Vi finns i flera städer, välj en stad att utforska!

Läsvärt

Jag fick en länk skickad till mig idag; det är faktiskt väldigt sällan jag läser vad som skrivs om mig eller Magnus på nätet. Det är alldeles för mycket hat och ilska i omlopp för att ens vilja lägga tid på det, självklart skrivs det mycket gulligt också, det får man inte glömma bort. Men jag läste vad som skrivits (se nedan). Jag är absolut inte ute efter att någon ska tycka synd om oss eller hänga ut mig och Magnus som offer. Jag kan faktisk inte bry mig mindre om det som plitats ner men vill samtidigt lyfta fram det faktum att Sverige 2014 inte är så upplyst och tolerant som man kanske kan tro. Igår publicerade tidningen Expressen en artikel baserad på en intervju Magnus gjort i ett annat sammanhang. Rubriken gick mer eller mindre ut på att vi skaffat eller stod i begrepp att skaffa barn. I intervjun nämndes det att vi pratat om det, inget annat - men det är inte intressant här utan snarare responsen på artikeln. 

 

Nej, det är absolut inte omöjligt för två karlar att skaffa barn. Det finns flera olika lösningar såsom surrogat och adoption. Att bli gravid; det är däremot omöjligt men heller inget vare sig Magnus eller jag lagt ner speciellt mycket energi på att försöka bli. Ett tips till tjommen som skrev detta är att hålla reda på terminologin, speciellt när man försöker spela auktoritär och i det här fallet utsett sig talesman för kristendomen.

Nästa del av texten är dock den mest beklämmande och löjeväckande. Ett gift stabilt pars önskan att skaffa barn driver alltså en vuxen man till våldsamma gråtattacker? Undrar just om han har barn själv; han känns ju lite smått labil!? Tydligen kan Jesus fixa detta åt oss i alla fall. Han har inte hört av sig än, säger till om jag hör nåt och hur han styrde upp det hela. Han kom ju, vad jag vill minnas, själv från allt annat än en klassisk kärnfamilj?

Kram M

Idag besökte vi vackra gravmonumentet Taj Mahal i Agra!

Vi utgick från underbara Oberoi Amarvillas, ett helt fantastiskt hotell som jag absolut rekommenderar om du ska besöka trakten, alla hotellets rum har utsikt mot Taj Mahal och det är som att komma in i en oas med prunkande trädgårdar, fontäner och personal som tagen ur "Tusen och en natt".

Från hotellet skjutsades vi med en golfbil upp mot Taj Mahal, sista biten upp till entrén blev dock till fots. Det gällde att ha tömt fickorna ordentligt innan - mobiltelefon och kamera var i princip vad som var tillåtet, godis, tuggummi, böcker och en himla massa annat var strängeligen förbjudet att ta med in. Efter en kort promenad inne på området tornade sig det grandiosa gravmonumentet upp mot skyn! Monumentet byggdes av mogulhärskaren Shah Jahan åt sin favoritfru Mumtaz (ja, han hade några stycken). Enligt sägnen skulle ett likadant gravmonument, i svart, byggts på motsatta sidan floden men hans barn höll hårt i arvet och begravde istället pappan jämte Mumtaz. Lite synd på många sätt och vis - både för att en spegelvänd svart kopia ju hade varit fantastisk att bevittna men också för att den extra graven är det enda som förstör den exakta symmetrin i hela Taj Mahal då Mumtaz kista är placerad i rät linje i alla vädersträck och balanserats på alla sätt och vis med byggnader och utsmyckningar - den extra graven bredvid ändrade på detta. Oavsett är det ett fantastiskt byggnadsverk med rika utsmyckningar och en vacker historia! Här kommer en drös med bilder från dagen!

Skoskydd krävdes för att få beträda marmorgolven!

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit en fantastisk dag som blev ett bra avslut på en händelserik och minnesvärd resa. Imorgon åker vi hem till Sverige igen till en massa kul saker som väntar!

Kram M


Här kommer en hälsning från Shivananda Basti i Delhi, Indien!

