I vårt garage är det väldigt ont om plats. Oftast är det de sega kärringarna från ett tandhygienföretag som försöker parkera sina bilar. Då är det världsrekord i att backa ut och in innan bilen kommer på rätt plats. Ännu värre är det när de ska ut. Då tar det halva dagen...

Så idag när jag kommer tillbaks från en hämtning på flygplatsen hamnar jag bakom en av dessa kärringar som blockerar garaget. Efter 3:16 minuter (så lång var låten jag hann lyssna klart på! Ärligt! Fattar ni hur lång tid 3 minuter är när man väntar på världens sämsta parkerare?) får jag nog och hänger mig på tutan. "SKÄÄÄÄRP DIG FÖR HELVETE!" skriker tutan samtidigt som jag lär mig hur mycket mer en tuta låter inne i ett garage. Jag blir impad.

Samtidigt i bilen framför mig går tanten totalt bananas och trycker av någon anledning på gasen(!) och backar rakt in i en annan av deras företagsbilar. 

Hmm. Jag är helt oskyldig. Jag tutade nämligen på hundarna. Det är mitt försvar. ...and I'm sticking to it...

"Här finns ju inga hundar!" kommer någon att säga.

"Nej, precis. Jag tutade ju bort dem!" kommer jag svara.