Dollarsedlar, dekadens och diamanter. Ja, lite så kan man väl beskriva Liberace. Nu var jag ju fortfarande väldigt ung när han gick bort 1987 men nog minns jag honom ändå ganska väl från såväl TV som tidningar. Live fick jag dock aldrig möjlighet att se denne extravagante pianovirtous. Vad jag däremot nu sett är filmen Mitt Liv Med Liberace eller Behind The Candelabra som den heter på sitt originalspråk. Vilken härlig film och vilka skådespelartalanger både Michael Douglas och Matt Damon är. Självklart; de har båda mängder av stora Hollywoodproduktioner i bagaget men att de kunde nå den här nivån av skådespeleri och rolltolkning trodde jag inte. 

Tydligen drog man tassarna åt sig i Hollywood och lät filmen bli en produktion direkt för TV i USA - man trodde att det "bara var homosexuella" som skulle se den. Snacka om att det måste känt sig snopna när sedan kritikerna världen över i efterhand öst lovord över både produktion och rollprestationer. Därmed kan det inte bli några Oscarsstatyetter för filmen nu till helgen - däremot blev det hela 11 Emmys av totalt 15 nomineringar!

Filmen bygger på Scott Thorsons bok med samma namn om sitt liv med just Liberace. Själv vägrade Liberace under sin levnadstid att bekräfta sin homosexualitet och än mindre sin minst sagt anmärkningsvärda relation med Scott Thorson. Tvärtom investerades mycket tid och pengar att lysa PR-facklan mot konstruerade heterosexulle relationer och det faktum att han hade svårt att hitta "den rätta" - om hans publik någonsin riktigt helt gick på att den plastikopererade lille mannen i vit mink och mer blingbling än en julgran kunde vara helt straight vet jag dock inte. Vad jag dock vet är att Liberace mellan 1950 och 1970 var världens bäst betalda underhållare. Det säger inte lite med tanke på att bl a Elvis hade sin storhetstid just då. Inte undra på att Liberace myntat uttryck som "jag skrattade hela vägen till banken".

Nu tänker jag inte ge iväg för mycket om filmens innehåll men till historien hör såklart att Scott Thorson inte levt på rätt sida om lagen på många decennier och så sent som för en månad sedan dömdes han till mellan 8 och 20 års fängelse då han inte dök upp till ett schemalagt drogtest. Kanske inte guds bästa barn från början men en klar indikation om vad som kan hända om du hamnar i en osund relation där dessutom pengar är en maktfaktor.

Rekommenderas verkligen, eller för att använda ett av Liberaces favorituttryck - too much of a good thing is wonderful!

Kram M

Igår kväll tog vi med oss goda vänner och gick till Hovet här i Stockholm för att lyssna och titta på Sara Brightman och hennes turné Dreamchaser. Turnén som faktiskt gjorde sitt allra sista och därmed det 86:e turnéstopp i den svenska huvudstaden - snacka om att de måste vara riktigt less på en del av låtarna vid det här laget! Men... om så var fallet var det absolut ingenting de visade utan vi bjöds på en bombastisk föreställning som utspelades mot och framför en gigantisk videoskärm där vi fick sväva och snurra genom fantastiska fantasivärldar och magiska ljusshower.

 

Några av favoriterna var såklart klassiska Nessun Dorma, hennes Scarborough Fair och Deliver Me, The Phantom of the Opera och Time To Say Goodbye. It's a beautiful day var heller inte dum, gillar det faktum att det är en mashup med en av mina absoluta Puccinifavoriter; Un bel di, vedremo från Madama Butterfly!

Att vi dessutom hade toppenplatser precis vid scenen gjorde ju inte saken sämre. Vi fick verkligen möjlighet att på nära håll njuta av alla fantastiska klädkreationer, huvudbonader och dansnummer.

Den enda nackdelen är att det inte såldes några program under kvällen, jag och Magnus har gjort det lite till en grej att alltid spara ett program från alla de föreställningar vi ser vare sig det är i Sverige eller utomlands, på mittuppslaget ska såklart biljetterna ligga - alltid kul att kunna gå tillbaka och titta!

Kram M

Igår testade jag ett recept på fröknäcke som jag bara måste dela med mig av! Det gick hur snabbt som helst att göra (tänker på själva tillagningen - väl i ugnen sköter det ju sig själv) och blev precis sådär frasigt och gott som man önskar att ett lowcarb-bröd ska bli!

