Nya "forskningsrön" runt "sjukdomen" fetma dyker upp med jämna mellanrum. Det senaste är från Finland och som vanligt när det handlar om saker från Finland så är det så klart dåligt. Så här:
"Det är i det centrala nervsystemet hungersignalerna hanteras, det är också därifrån aptiten styrs. De finländska forskarna från universitetet i Åbo och Aalto-universitetet i Helsingfors har i sin studie fått fram nya bevis på att det är hjärnan som spökar när vår matlust blir för stor. Att vi vräker i oss mer än vi behöver verkar bero på en obalans mellan de delar av hjärnan som styr vårt belöningssystem och de delar där förståndet sitter."
Det är alltså hjärnans fel att tjockisar äter för mycket. Hjärnan har hand om massor med saker. Hjärnan styr armar, händer och får dem till att forsla mer och mer mat till munnen. Som sedan tuggar maten och sväljer den. Det är en väldigt ond hjärna som ser till att tjockisarna blir tjocka. För att säkerställa att tjockisarna inte slutar äta levererar hjärnan endorfiner för att "knarka" tjockisarna till ett tillstånd där de fortsätter tugga maten. Under tiden detta sker sitter tydligen tjockisarna hjälplösa, i ett mörkt mentalt hörn i sin egen hjärna och gråter över sitt öde.
"Deras slutsats är att hjärnan spelar en stor roll för fetma och övervikt."
Grattis Finlandsforskare! Det är bra att ni sparkar in öppna dörrar! Resten av världen är helt övertygade om att det är tjockisarna själva bär ansvaret för sin fetma. Jag känner en snubbe som MÅSTE gå till gymmet fyra gånger i veckan för annars ser hans ämnesomsättning till att tjocka till honom. Detta är han medveten om och därför gymbesöken. Han tycker det är skitdrygt (4 ordentliga gympass i veckan när man har familj är jobbigt!) men som han själv säger: "Vad fan är alternativet? Att bli tjock?"
Det är ändå lite roligt med tjockisarna och deras forskarvänner. De har den senaste tiden fått det till att det är genetiskt, att deras celler fungerar annorlunda, att det är ett virus och nu är det alltså hjärnans fel. Win! Det vi ser är ett slags världsrekord i att slippa ta ansvar.
Om tjockisarna inte vill äta, men hjärnan "lurar dem" till att göra det ändå så snackar vi alltså någon form av missbruk. Missbruk är ingen "sjukdom" utan helt enkelt ett resultat av ett klent psyke hos en individ som inte kan ta sig i kragen.
"Vad du äter! Inte konstigt du är tjock!"
"Nej, det är min hjärnas fel! Allt smakar så gott!"
"Det är väl för fan DIN hjärna. Hjärnan är ju du! Sluta ät!"
"Jag kan inte!"
"Vad fan! Ge fan i min mat! Håll dig på din sida av bordet!"
"Jag kan inte sluta! Hjääärnaaaaan styyyyyr!"
"Argh! Det där är min arm!"
"Maaaaaaaaaaaat! Ge mig maaaaat!"
Påminner lite om zombiekulturen. Man kanske borde göra en splatterfilm? "Attack of the fatties!". Jag ser framför mig där filmens hjältar (kanske ett slimt, vackert par) kämpar sig förbi horder av tjockisar som försöker äta världen. Det ska finnas med hagelgevär, en plogbil (Yes! Jag ser det framför mig!) och massor av explosioner! Vi snor den där virusidén de hade och gör så att om någon blir biten av en tjockis så utbryter kraftiga svettningar och allt ser efter några timmar plötsligt mycket gott ut.
Favoritscenen är när hjältarna tar två skivor C4 med en granat i mitten och räcker fram den till den fruktansvärda "person noll" - Ursprungstjockisen som startade det hela - med kommentaren:
"Mac Boom?" säger hjälten och försöker trycka ut den explosiva sandwichen genom en dörr.
"YAAAARGH!!! Give me burger! Must eat!" säger fettot medan tjocka fingrar ivrigt trycker in rubbet i munnen.
*Anomnomnom...*
Boom!
End credits.
