Om någon frågade mig igår om jag är höjdrädd skulle jag förmodligen svarat nej rakt av. Efter idag vet jag inte om jag skulle vara lika snabb på att svara samma sak... Att flyga i ett flygplan är inga problem, men när jag drar mig till minnes mina två besök i Eiffeltornet och Empire State Building så får jag flashbacks av svindel - idag infann sig samma känsla uppe på ett tak i Gamla Stan. Jag och Magnus var inbjudna av Gevalia att ta en fika med sotaren Ingela på ett tak på Riddarholmen.
Safety first!
Till en början var takpromenaden inga problem alls, det fanns räcken och alla möjliga säkhetsanordningar så det var lugnt. Lugnt ända fram till vi skulle uppför en smal trappa utan räcken - då började det kittla lite men det gick snabbt över.
Slussen, Södermalm och en bit av Gamla Stan!
Jojo, lätt att vara kaxig när det finns ett räcke att hålla sig i!
Efter en stund kom vi fram till vår fikaplats; ett torn där man inomhus dukat upp med kaffe och fikabröd. Vi fikade i ungefär en timme tillsammans med Ingela och några andra gäster - fick massor med kul info om sotaryrket och en hel del historia om Gamla Stan, sånt är alltid kul - älskar Stockholmshistoria, har läst en massa böcker och sett mängder av dokumentärer på temat!
Det var efter fikastunden jag började tveka på om jag skulle våga fortsätta (eller ta en fegväg tillbaka). Framför oss låg nämligen en promenad på kanske 25 meter utan räcken precis jämte hängrännorna - till höger stöp det alltså rätt ner ett 40-tal meter. Alla andra var långt före och Magnus skuttade runt likt en bergsget medan mina knän började darra. Första tanken var att krypa över men sen blev jag arg på mig själv - jag visste ju innerst inne att inget skulle kunna hända med alla säkerhetsanordningar. Men ändå... Även om jag inte tittade ner så registrerade jag ju i ögonvrån att det var ruskigt långt ner till marken. Vända om var inte ett alternativ - spången vi gick på var på tok för smal... Då kändes det oerhört skönt att personalen på plats var überproffs och varit med om det förut; jag fick en trygg klapp på ryggen och en lugn röst som försäkrade mig om att han fick precis bakom. Då släppte alla spärrar och resten av promenaden var inga problem alls trots att den avslutades ännu högre upp och utan räcken.
Här ser du ångeststräckan!
Härlig känsla när man övervinner sina egna rädslor! Skulle jag göra det igen? Förmodligen - det var riktigt kul! Såg på nätet att du kan boka takvandringar med samma företag både i Stockholm och Sundsvall - kul present till någon du tycker om (eller inte tycker om för den delen, haha)!
Kram M
Klicka här om du vill se fler bilder från vår takvandring!