Charlottes recensioner
Non Solo Bar är ett exempel på ett café som troligtvis hade upplevts som mysigare och roligare än vad det gör om det hade varit placerat någon annan stans i staden. Det är liksom omöjligt att jämföra någonting med Mellqvist som det ligger bredvid och som också råkar vara ett av mina favoritställen i Stockholm. Kan nästan titulera mig som stammis där!
Egentligen är det faktiskt inget fel på Non Solo Bar. De serverar aptitlig och god fika samt mat, har en lugn miljö, fin inredning och en ljussättning som faller mig i smaken. But still... det blir lite opersonligt och därför har de har "halva inne". Men jag har aldrig upplevt dålig service... i och för sig inte någonting spektakulärt som fått mig att reflektera kring det heller, men jag är nöjd. Nöjd med det ärbara och alla omgivande faktorer.
Helt enkelt ett schysst hak och i värsta fall, när Mellqvist är fullt, hamnar jag här och jag tycker det fungerar bra som plugg-café. Men dra er inte för att inte gå hit, det är säkert bättre än vad jag själv intalat mig - en riktig 5:a på sommaren!
Non Solo Bar är ett exempel på ett café som troligtvis hade upplevts som mysigare och roligare än vad det gör om det hade varit placerat någon annan stans i staden. Det är liksom omöjligt att jämföra någonting med Mellqvist som det ligger b...
Jag har liksom dragit mig för att recensera Skeppsbro Bageri med anledning av att jag var så himla besviken första gången jag och min familj gick hit - dagen efter kanelbullens dag. Kalla mig naiv, men jag hade stenhårt räknat med att det skulle finnas kanelbullar i stora lastbilsflak till alla med tanke på att de kammade hem 1:a platsen för Stockholms godaste kanelbulle. Men icke... det var istället barskrapat på nästan allt (utöver kanelbullarna) i disken och personalen var så otroligt dryg när jag frågade om det inte fanns några kvar. Med all respekt så förstår jag att den frågan troligtvis hade kommit 100 gånger innan - men man kan fortfarande agera professionellt i den situationen och säga "nej tyvärr, men vi har har fortfarande våra supergoda kardemummabullar kvar som du kan prova istället" istället för "*suck*, nej som du ser är allt slut". OCH(!) mitt i allt detta efter vi hade beställt kardemummabullar istället fick mamma se att det faktiskt fanns kanelbullar kvar men som låg i en korg uppskuret för alla lunchgäster... vilket vi INTE fick någon information om. Jag menar, kom igen... om vi hade vetat det hade vi självklart valt varsin lunch istället. Och ja, min besvikelse över att det "inte fanns" några kanelbullar kan absolut påverkat min negativa tolkning i dess sammanhang men ni förstår poängen. Det handlar väll om en upplevelse, service och sälj, eller?
Men nu har jag i alla fall varit där tre gånger och skapat mig en någorlunda helhetsbild av stället. För det första är personalen tyvärr inget service-minded. Det har stått disk överallt (både ute och inne) vid alla tillfällen, kaffet har antingen varit bränt eller slut och servicen i kassan har varit allmänt slö. Så himla synd med tanke på att lokalen är relativt mysig och stor, uteserveringen är helt klockren längst vattnet och fikan god. Av tidigare recensioner att döma kan jag ha haft otur och jag kommer faktiskt gå tillbaka när uteserveringen öppnat igen till våren för att se om oturen vänder. Att äta saker som är bakat eller tillverkat med 100% ekologiska ingredienser rimmar ganska bra med min filosofi om kost, vilket du hittar på Skeppsbro Bageri - och det smakar ju så förbaskat gott också!
Jag har liksom dragit mig för att recensera Skeppsbro Bageri med anledning av att jag var så himla besviken första gången jag och min familj gick hit - dagen efter kanelbullens dag. Kalla mig naiv, men jag hade stenhårt räknat med att det skulle finnas kanelbullar i...
"Vill du ha kaffe?" fick alla höra förutom jag...
Då jag bor över gatan och desperat kände att jag behövde en uppfräschning från plugg-stugan bokade jag den första tiden jag kunde komma över. Det som ingick var en kort konsultation och hon klagade, och klagade och klagade och såg helt hopplöst på mig när hon gick igenom mitt hår. Tyckte mer synd om mig själv än håret haha... men jag skulle ljuga ifall jag sa att hon inte hade någonting att skälla över, för mitt hår var totally messed up. Senast jag klippte mig var i Portugal av min kära vän Maja som då stod med kökssaxen i ena handen och med cava-glaset i den andra, en annan historia.