Nu har jag med egna ögon verkligen sett hur stor skillnad tillgång till rent vatten och sanitet kan göra för ett område. Har du möjlighet så stöd WaterAid Sverige i deras arbete för detta genom att SMS:a VATTEN till 72980 - då bidrar du med 50 kr till att förändra liv!


Kram M

Vilken dag detta varit - fylld av intryck från morgon till kväll!

Efter frukost begav vi oss till slumområdet Kabaadi Basti i Rangpuri här i Delhi. I området bor cirka 2.000 familjer i provisoriska hem byggda av kartonger och med plåttak, i princip bygger man av vad man kan hitta på soptippen. Soptippen är faktisk dessa människors enda källa till försörjning; de kallas för "rag pickers" och ägnar sig åt att rota bland sopor och sortera upp dem i sina beståndsdelar, lite av vad vi hemma i Sverige skulle kunna kalla källsortering. Skillnaden är dock att här sker det i 40 graders värme i en kåkstad som egentligen inte erkänns eller ens får finnas. Flugorna surrar likt svarta moln och hygienen är i det närmaste obefintlig då man helt saknar tillgång till rent vatten.

Toalettbesök sker till 100% genom sk. "open defecation" - helt i det fria då området inte har en endaste toalett. Med detta kommer såklart mängder av problematik; landägaren har förbjudit de bosatta att uträtta sina behov i närmsta skog/djungel vilket innebär att de måste bege sig mot och förbi nästa stad för att i deras skog uträtta sina behov; som alltid lättare för killar då kvinnor har det lite omständigare och dessutom ofta utsätts för övergrepp i skydd av buskar och träd.

Jag ska inte säga att dagen har varit fruktansvärd även om jag såklart lider med dem som måste leva under dessa omständigheter - dagen har nämligen gett mig så mycket värdefullt tillbaka i form av kunskap, känslor och information som jag i min tur kan sprida vidare till andra och på så sätt i förlängningen kanske hjälpa till att bidra till förändring. 

Har träffat så många starka och levnadsglada människor idag, människor som gett en balans till många tankar inom mig själv. Detta är något alla borde få möjlighet att uppleva - så mycket bättre vår värld skulle kunna bli...

Kram M

Vill du vara med och hjälpa WaterAid och deras arbete för att ge områden som detta tillgång till rent vatten och sanitet? SMS:a VATTEN till 72980 så bidrar du med 50 kr till att förändra liv!

Just som jag och Magnus passerade Joan Rivers stjärna på Walk of Fame i Hollywood tidigare idag möttes vi av beskedet att Joan bara några minuter tidigare förklarats död på Mount Sinai-sjukhuset i New York. Jag hade precis tagit bilden nedanför och inte en människa förutom jag och Magnus tänkte väl just då så mycket på hennes avtryck i nöjeshistorien på marken nedanför. Men bara två minuter senare var CNN på plats med reporter och kamerateam och andra TV-bolag med bilar med satellitlänk strömmade till i mängder för att inte tala om andra förbipasserande som nåddes av den sorgliga nyheten.

Joan har i många år varit en stor idol och jag har gjort mängder med försök att synka mina resor till USA och samtidigt kanske kunna se henne uppträda men det har alltid spruckit på ett eller annat sätt. Men så i början av förra veckan så bokade jag till slut biljetter till mig och Magnus för att se henne i Royal Albert Hall i London nästa månad. Nu finns hon inte längre - kvinnan jag beundrat så länge och äntligen skulle få se uppträda live.

CNN börjar förbereda för liveinslag...

Jag måste ändå säga att ska man lämna jordelivet så ska man göra det som hon; aktiv in i det sista - kvällen innan hennes insjuknande var hon på ett promotionevent för sin nya bok och dagarna innan i TV. En stark kvinna på många sätt har lämnat oss; har du inte sett dokumentären "A piece of work" med Joan så rekommenderar jag den varmt - den belyser den sköra och bräckliga baksidan av kvinnan som hade svar på tal till allt och alla. Joan en rapp, rutinerad komedienne med både värme och finnes finns inte längre.

Vila i frid Joan, för att citera Magnus på Instagram; vi får ses en annan gång på en annan plats.

Kram M