Har du testat några av mina tidigare recepttips...

 

...har du förmodligen redan det mesta du behöver hemma!

 

Riktigt bra kokosolja - dessutom till bra pris!

 

Chiafrön - rika på Omega 3 - använder dem ofta i müsli och bakning!

 

Receptet kommer i vanlig ordning från min goda vän författaren och inspiratören Åse Falkman Fredriksson som har sajten 56kilo.se, glöm inte att titta in där för fler läckra recept!

Fröknäcke

0,75 dl solroskärnor
0,5 dl pumpafrön
1 dl sesamfrön
½ dl hela linfrön
1 msk chiafrön
2 msk Pofiber
1 msk fiberhusk

1 tsk salt
2 msk deodoriserad kokosolja
2,5 dl kokande Vatten
Flingsalt

 

Blanda alla torra ingredienser i en skål - slå sedan på det kokande

vattnet (i vilket du låtit kokosoljan smälta ner innan). Blanda

noga innan du...

 

...brer ut smeten på en bakplåtspapper på en plåt - se bara till att

du inte har några håligheter där luft kan tränga igenom -

strö sen gärna på lite flingsalt eller örtkrydda innan...

 

...du gräddar i 150°C i 45-60 minuter. Skär då upp brödet i rutor innan

du fortsätter gräddningen på cirka 80°C i ytterligare 30-60 minuter

för att få en krispig yta.

 

 

Hoppas att du ska gilla receptet lika mycket som jag och Magnus gör - fröknäcket kommer från och med nu att bli ett stående inslag hemma hos oss!

Kram M 

Imorgon blir det ett ännu ett konsertbesök. Då på Hovet här i Stockholm - Sarah Brightman är i stan med sin turné Dreamchaser. Lyssnade mycket på hennes album Eden när det begav sig - tror det släpptes runt 1997/1998 nångång? Hon blåste då nytt välförtjänt liv i några gamla klassiker och på den vägen är det, ska bli spännande att se hennes nya material - lite kolla har jag men har inte följt hennes karriär slaviskt måste jag medge.

Ska bli riktigt kul att se efter att ha sett trailern ovan - det finns fortfarande biljetter kvar för den som vill fly kvällsmörkret och jaga drömmar för en stund!

Läste förresten i någon tidning idag att Sarah Brightman kommer bli den första stjärnan (so-to-speak) i rymden då hon 2015 planerar besöka rymdstationen ISS. Skulle du göra en rymdresa om plånboken tillät?

Själv nöjer jag mig lätt med en weekend på Mallis.

Kram M

Igår bestämde vi oss spontant för att gå och se Michael Bublé som gav konsert i Globen på kvällen. Tyvärr fanns det inga parkettbiljetter kvar men tycker ändå att vi hamnade riktigt bra både sett till ljud och scenbild! Tyvärr tog jag inte med mig kamera; försökte maila Ticnets support och fråga innan om det var OK men har fortfarande inte fått något svar - trist eftersom det kunnat ge lite extra publicitet för de bilder jag sett kvällstidningarnas fotografer leverera var verkligen stentrista. Vill du se lite mobilbilder från kvällen kan du kika på min och Magnus Instagram.

Jag har varit förtjust i Bublé i ganska många år nu; han gör något nytt av en gammal genre samt att han är en entertainer av den gamla skolan. Av det lilla jag sett av t ex Melodifestivalen i år så är det autotunad dubbad leadsång, körer på tape  och mängder av andra tricks bara för att täcka upp otillräckliga förmågor. En del kan leverera show, andra kan sjunga men tyvärr är det sällan de två möts. Bublé klarar av både och och det är just det som skiljer agnarna från vetet när det kommer till att gå och se en artist live.

Jag gillar dessutom det faktum att han hade uppdaterade och aktuella mellansnack som var relevanta för där han befann sig, han fixade en snygg balansgång mellan halvt rumsrena skämt, romantik och uppskattning gentemot sin publik. Det är inget man tränar in på en kvart - det kändes både naturligt och proffsigt. Rösten behöver jag inte rosa, den är klockren, stark och kompandet bestående komplett med växelvis blås,- och stråksektion var av världsklass - extra kul är att man använder sig av lokala stråkensambler som gjort ett grymt jobb ed att repetera in sina delar i förhand.

Har du möjlighet så skaffa dig biljetter nästa gång Bublé är i närheten, du kommer inte att ångra dig!

Kram M