Om ni vet vad jag ska göra så maila till [email protected] och berätta varför ni vill göra samma sak. Två riktigt bra förklaringar får... erhm... öh... typ möjlighet att göra samma sak.
;)
UPPDATERAT:
Jupp. Jag kör självklart lite Borderlands 2. Mikael B. och Jonathan W har fått en kod så ni kan hämta ert spel antingen via Steam eller via ombud (tar några dagar extra). Ledtråden var så klart låten. Här har ni introt:
En kraftigt berusad snubbe på väg hem snubblar ned på t-banespåret och blir liggandes där. En annan snubbe ser detta och bestämmer sig för att råna honom. Det är lite av hans grej har det kommit fram. Att sno berusade människor på deras saker.
Nu är han häktad. T-banemannen erkänner: Han är ledsen. Han gråter. Han ber om förlåtelse. Fast först efter att han får berättat för sig att han är fångad på film. Först då, när han inser att det är kört... ja, först då kommer gnället.
Han berättar att han kom till Sverige för att han levt under dåliga förhållanden i sitt hemland. Han har rest från Italien och hit.
– Jag har problem med mina ben, jag har fått elchocker, säger han.
– Min mamma är sjuk.
Hmmm... för att ha problem med benen hoppar han lite väl enkelt både ned och upp från spåret på filmen. Synd om hans ben... not. Kanske någon borde berätta för idioten, en gång till, att hans offer fick amputera ena foten.
Men i övrigt är allting bra. T-banemannens liv suger (och har sugit) hårt. Det låter asbra. Hoppas att det fortsätter så.
Jag är förresten sjukt trött på gärningsmän som gråter. Kan vi inte bara slå dem så fort vi ser lite fukt ansamlas i deras ögon? Bara lite minivåld, typ? Kanske? Ja? JA!
En lokal nyhetsstation i USA misslyckas totalt med att rapportera verkligheten.
Inlägget är lite yrkesskadat. Så om ni inte fattar något så är det skönt för er typ. ;)
Det förbereds tryck, planscher och digitala omslag för en av våra artister. Jag får ett mail från England där de efterfrågar en logotype för artisten. Den ska vara högupplöst.
Jag skickar en vektoriserad logo (innebär att grafiken är skalbar och att begreppet högupplöst blir meningslöst). Slänger även med en pdf-version så att även retarderade människor kan kolla in bilden.
En kort stund senare får jag svar.
UK
"Sorry to bother you again. But the logo is very small. I asked for a high-res one."
Pezster
"Ehm... what? That logo is vectorized. It's whatever size you want it to be."
UK
"My guy tells me that it's to small. Send a high-res, plz."
Pezster
"What? NO! Get another guy instead. I will not create a high-res jpeg because he's retarded."
UK
"I import the logo as it is in photoshop and it's to small."
Pezster
"You mean you don't have a guy? Anyway... make it bigger if it's default size is too small. When you open the file PS (photoshop) will open a dialogue window. There u can put any size you want."
UK
"Can I change the size there?"
Pezster
"Erhm... no. That window is just for fun. The software is teasing you for what could have been."
UK
"Brian warned me about you. Can I change it or not?"
Pezster
"You mean you haven't tried yet?"
UK
"For christ sake... Can. I. Change. It. There?"
Pezster
"I. Eat. Cheese."
UK
"Just fuck off."
Pezster
"Just fucked off."
Har precis varit och tittat på köksluckor. Tänkte att det skulle vara en enkel sak att bara gå in och peka på en schysst lucka och sedan fixar husföretaget resten.
Nej. Dumt av mig. Jag måste tydligen "engarera" mig. En glad säljare i fin kostym kastade sig genast över mig och började fråga mig om mina visioner, vilken känsla jag vill ha i mitt kök (?!?!), färgkombinationer, glatt ljus och... äsch... jag vet faktiskt inte vad han försökte förmedla.
Han drog - efter jag påpekat att det är vitt som gäller på luckorna - fram en pärlemorvit (med inslag av "metallic"... hahaha... whaaat?), glänsande bit trä och smekte den med handen. Han tittade på mig med ett fräckt leende och religiösa ögon.
"Seeeer du vilket fantastiskt ljus?"
"Den är vit."
"Med metallstänk. Det är helt och hållet vår egen framtagna färg!"
"Jättespännande. Men du, vit? Jag vill ha en vit färg."