Nåväl, hon försökte snabbt lura på mig en dyr hårinpackning för mitt hår var ju SÅ KATASTROFALT DÅLIGT utan att låta mig få en syl i vädret och började plocka fram massa olika grejer - tills jag sa till att jag inte ville varpå hon blir irriterad. Fantastiskt, och kände mest don't touch my hair bit**, ursäkta uttrycket. Men jag satt kvar och tänkte att det kan bara bli bättre. Efter en kort bakgrund om mitt hår lugnade hon ner sig och vi gick mot en annan stol för att tvätta håret. Under tiden försökte hon skapa lite personlig kontakt men jag tenderar till att bli inställsam och hon vart ju ingen favorit så samtalen blev ytterst ytliga och korta.
Relativt obekväma stolar och vass kant på handfatet där man la nacken men hon var duktig och noga med schamponeringen och massagen, vilket gav förhoppningar om att klippningen kanske kunde bli lyckad. När vi var klara lämnade hon mitt blöta hår hängandes utan att snabbt handdukstorka det och ifall jag hade haft smink på mig hade min mascara runnit ner för ögonen.
För att inte dra ut på historien gick klippningen snabbt, hon var faktiskt duktig och förklarade för mig varför hon valde att klippa som hon gjorde vilket gav tillbaka mitt lilla förtroende jag inledningsvis tappade. Sen kom ändå höjdpunkten - SHE CAN BLOW-DRY. Gjorde fantastiskt snygga och eleganta lockar som satt i flera dagar och var även här sjukt effektiv utan att värma sönder min hårbotten eller ansikte.
Men, vad tusan hände med mitt kaffe? Överallt satt kunder med en kaffekopp och hörde även andra frisörer som ropade ut över lokalen ifall deras kunder ville ha kaffe - alla förutom jag. Det är sånna här små servicefel som jag stör mig på. Om jag inte hade sett kaffet hade jag inte tänkt på det men nu satt jag där lite halv-deppig över att jag inte fick mig en kopp.
Om du är ute efter ett snyggt fönat hår på kort tid, inget att tveka på. Vad jag kunde se på de andra kundernas hår som satt där så var det övervägande snyggt. Om du är ute efter en mysig, avkopplande stund, då går du till en annan frisörsalong - Och för att tillägga hade jag ett presentkort på en klippning på 650kr som det kostar och jag hade inte valt att gå tillbaka för att faktiskt spendera mina pengar!
"Vill du ha kaffe?" fick alla höra förutom jag...
Då jag bor över gatan och desperat kände att jag behövde en uppfräschning från plugg-stugan bokade jag den första tiden jag kunde komma över. Det som ingick var en kort konsultation oc...
En mörk, ösregning och ännu tröttare tisdagskväll - det kräver sin icke-hembakade pizza!
Innan besöket hade jag både läst och sett mycket av vad Bitza erbjuder och jag vågar säga att det föreligger en liten hype om det relativt nyöppnade stället på sociala medier. Jag var i alla fall supertaggad på att sätta tänderna i en pizza!
De erbjuder inte den mest generösa menyn med totalt fem olika pizzor, en sallad och ett gäng side orders som bytts ut med jämna mellanrum. Men givetvis är en begränsad meny automatiskt ingenting dåligt utan snarare tvärtom och jag tänkte att de säkert lagt ner sin kropp och själ i maten - men visst ökar kraven. Annars fördelaktigt för personer med beslutsångest, som jag. De bakar palestinska pizzor på italiensk botten och ett koncept som påminner om meze fast på pizza, någonting som tilltalar mig då jag inte är den som väljer pizza i första taget utan just meze. Alkoholmenyn är inte heller något att skryta med men det fanns ett par viner som jag förmodar att de valt ut med omsorg för att matcha matens smaker. Av det franska Languedoc att döma så tror jag den hade passat utmärkt till det kryddiga köften som finns på en pizza. Körde dock alkoholfritt denna kvällen då jag var på bristningsgränsen till trötthet.
Lokalen utstrålade värme, kände diket att ”det här kommer bli mysigt” och den största anledningen till det var den oranga och dova ljussättning, det stora trädet som stod i mitten av lokalen och ljudvolymen som var relativt låg på grund av få gäster. Fattades bara en öppen brasa och jag hade varit hemma, men hur mycket ska jag kräva av en pizzeria, haha.
