Augusti 2010

DIY... tre små bokstäver som man ser ibland i tidningar och bloggar. Vet ni vad det betyder? Det visste inte jag. Jag har sett det där på bl.a. bloggar där diverse präktiga människor stolt visar en bild på något skit de gjort/lagat/modifierat och så skriver de "DIY" under bilden! Jag satt som ett fån och undrade vad i helvete jag NU har missat.

Det visar sig att jag inte missat någonting alls. DIY står för "Do it Yourself" vilket nog måste betraktas som det mest meningslösa uttrycket på den här planeten.

DIY är benämningen på en slags "subkultur" som uppkommit genom att människor i städerna har kommit på att det faktiskt GÅR att göra saker själva. Som att byta glödlampor, lägga ett golv, torka sig själv i röven, tugga och svälja, laga en strumpa, måla om en möbel, tillverka ett smycke, etc etc. När man lyckas med detta är det fruktansvärt stort. Det måste firas och delas med till alla man känner! Det gör man tydligen genom att blogga/statusuppdatera/twittra ut det på nätet. En sådan uppdatering måste innehålla följande:

1. En bild på den ytterst banala handlingen som man lyckats med att utföra.
2. En kort beskrivning vad det är man har gjort.
3. Efter beskrivningen måste man skriva "DIY" med stora bokstäver och massor av utropstecken efteråt.

Följer du dessa tre punkter så kommer den stora massans hyllningar till dig automatiskt. Bered dig på massor av frågor från andra som förundrat kommer undra hur du klarade av det där helt själv!

"Har du själv sytt på en liten lapp på en väska?! Oh, så kreativt! Hur kom du på det?"

"Har du målat om en möbel?! Hur gör man det? Med färg? Pensel? Vad är en pensel?"

"Har du bytt glödlampa? Va? Kan man skruva av den!? SJÄLV?! Krävs det inte verktyg?"

"Torkade du dig själv i rumpan? VA?! Är inte det svårt? Jag trodde att man var tvungen att anlita proffs för sånt där!"

Spontant undrar jag om det hela inte är ett skämt. Om det inte är det så borde en gigantisk hand sväva ned från rymden och bitchslappa varenda DIY-anhängare.

Liksom, för fan... skärp er nu.

Nu ringde det fan ta mig en säljare från Tele2 på kontoret med (det var ju bara i förra veckan de plågade mig hemma)! Något svammel om mobil växel och att det skulle vara så himla billigt och bra. Framförallt om vi bestämde oss nu idag. Direkt.

"Öh... vänta... ringer du från Tele2 direkt? Vad heter du?" frågade jag.

"Jag ringer för Tele2, jag heter Robert." fick jag till svar.

"Robert vad?"

"Erhm. Vi får inte lämna ut efternamn. Det är reglerna som säger så."

"Så... du menar att vi ska köpa något av dig när du inte ens kan ge oss ditt namn?"

"Jaaa... öh... så är reglerna."

"Hur ska jag då kunna veta vem jag ska skälla på om jag upptäcker att det du lovar inte är det som sedan levereras? Så kan man väl inte göra affärer?"

"Öh..."

"Ja, precis Robert. Ööööh! Precis min tanke! Tack. Hejdå."

"Ööh..." igen från Robert och sedan några sekunders tyst andning i luren.

"Robert?"

"Ja?"

"Det är nu du ska lägga på luren."

*klick*

Sedan läser jag i DN att Tele2 blåser sina genom att sälja på dem dubbla abonnemang. Tacka fan att säljarna inte vill säga vad de heter när de ringer folk.

Dagens projekt är alltså att skaffa en annan mobiloperatör till företagets telefoner. Perfekt. Jag som hade så lite att göra idag.

DN -

"Jag har köpt en 3D-tv! 22.000 spänn! Ska bli sjukt nice att kolla på film nu." berättar en besökande vän för mig.

"Spännande." får jag fram.

"Ska köpa lite filmer nu på lunchen. Så jag har!"

"Låter bra. Fast öh... inte för att vara sån men bara så du vet..." sa jag, men hann inte längre för han hade redan farit in på datorn i vårt kök för att surfa runt och köpa filmer.

Han kommer in lite senare och ser sjukt besviken ut. Nästan lite ledsen.

