Recension av Café Vero – av Agnes L.

Mitt första stammisställe på Söder.

När jag bodde på Ringvägen för ett par år sedan var det här mitt ställe för brunch. En relativt bra brunchtallrik för runt hundralappen och med goda pannkakor. Då var det alltid bra med folk och på helgerna fick du vara ute i god tid eller vara beredd på att vänta för att få ett bord. Nu har något hänt.

Varje gång jag går förbi är det nästintill tomt i lokalen, jag har funderat på det men inte kommit på någon bra anledning. Istället bestämde jag mig för att ta en lunch och spana in vad som kan ha hänt.

Jag kommer in kl 16 en vardag och jag är ensam gäst. Här borde jag ha vänt i dörren men jag var fast besluten att äta.

Valet föll på varmrökt lax med sallad, sparris och pepparrotskräm. Menyn såg nästan ut precis som senast jag var här som gäst och även det kändes konstigt.

Nåväl, min sallad var klart godkänd men särskilt snygg var den inte. Jag blev mätt utan någon wow-känsla.

Jag funderar över om det är just bristen på förnyelse som gör att Café Vero tappat gäster. Sedan 2008 har mycket hänt i Stockholm men här är det sig likt oavsett.

Innan jag lämnar Vero till att långsamt slumra in ska jag testa pannkakorna en gång till, jag är trots allt på jakt efter Stockholms godaste amerikanska pannkakor just nu.