Vi var tre stycken som valde att dela på tre otroligt snygga och aptitretande pizzor med en pizzadeg som var mycket god, kanske i det knaprigaste laget ute i kanterna men jag uppskakade lättheten och smaken av brödet i munnen. Det VÄRSTA jag vet är när pizza dryper av fett, så hellre en lite torrare känsla än fet, saknades dock mer sås till pizzorna. Kanske skulle vi såhär i efterhand beställt in en paprika/vitsås vid sidan för detta ändamål. Lätt att vara efterklok… när har sås förstört en maträtt liksom?
Pizzorna…
”MARGARITZA” som påminner om en klassisk margherita med tomatsås, lök, paprika men nu med za’atar och akkawiost som helt klart satte en ny touch på pizzan, min favorit för kvällen och ett praktexemplar på när less is more.
”SHAWARMA BITZA” med samma grund som den första toppad med kryddad lammentrecote, fefferoni och och tre olika såser, en god pizza men saknade sting och som utlovas ”krydda”, ska det va krydda så ska det va. Något intetsägande men fefferonin räddade helt klart hela anrättningen.
Och kvällens sista ”MUSSAKHA” med kyckling, sumackryddad schalottenlök, nötter och persilja och tyvärr smakade denna bränd lök och det kändes som att det enbart låg lök på hela pizzan. Kycklingen var också halvtorr och kvalar därför in på min ”top 5 sämsta pizzor jag ätit”. Men låt er inte luras för jag äter mycket sällan pizza så den kanske är bra… men inte i min smak.
Kan nog tala för allihopa och vi blev mätta, en doggy bag åkte med hem och fantastiskt av personalen att ställa frågan om någon ville ha med sig resten hem. Av det lilla vi var i kontakt med personalen var den trevlig.
I fortsättningen tänker jag äta min meze som den är och jakten på den bästa pizzan i Stockholm fortsätter.
En mörk, ösregning och ännu tröttare tisdagskväll - det kräver sin icke-hembakade pizza!
Innan besöket hade jag både läst och sett mycket av vad Bitza erbjuder och jag vågar säga att det föreligger en liten hype om det relativt...
Oerhört trevligt och avskalat där servicen och maten står i fokus. Jag är dock inte HELT såld och kan tycka att menyn, vid det här laget, är ganska tråkig och det är ingenting som direkt sticker ut från mängden (för att nämna hur dyrt en del av sakerna är)... men däremot smakar det gott och man märker att det ligger mycket hjärta bakom maten och fikat. Så det kompenserar en liten del av summan man får betala för kalaset. Att tänka på i framtiden Kaffeverket: Bröd och smör/olja vid sidan av salladen, då är ni hemma!
Jag och ett gäng kompisar beställde in två sallader och smakade på, en klassisk caesarsallad (129kr) och en räksallad (145kr). För den ynka mellanskillnaden måste jag säga att caesarsallad var på tok för snål. Det låg några ynka bitar kyckling och det var nästan hälften så mycket sallad som i räksalladen, där de dessutom hade bombat på med räkor. Sånt här gör mig onödigt irriterad och jag köper absolut att det inte är exakt samma salladsbas till de olika rätterna, men det är retligt om två beställer "samma typ av mat" och det ser ut på detta viset. Annars var det inget fel på smakerna. Faktiskt väldigt trevliga, balanserade och och ett extra pluss i kanten för den picklade gurkan i räksalladen som bidrog med en bra syra till räkorna, avokadon och äggen. Någonting jag kommer försöka efterlikna framöver!
Jag gillar verkligen lokalen och passar i alla lägen - för mat, fika, plugg, dejt, mys. You name it. Man sitter högt som lågt och borden är placerade på ett sådant sätt att man får lite eget space, vilket är en faktor jag lägger stor vikt på när jag ska ta en fika eller plugga. Den är dock inte av det mysigaste slaget, men det funkar. Ytterligare en sak som kompenserar helhetsintrycket är deras uteservering som är klockren en varm höstdag när solen gassar på i solväggen, då behövs inte så mycket mer än deras latte och gott sällskap.
Inte det bästa och inte det sämsta men när Mellqvist ligger över gatan blir det lite som att välja mellan socker eller stevia när man ska baka en sockerkaka. Kaffeverket är som stevia... man släcker suget men man blir inte helt tillfredsställd!
Oerhört trevligt och avskalat där servicen och maten står i fokus. Jag är dock inte HELT såld och kan tycka att menyn, vid det här laget, är ganska tråkig och det är ingenting som direkt sticker ut från mängden (för att nämna hur d...
