Recension av F12-Terrassen – av Allan T.

Alltså, jag gillar trappor. Har haft oberäkneligt många fina stunder på trappor. Har dock aldrig behövt betala för att sitta på en, ja, om man inte räknar med vissa böter från myndigheter.

Vill minnas en kväll jag va där för många år sedan. Jag stod som vanligt och försökte klämma personalen på en planka när ett gäng kycklingar i olika färger trippar förbi mina skor.

''Vad i hela plattans namn är det här!'' basunerade jag ut till de som lyssnade. Trodde först att alla år av ''mild'' alkoholism till slut kommit ikapp mig och att detta helt klart va en hallucination. Så va inte fallet. En konstnär vid namn Makode Lindé hade varit i farten den kvällen, något slags projekt av kulturell betydelse fick jag förklarat för mig. Flera år senare träffade jag denne konstnär på ett hostel i Panama City. Han gjorde nån tårta sen och det blev ett herrans liv.

Ja ja, konst är inte min starka sida så jag tar in det mesta med ett öppet sinne. Konst ska ju provocera har jag hört. F12 provocerade mig i alla fall till den grad att jag gick.

Gå hit, det kanske händer någonting kulturellt.