Hur, när och vad jag äter

Om man nu ska följa mina rekommendationer och läsa om det jag skriver så kanske det vore bra att jag beskriver lite hur jag äter.

Iofs så tycker jag att du borde följa mig i vilket fall som helst. Bjuder på oslagbar humor och helt unika och originella tankar om mat ( hälsningar ingen självinsikt)

Mina favorit måltider är brunch och middag. Jag lever för dessa stunder. Det är då jag bunkrar upp och äter allt och inget. Dessutom är det ”acceptabelt” att få i sig en alkoholdryck.

De senaste 5-10 åren har jag mer eller mindre haft exakt samma frukost och lunch. Detta är de tråkigaste som finns och föreställer endast energikälla för mig och att inte dö (mörda) av hunger. Dessa måltider är lika intressanta för mig som watching paint dry.

Frukost hinner jag aldrig njuta av på riktigt pga. måste iväg till jobbet. Så det blir en banan eller keso med hallon.

Luncher hatar jag. Jag får alltid sådan matkoma och blir sjukt oeffektiv både på jobbet och privat. Jag äter hellre smått under dagen för att hålla energin uppe tills det är dags för dagens höjdpunkt; Middag.

 

 

När jag äter ute så är det oftast avsmakningsmenyer jag föredrar. Jag slipper beslutsångesten och det är alltid spännande att låta kocken bestämma och briljera med sin kokkonst.

Om det är  à la carte blir det oftast varmrätt, ibland förrätt men aldrig dessert. Ingen dessert människa tyvärr. Är det i en avsmakningsmeny, ja då slinker den ner.

Jag har lite svårt att dela min mat. Jag får lite av en panikkänsla med smårätter som ska delas. Vissa personer äter snabbt och suger in allt. Vissa vill chilla. Alla har olika sätt och tempon att äta.

I sådana här situationer är jag motsatsen till mindfulness eller vara närvarande. Det spinner i huvudet konstant om jag kommer hinna smaka det som finns, kommer någon annan att äta upp allt, kommer jag äta upp mer än någon annan. Hur snabbt ska jag äta, hinner jag dricka lite av mitt vin emellan tuggorna. Vad händer om jag går på toaletten, kommer tallrikarna vara tomma och jag kommer svälta ihjäl just där och då.

Jag förstår och vet överdriften om hur orealistiska mina tankar är. Men om poängen med att äta ute ska vara avkopplande och umgås så är detta en FAIL. Det har ingenting att göra med att jag är snål eller inte, utan det är på riktigt en stressfaktor. Dela mat gör jag endast med någon som förstår hur jag funkar och inte dömer mig att jag stressar i sådana situationer.

Det intressanta är att utomlands har jag absolut inte detta problem. Jag älskar att ta in tapas, meze, förrätter som ska delas. Allt blir ju roligare och hur kul att få testa lite av allt.

Men inte i Sverige, jag vet inte om det är mentaliteten kring mat här som gör att jag totalt freakar ut. Om det är för att det är så OCD att alla betalar för sig själv. Att bjuda här är inte lika naturligt som i många andra länder. Min hjärna och attityd går all swedish och jag funkar på det sättet här men inte där.

En till anledning till varför jag föredrar avsmakningsmenyer är att om jag väljer från á la carte menyn så blir det oftast i 99% av fallen en råbiff. Hur spännande lät det. Men låt mig förklara. Jag gillar råbiffar som har en egen touch/twist. Den klassiska kan jag göra hemma, hell, alla kan göra den, så jag vill helst inte betala 250 kr för malen nötfärs med lök, senap och kapris. Men har man lekt med innehållet och texturerna, ja då blir det oftast råbiff jag vill äta. Tartarer generellt gillar jag: tonfisk, kött, vegetarisk.

Vad jag sällan beställer är pasta. Har ingenting med kalorier att göra. Det är bara… herregud får jag skriva det här offentligt…(?) det är bara så tråkigt och det billigaste råvaran som restauranger tjänar mest på. Sedan i mitt försvar, har jag inte wow-ats av en pastarätt so far. När och om det händer, ja då kan(ske) jag börja älska pasta.

Oftast dricker jag vin eller öl ute. Inte så frälst i cocktails, speciellt inte när de är 150 kr styck. Och shhh shh shhh, orkar inte bry mig att det är en konst att göra bra drinkar eller ej. I don´t care. Visst, kan jag njuta av en drink men va fan, det är inte brainsurgery.


Jag är ett godismonster. Enligt statistiken äts det 17,1 kilo per person och år. I mitt fall är det så mycket per månad. Utan att ljuga så äter jag en liten skål lösgodis varenda kväll, oftast i samband när jag nätsurfar. Sedan har jag alltid en liten godispåse i väskan. Lämnar aldrig hemmet utan mobilen, nycklarna och godis

 

 

Den dagliga lunchmackan since 2009

 

Skriv en kommentar