Jag har vid det här laget hunnit runt på de flesta gymmen och jag tycker detta är ett av de sämre Nordic Wellness i Stockholm. Kan dock tycka att de flesta håller relativt låg standard då mycket är gammalt och slitet men detta ligger nästan på samma standard som det i Årsta - väldigt sunkigt och slitet.
Inledningsvis är gymet lite lustigt planerat. Det ligger på olika våningar och maskiner är intryckta lite här och var. Den ”stora” lilla gymdelen är helt ihoptryckt och om det är en lunchklass i buren i mitten kan jag nästan inte utnyttja gymmet då jag föredrar att träna funktionellt på öppna ytor med begränsad mängd vikter och redskap. Annars får man ligga på golvet nästan vid fötterna på de som använder maskinerna. Men om du är ute efter att träna på en konditionsmaskin eller gillar maskiner - kör bara kör det finns det gott om.
Den stora gruppträningssalen har gammalt parkettgolv som varje gång(!) bidrar till att mina benhinnor ilar lite extra mycket dagen efter och jag avskyr det verkligen. Den ska absolut ha ett plus i kanten för att den är rymlig, har högt i tak och är lite mysig men fyller inte den funktion som jag och mina fötter/ben behöver eller är ute efter. Därför går jag aldrig hit längre - vilket är tråkigt då instruktörerna är världsklass.
Omklädningsrummen är också gamla och jag drar mig för att duscha här. Men annars är personalen som på alla andra Nordic Wellness helt fantastiskt trevlig, hjälpsam, service-minded och välkomnande!
Jag har vid det här laget hunnit runt på de flesta gymmen och jag tycker detta är ett av de sämre Nordic Wellness i Stockholm. Kan dock tycka att de flesta håller relativt låg standard då mycket är gammalt och slitet men detta ligger nästan på s...
Ett besök på Tennstopet är som att färdas 50 år tillbaka i tiden och det känns som man nästan blir en lite del av ”Vår tid är nu”, det är ungefär dit min referens till denna typen av restauranger sträcker sig. Speciellt med mobilförbud!
I vanliga fall gillar jag varken denna typen av stuk på restaurang eller mat. Det vill säga gammalt, omodernt, dunkelt och svensk husmanskost - helt utan trendfaktor. Men däremot älskar jag ”Vår tid är nu” och har precis börjat se om serien för att ha minnet färskt till säsongspremiären av säsong 3, men det är en annan historia. Min poäng är i alla fall att jag levde mig in så mycket i den känslan av att ”vara där” att jag faktiskt kom att uppskatta besöket och upplevelsen av Tennstopet. Med familjen runt bordet kunde jag nästan nosa på och andas en del av Nina Löwanders liv. Så, tack till ”Vår tid är nu” för att ni kunde bidra till att min upplevelse blev mycket roligare och bättre, haha!
Efter att jag satt mig och öppnat upp sinnet insåg jag också ganska snabbt att det inte enbart var en gammal resturang fylld med gamla gubbar, trots att detta också är en sanning, utan att det vilade en viss elegans, fransk touch och fridfull stämning över restaurangen som jag kom att gilla. Vilket jag naturligtvis inte tänkt från början.
Maten är i enlighet med svensk tradition och om du är sugen på Rydberg, Wallenberg, dillstuvad potatis, skomakarlåda eller blodpudding är det hit du ska gå för en schysst peng. Den alkoholhaltiga menyn erbjuder allt från Sverige, Frankrike, USA, Spanien, Italien, Österrike och New Zeeland, en del lättåtkomliga gamla godingar samt en del beställningsvaror som det finns ytterst lite av i Sverige och på Systembolaget efter närmare research.
Vad gäller maten ville jag inte vara negativt inställsam som jag har en dålig ovana att bli när jag ska äta svensk husman. Men när den vita, runda tallriken kom in riktigt kände hur det rev till inombords och de gamla minnena från skolans matsal gjorde sig påminda. Jag ogillar verkligen vita runda tallrikar och påminns varje gång om den gurksmakande potatisen som vi tvingades att äta - extra påtagligt när det var potatis som skulle finnas på min tallrik.
