011

Vad skulle man göra utan vänner som vill tona håret blått, sprätta ned hela badrummet med färg och bära hatt bara för att det känns tjusigt en söndag?

Svaret är att man vare sig skulle göra eller vara någonting.

Efter en hel veckas galet intensivt jobb med plåtningar, klädplock, planering och mängder med jobb och lite för få timmars sömn så tar jag en smula helgledigt från bloggen, och datorn i övrigt, och återkommer imorgon.

Nu ska jag istället hem till en annan vän, utan hatt tror jag dock, och insupa D-vitamin från solen och sen spela TV-spel tills tummen ömmar.

Hittade dessa hos Carolina Engman/Fashionsquad och tänker bara: D-I-fucking-Y!

Problemet är bara att hitta ett par schyssta kilklackar i min bebisstorlek 34.

Vore superbt med ett par i mockaliknande tyg. Då skulle färgen fästa bra.

Ååååh!

Nu ska jag istället för att suckta efter att sätta tänderna i något kreativt dra iväg på en heldags plåtning för POPMANI. Det kommer bli så-himla-bra!

Jag har legat i badkaret i två timmar och funderat på bloggen. För tillfället har jag alldeles för mycket att göra (typ uppfylla mina drömmar yrkeamässigt) för att orka med allt detta hat. Därför har jag valt att göra det jag aldrig trodde att jag skulle behöva. Nu kommer alla kommenterar som skrivs godkännas av mig innan de publiceras. På så sätt får jag förvisso se dem men jag väljer vem av er som får spy skit på mig. Jag hatar att göra det men vet ni, för att att jag överhuvudtaget ska vilja fortsätta blogga gör jag det. För min skull.

Jag försökte förklara hela grejen med programmet och dess snedvridenhet men vissa tycks ändå inte förstå. Läs igen vettja men fattar ni fortfarande inte, tja ert problem. Jag kan inte förklara det mer tydligt.

Nu drar jag till en studio i stan för att prova kläderna på modellerna inför imorgon.

Pics. Marcella Mravec.

I tisdags var jag på H&Ms presskontor och drack lite te, snackade med det trevliga folket som sitter där och jobbar och gjorde det jag var där för att göra (även om det alltid uppskattas från min sida att prata kläder och dricka te) nämligen plocka kläder till morgondagens plåtning.

Hittade en massa godbitar från H&Ms olika kollektioner och avdelningar och insåg att jag för första gången på länge hade ett sug efter att köpa nya kläder. Alltså sådant som inte är second hand eller vintage. Nu vet jag inte om det var för att det var en jovialisk färgskala med mönstermixar uppblandat med dekadenta snitt och tyger som gjorde mig lite vårrusig i huvudet men jag tror starkt på H&Ms vår och sommar.

Pillade lite på Fashion Against Aidskollektionen och måste säga att det var vad jag gillade minst. Den förra var otroligt festivalhärlig och jag gillar att den som kommer är androgyn på så sätt att den är tilltänkt att vara helt och hållet för både killar och tjejer. Men oh, en mjukisdräkt á la One Piece? Nej H&M, nej. Och plastpåsen á la Jil Sander. Den gula är kanske snäppet finare än originalet men vad tycker vi egentligen om rakt i nedstigande led copy cat-ing?

Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag rycker på axlarna eller vill rynka ögonbrynen.

Helt okej men inte mer än så.

När Jessica såg första bilden på mitt medelhavsblå hår skrev hon till mig: Jag måste få fota dig! Och eftersom jag älskar Jessicas bilder och gärna är med på roliga idéer både framför och bakom kameran så sa jag naturligtvis; ja!

Sagt och gjort, i söndags ägnade vi ett par av solens sista timmar att fånga oceanen i mitt hår samtidigt som vi pratade om allt som är viktigt i livet.

En Silversaga produktion med mig och det blå i huvudrollen.

Idag har jag spenderat dagen i en skön studio med en skara fantastiska människor och njutit av att få jobba med det jag tycker allra bäst om. Gårdagens tumult lades åt sidan och byttes ut mot ett glas champagne, himla fina kläder från Kotyr och plåtning tillsammans med ett peppat team. Katarina och Natalie på Kotyr kan konsten att göra en dag i studion extra-allt-bra!

Temat var det lite glammigare 70-talet och modellen Arwen var smått fantastisk. Och lång, som ni ser. Jag nådde ungefär så långt att jag kunde krama hennes lår.

Fotografen Carlos Norén gillade högen med smycken som jag dukade fram.

Carlos fixar med bakgrunden (vi var mycket eniga han och jag trots att det var första gången vi sågs. Smutsigt grå bakgrund, accessoarer extra allt, Farrah Fawcettförälskelse och känslan av en snäll Terry Richardson-sk anda i bilderna med mycket blixt) Första modellen Patricia var fantastisk för att vara ett new face och gjorde oss lyriska i Malinaklänning och frisyren vi döpte till "bullen".

Carlos och glam-Arwen i rosa siden. Studio 54 och Diana Ross anno 2011.

Pics. Carlos och Katarinas iphonebilder från FB.

Så fort jag hinner ska jag lägga in även mina bilder från idag. Kom dock ganska nyss hem och känner mig en smula mör i både hjärnan och kroppen. Men jag klagar inte. Att jobba med styling, ha full kreativ frihet, makalösa människor omkring sig och attityden att ingenting är omöjligt - det är magiskt.