Rolig artikel med en undersökning som inte ens är färdig (läs till slutet av artikeln här). Struntsamma. Så folk är ensamma? Inte så konstigt. Med allt tjafsande om att man inte ska binda sig, "sex & the city"-attityder, killar som aldrig nöjer sig samt den här "se mig!"-hypen. Internet och alla sociala forum gör att alla letar efter gräset på andra sidan och aldrig inser vad de har framför näsan. Karriären framför allt och allt annat efter den. Jag tror inte du ligger på din dödsbädd och ångrar varför du inte var mer på kontoret.

När ni ligger där dagen efter en natt ute... och ni inser att vännerna är de ni har på krogen... när spritångorna har lagt sig, cigarettröken ligger som en dimma i lägenheten och ragget gått hem. Tja... då är ni sjukt ensamma. Med all rätt. Det är priset ni betalar för att ni missar det viktiga i livet.

Ensam tror jag man blir av en anledning. Är du bara dig själv och inte ändrar dig som en kameleont för att konstant passa in... så förr eller senare dimper de där sköna vännerna ned.

De där människorna som inte gillar att vara med dig när du är dig själv... VILL du vara vän med dem? Isåfall hade jag sökt hjälp. Klart som fan du inte vill vara vän med sådana idioter.

Kom ihåg. Det är inte förrän du är bekväm att vara själv som du ens kan försöka trivas med andra. Enkelt, eller hur!

Gilla mig som jag är eller dra åt helvete! Säg det högt!

Och ut och njut av livet vet jag! Det är grymt skönt därute!

DN -