Men till min stora förvåning gillade jag köttbullarna. De hade stuns, bra stekyta, god lök-umami grund och gifte sig fint med den faktiskt väldigt gräddiga såsen. Ingen wow-upplevelse eller direkt smakexplosion då det är svårt att få potatismos och gräddsås att smaka och se ut annorlunda men för de som uppskakar denna maten, som min kära husmans-mor, kan jag förstå känslan över att sitta där och äta. Vad gäller de andra rätterna som mitt sällskap tog kan jag inte uttala mig om men det såg precis sådär tråkigt ut som tråkig husmanskost kan göra. Smakerna däremot gick hem hos samtliga. Upplägget för min rätt vill jag ändå ge ett plus i kanten för då de serverade köttbullarna och såsen separat från moset och tillbehören som kom i små söta skålar på en silverbricka. Och bra mängd vitpeppar i moset som jag kan vara ganska petig med.
Servicen var klockren vad gäller bemötande, rekommendationer, uppvaktning och kunde verkligen visa upp varför stället har så stor kundlojalitet. Deras entusiasm över maten smittades av på mig och helt plötsligt var jag exalterad över att äta deras köttbullar med gräddsås, lingon och pressgurka. Denna detalj och proffsighet bidrog till stor del av den fridfulla upplevelsen jag hade och tillät mig att slappna av till 100% under hela besöket.
Deras uteservering är fantastiskt trevlig längst med vägen på Dalagatan. Perfekt en varm höstdag på eftermiddagen när solen ligger på för att ta ett glas vin, varm kaffe eller såklart en bit mat. Perfekt ställe för lunch á 145kr om du är i trakterna, såklart gillar svensk husmanskost och råkar ha med dig sällskap från den äldre generationen!
Ett besök på Tennstopet är som att färdas 50 år tillbaka i tiden och det känns som man nästan blir en lite del av ”Vår tid är nu”, det är ungefär dit min referens till denna typen av restauranger sträcker sig. Speciellt med m...
Gick förbi här i fredags med en kompis av en ren slump och fick se att de hade AW, vi var på språng men hade lite tid att avvara för en munsbit. 120kr för tre hummertacos och en Kirin Ichban, i dödlig mun en ljus lager med inslag av aprikos och syrlig mandarin. Både perfekt och trevligt tänkte vi. Och denna recensionen kommer därför enbart avse detta och inte restaurangen i sin helhet då jag vill tillbaka hit för att äta en ordentlig middag och inte sitta placerade under en dunkande högtalare i baren innan jag ger ett komplett utlåtande.
Hummertacosen har det ju ryktats om ända sen jag flyttade hit och har därför länge velat prova. Det är lite uppdukat för succé då jag både älskar konceptet med tacos, asian fusion och hummer. Men vet ni, jag var och är inte alls imponerad!
För det första var de jättesmå, jo kanske att det ska vara så, men jag hade velat haft dem lite större (av andras bilder att döma så har de upplevts mycket större). Det låg också ett salladsblad på sniskan på botten som bidrog till att det lämnades massa luft i skalet. Vilket i sin tur gjorde att röran ramlade ut när man skulle försöka äta då det inte hade runnit ner ordentligt.
För det andra var röran alldeles för stark, man kunde ana att det fanns hummer i men det blev på tok för hett. Det hade krävts någon sötare majonäs, sirap eller dylikt för att balansera upp smakerna. Det var spännande med shisokrassen de hade på toppen som förvisso bidrog till lite sötma, men nej. Och limen på sidan var inte mycket att spela med heller. Har jag ens ätit samma hummertacos som alla pratat så gott om? Jag undrar och kommer nog fortsätta undra tills jag går dit och beställer in den på den vanliga middagsmenyn. Men för att inte bara ge massa ris utan en ros var upplägget väldigt fint, proffsigt och aptitligt.
Men till en annan ROLIG nyhet. Jag har hittat en öl jag tycker om. Jag har (smakat många) men bara köpt en egen öl i hela mitt liv, det tog ca 90 minuter att dricka upp den och tänkte från denna dag att det aldrig mer kommer hända. Nu ingick denna ölen i erbjudandet och jag tänkte att de säkert hade en bra anledning till varför just den kombinerades med tacosen. Kanske blev jag även lurad här. Men... den var jättegod. Smakade inte alls för mycket öl utan mer friskt, fruktigt och syrligt. Och så smög sig bara en liten jäst smak in i smakbilden. Kan absolut tänka mig att köpa med mig hem i framtiden!
Gick förbi här i fredags med en kompis av en ren slump och fick se att de hade AW, vi var på språng men hade lite tid att avvara för en munsbit. 120kr för tre hummertacos och en Kirin Ichban, i dödlig mun en ljus lager med inslag av aprikos och syrlig mandarin. B...