"Den här då! Den är en högblank vit. Mycket snygg."
"Har du någon som inte är så blank? Typ... vanligt vit?"
"Ja. Det är väl den här då." säger han och slänger den vanligt vita träbiten på bordet.
"Perfekt! Den tar vi!" säger jag.
"Luckmodell?"
"En lucka, tack! Rakt av vit. Inga infrästa mönster eller annat skumt skit. En bit vit planka, tack!"
"Ok. Vi har även luckor med mjuka kanter, avfasa..."
"Argh! Stopp! Den där! Den!" säger jag och pekar på en vanlig jävla lucka.
"Ah, den... ja... erhm... den ingår i vårt standardsortiment" säger han med lite... avsmak?
"Och snart ingår den även i mitt kök!" konstaterar jag glatt.
Alltså.. jag kan inte släppa pärlemorskiten. Den var 10 ggr dyrare! För färgen på en jävla lucka. Man öppnar luckan... där bakom har man grejjor... man tar eller ställer in något... och sedan stänger man luckan. Man står inte och smeker sin lucka och tittar på färgen med kåthet i blicken. Ringer folk sina grannar och ber dem beundra färgen på luckorna i köket?
Dags för beslagen (jag förstod först inte, sedan förklarade han... varpå jag tänkte "aha... handtag!"). Han släpar bort mig till en vägg med miljoner olika beslag. Gah! från min hjärna och jag pekar i självförsvar snabbt ut ett handtag som ser ok ut utan några fräsiga krusidulldetaljer.
"Vi har även laminatbeslag på andra sidan väggen. Där finns några fina nyheter som du måste titta på."
"Nope. Jag vill ha den där." säger jag och pekar bestämt en gång till och hoppas innerligt att han inte får för sig att förklara vad laminatbeslag är för något.
Han påpekar att han kan göra en 3D-modell med de val jag gör. Så kan vi prova lite olika kombinationer och färger. Jag tycker det låter jobbigt och säger nej tack.
Säljaren suckar och undrar om jag vill ha något mer. Jag upplyser honom om att jag även behöver bestämma bänkskiva. Han går bort mot en vägg med massor av bänkskivor. Jag hittar en laminatskiva som är helt ok.
"Den där ser bra ut. Den tar vi." säger jag efter att ha hittat en - enligt mig - snygg mörkgrå glansig bit trä med laminat på.
"Sten är ju bättre."
"Det är jag helt övertygad om. Det är även 6 ggr dyrare och vårt kök är stoooort."
"Man kan skära i sten utan att det blir repor."
"Jupp, det kan jag tänka mig. Själv brukar jag undvika att skära i diskbänken."
"En olycka händer så lätt!"
"Om man inte lyckas hålla kniven på skärbrädan ska man nog inte hålla på med knivar." tycker jag.
Säljaren ser lite ledsen ut.
Kakel, kommer han plötsligt på och drar, med ny energi, iväg med mig till en hörna med kakel. Jag förklarar att jag inte vill ha kakel utan istället ett mycket ljusblått klart glas. Han drar iväg med mig till en hörna med målat glas. Jag förklarar, tydligare den här gången, att jag vill ha glas som har en ljusblå ton i sig själv... inte att någon smetat färg bakom glaset. Han ser oförstående ut. Han börjar istället prata om hur mycket bättre det är att ha färg på baksidan av glaset. Jag tycker att jag har varit tydlig med vad jag vill ha för slags glas... och han har uppenbarligen inte det glas jag önskar... alltså är det inte lönt att fortsätta diskussionen.
Eftersom jag nu anser mig vara färdig med dagens uppgift upplyser jag honom om att min byggsnubbe kommer kontakta honom och göra upp om hur mycket av allting som behövs... ja, utom det ljusblåa glaset, för det får jag tydligen lösa själv.
Säljaren försöker en gång till förklara vikten av att jag kommer in och tittar på en 3D-modell i hans dator innan jag bestämmer mig. Det är nästan en vädjan. Jag måste ju se... känna efter... prova olika luckor, färger, ja... EXPERIMENTERA!!! Jag håller inte alls med honom. Jag har ju redan bestämt mig och ett möte till slösar ju med både min och hans tid.
Det var köket. Nästa steg är kakel och klinker i hall och badrum. Femton minuter kvar på lunchen... det bör gå :)
Det här, har jag fått berättat för mig, är tydligen den roliga biten av husbygget.
