Recension av Bistroteket – av Agnes L.
En dag var bara Sonjas Grek stängt och istället fanns där en skylt med Bistroteket och med texten "här kan du börja din dag och avsluta din kväll". Mycket inbjudande och även hemsidan lovade gott så jag har varit sugen på att testa de ett bra tag. Nu har jag gjort det och känslan efteråt är inte alls som innan, förväntningar är jobbiga.
Vi bokade bord sent en fredag i juni efter en operaföreställning och när vi kommer blir vi placerade vid ett riktigt bra runt bord precis vid entrén. Det stor problemet med den delen av lokalen blev uppenbart när sällskapet vid nästa bord skrattade högt. Ljudet studsar på ett riktigt tråkigt sätt så skratt och prat skär genom huvudet vilket är synd. Hoppas de har tänkt på det och väntar på något att sätta upp i taket som dämpar eftersom hela sällskapet verkligen tänkte på just ljudet.
Jag upplevde den inre delen mot baren som mer cool och jag tror att det är där jag kommer hamna framöver. Baren är snyggt upplyst och vem behöver inte en god drink i en snygg bar?
På en bistro som pratar om det franska förväntar jag mig Normandie-cider och även sjysta alkoholfria alternativ som exempelvis Alain Milliat, men så inte här. Det fanns Cidraie, inte riktigt samma sak så jag tog Cava.
Jag gillar verkligen menyn, allt lät lockande. Vi var inte så hungriga efter supé tidigare så det blev lite mindre rätter för de flesta. Jag var självklart tvungen att ta råbiff. Tog den i vad som stod som 1/1 på menyn men som servitören förklarade INTE var en hel utan bara en liten med pommes. Förlåt, men då borde det ändras eftersom det på alla andra ställen betyder att det är en varmrätt. Jag blir trött. Att han sen lite drygt sa "aha, du menar steak tartare" när jag beställde och sa "råbiff" gjorde mig bara less på det hela.
Min råbiff var verkligen en god liten historia av oxlår med friterad kapris, råhyvlade champinjoner och talgemulsion. Till den serverades varma perfekt frasiga pommes frites. Jag hade kunnat äta bara pommes. Övriga i sällskapet var nöjda med sin Pelle Janzon, råraka och så fläsksidan som jag också smakade på. Tycker du om fläsksida så ska du äta den här, helt sjukt bra och spännande tillbehör i form av en lila (?!?) kålmajonnäs och stuvad vitkål/grönkål. Det var just fläsksidan som kändes mest spännande på menyn så jag undrar lite hur de menar med spännande. Måste det vara spännande? Räcker det inte bara med att de serverar riktigt bra mat.
Vi var alla rätt trötta så det blev inget mer än detta så min bedömning kan komma att ändras efter flera besök. Tre stjärnor är kanske snålt men just det här med råbiffens storlek, dryghet och lite märklig service i kombination med en ljudnivå som skadade huvudet så kan jag inte ge mer. Jag vet inte ens om jag kommer skynda mig tillbaka om jag inte råkar befinna mig i baren, då kanske jag stannar.