Här har jag både rullat hatt, sett en av mina absoluta favorit artister live (Joss Stone), gått på dejt och blivit bemött på det mest oprofessionella sätt som denna världen skådat. Fruktansvärt dålig personal och service!
Tycker hela baren är oklar och konceptlös, det är väldigt sunkig inredning, trångt och med tanke på vart den ligger blir den känslan ännu mer påtaglig om man ser till kontrasten från Sturehof. Men samtidigt gillar jag det också på sätt och vis. Speglar ganska mycket den fasad som området är lite känt för och det är härligt och få den ”oputsade” sidan sv myntet också. Om ni förstår vad jag menar... lite som att man kan andas ut där uppe haha!
Dryckesutbudet är inte det bredaste och du hittar några klassiska fatöl och lättare flasköl. Drinkarna kan en femåring slänga ihop (mitt omdöme klockan efter midnatt är kanske inte helt pålitligt) men nej, hit går jag INTE för att dricka alkohol. Men däremot går jag mer än gärna hit och lyssnar på live-musik. De erbjuder emellanåt riktigt vassa artister och stämningen som skapas inne i den lilla lokalen är magisk om du frågar mig. Bra akustik och det är oftast bra ljussättning. De erbjuder också fri entré vilket är vääääldigt generöst och därför vill jag ge en extra stjärna till Obaren om man väljer att se till den aspekten. Resten struntar jag i!
TIPS: Håll koll på deras hemsida/Instagram för artistschema!
Här har jag både rullat hatt, sett en av mina absoluta favorit artister live (Joss Stone), gått på dejt och blivit bemött på det mest oprofessionella sätt som denna världen skådat. Fruktansvärt dålig personal och service!
Tycker h...
Så himla svårt att recensera La Tonteria... jag ville så himla gärna älska det då alla här hyllat det så fint men jag är inte helt såld. Det var utan tvekan gott, prisvärt (35-165kr per rätt) och snyggt ihop komponerat men hade inte det där klassiska "lilla extra". Det är nu jag hade behövt den där halva stjärnan och gett 3.5.
Lokalen i sin helhet var supermysig. Man förflyttas verkligen till Spanien och allt från möblerna till de små detaljerna som fortfarande var väldigt avskalade skapade ett varmt och inbjudande intryck. Personalen var också mycket vänlig och då vi satt i anknytning till köket kunde man se kockarna laga mat vilket jag tycker är väldigt trevligt och byggde upp den där "hemma hos gamla släkten känslan" ytterligare.
Konceptet och menyn är spansk tapas och vi beställde in ett par stycken ackompanjerat av en kanna svingod sangria med apelsin och äpple. Deras grillade bläckfisk med potatis, friterade kroketter med kött och räkor stekta i vitlök var klockrena med kryddiga och tydliga smaker och bra konsistens medans musslorna och brödet med tomatröra var på tok för smaklöst/för saltat och i för liten mängd. Som jag skrev förut så var det helt klart gott men inte omöjligt att göra godare hemma med bra råvaror. Deras porslin diggade jag dock och det blir ju så himla mycket roligare att äta från olika tallrikar vad gäller både i storlek, form och färg.
De externa faktorerna svajade också och i brist på mjuka material var ljudvolymen på tok för hög i hela lokalen. Vi lyckades få ett långbord fyllt med skrikande tjejer bakom oss som emellanåt gjorde att vi behövde invänta deras oljud tills vi kunde höra vad vi själv tänkte. Lite av en mood-killer... men de gick sen som tur var. Ytterligare ett minus var att de missade en rätt på vår beställning vilket såklart är förekommande men intrycket man får av lokalen lovar kanske mer än det som levererades och vart därför lite amatörmässigt. Det har varit en svår avvägning denna gången med andra ord men jag är inte främmande för att gå tillbaka hit och prova mer av rätterna... alternativt äta bläckfisken med den stekta potatisen igen som var wows!
Liiiiite mer punch i smakerna, mer mjuka material som kan dämpa ljudnivån och varför inte en gammal spansk inhemsk gubbe med stor kavaj och hatt som spelar gitarr live i ett hörn? Tänk en helkväll där hela sällskapet får varsin stor tapasbricka med the best of the best, en egen kanna med sangria och så sitter han där och klinkar på gitarren...
Så himla svårt att recensera La Tonteria... jag ville så himla gärna älska det då alla här hyllat det så fint men jag är inte helt såld. Det var utan tvekan gott, prisvärt (35-165kr per rätt) och snyggt ihop komponerat men hade inte d...