"Fan. Det finns ju inga 3D-filmer och köpa. Jag hittade bara EN film. Och det var en barnfilm... något med köttbullar. Faaaaaaan! Min flickvän kommer döda mig."

Upp som en sol och ned som en pannkaka, typ.

Stackare.

Det finns massor av människor som inte förstår någonting alls. Själv blir jag nästan lite spak när jag ser vad vissa människor tycker och tänker. Idag satte jag fan kaffet i fel strupe när jag läste en artikel som en jurist vid namn Måns Cederberg hade suttit och plitat ihop.

Med rubriken "Stoppa våldtäkterna - DNA-testa alla män" så försöker det här puckot att babbla på som om han har kommit på en bra idé. När man istället blir mörkrädd över hur en jurist kan överhuvudtaget komma på en sådan här idé.

Ipred, FRA och allting annat ska registreras. Ska vi nu registrera vårt DNA med? Varför inte operera in en sändare i alla människor så att myndigheter kan se var vi befinner oss samt lyssna på oss.

Folk som begår våldtäkter är rena as och ska kastreras. Omedelbart. Först kemiskt sedan, ifall det sker ett återfall, så ska kasteringen vara kirurgisk. Våldtäkterna måste vi stävja. Så långt är alla i Sverige helt överens.

Men Måns är inte klok. Han drar fram en "lösning" som drabbar ALLA och inte bara de få idioterna som uppenbart är sjuka i huvudet. Det är som när det var ont om poliser i någon liten skitstad när lösningen var att folk skulle "hålla sig hemma" så att de inte skulle drabbas av brott. De som begår våldtäkter blir väl bara noggrannare att se till att de inte lämnar sin dna bakom sig. För idag är det VÄLDIGT vanligt att man inte hittar några DNA-bevis i våldtäktsfall.

Som vanligt används folks rädslor för att än en gång piska fram nya lagar och idéer. Det finns inget effektivare sätt att få folk att ge upp sina rättigheter.

"Hmm, jag förstår att du är rädd. Men om du lämnar lite blod här och opererar in den här sändaren i kroppen så kan vi hjälpa dig. Vi lovar att bara använda oss av informationen när det är viktigt."

"Öh... ok. Det låter bra." säger någon och går iväg med en fejkad känsla av trygghet och sin frihet ännu lite mer begränsad. Det är inte rätt.

Nej. Jaga idioterna som begår våldtäkter. Kastrera dem kemiskt när ni hittar dem. Blir det återfall så skär av apparaten kirurgiskt på dem och starta eunuckkörer i fängelserna. Jag bryr mig inte. Men lägg för fan lite tid och ork på att jaga IDIOTERNA och låt mig och mitt DNA vara ifred.

Som tur är kommer ett DNA-register inte att hända på ett tag. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag dock att det kan bli verklighet någon gång i framtiden. Men inte idag.

Aktuellt just nu i skrivande stund, är att det finns en jurist som heter Måns Cederberg som är jurist på länsstyrelsen i Södermanland, som är helt borta i skallen, som skriver meningslösa skitartiklar på Aftonbladet. Sparka ut idioten direkt innan han gifter sig med Gudrun Schyman (som just nu måste stå utanför hans kontor med blommor och uppvakta honom)...

Det är måndag och jag har tack vare Måns blivit riktigt trött redan på morgonen. Jävla Måns.

Ett tips.

Har ni barn så ansök om att ta bort dem ifrån PKU-registret! (ett register som polisen med jämna mellanrum försöker få tillgång till). Det gör ni väldigt enkelt genom att skriva ett brev till:

----------------------------------------

PKU-laboratoriet
CMMS C2-71
Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
141 86 Stockholm

Du måste skriva in följande:

* Att du begär utträde ur PKU-registret

    * Eget namn och personnummer
    * Moderns namn och personnummer
    * Sjukhus man är född på
    * Adress man vill ha bekräftelsebrevet skickat till.
    * Underskrift

----------------------------------------

Så där. Så har du gjort vad du kan för att skydda din avkommas DNA. Annan intressant fakta är att ett tag så försökte polisen få tillgång till de som begärt att GÅ UT UR registret eftersom de "borde vara brottslingar". Det där gick givetvis inte.