Recension av Restaurang Milles – av Agnes L.

Är det jag som är så trött på långsam service och inte längre accepterar det oavsett hur gott det är eller har jag bara otur varje gång på Milles?

Nej, det är inte okej att få vänta länge på att få beställa, att få maten innan drycken, att inte få frågan om vi vill ha något mer efteråt utan får veva med stora armar för att få beställa kaffe.

Innan du som läser detta börjar surna till så finns det ändå några höjdpunkter. Maten är alltid riktigt god, kanske inte alltid prisvärd men värd sin vikt i guld. Den koreanska råbiffen är unik i sitt slag och jag behöver nog testa Griffins igen innan jag bestämmer mig för vem som gör den bäst. Råbiff tar lätt överhanden men här serveras den under ett rikligt lager av krispiga grönsaker och kimchi. Pommes frites till är gott men egentligen helt onödigt.

Stämningen gör Milles till vad det är. Det är litet, varmt och intimt. Min stora sorg är dock att den mysigt inredda uteserveringen som lockar till utsikt och umgänge även under vintermånaderna är totalt övertagen av rökare. Det blir som en bunker av rök så jag suktar på avstånd.

Milles kan inte bli annat än en vagel i ögat på grund av den konstiga servicen men samtidigt längtar jag efter råbiffen redan nu, 16 timmar senare. Hoppas att hemkörning blir möjligt snart.