Sommardagar. Ja, inte riktigt sommardagar men ni vet... vissa dagar har löftet om sommaren i luften. Vi hade några timmar av fantastiskt solsken och varm luft idag. Det blev en snabb kaffe på nere på hörnan. Trist nog satt alla med sina datorer, smartphones och jobbade vidare men ändå...

Några mammor som var ute och gick med sina ungar, några tonårstjejer som fnittrande ägde hela trottoaren, ett äldre par som var ute med sina hundar... det var väldigt... somrigt!

Livet är skönt! Sakta men säkert så slutade alla pilla med sina elektroniska skitapparater och vi satt där njöt av att bara vara med våra ansikten vända mot solen. Sedan blev det plötsligt mörkt.

Det var två tjockisar som trängde sig ut på uteserveringen... de skymde vår sol medan de bestämde sig vilka stolar de skulle hälla ned sina rövar i och med detta så var vår stund i solen över...

Så vi gick tillbaks till kontoret.

När vi gick så tittade en av tjockisarna på min kollega och glimrande till lite med ögonen. Han tittade rakt i i hennes ögon (av misstag, säger han) och hon sken upp, blev lite förlägen, log och tittade ned i bordet. Men hon sneglade snart upp på honom igen. Hahahaha... vi andra tittade tillbaks mot henne, pockade på honom att vända sig om, gjorde tummen upp mot henne osvosvosv... allt för att jävlas/förvärra situationen. Under tiden ökade han takten tills det såg ut som om han tävlade i gång... han var högröd i huvudet och märkbart irriterad. Och nu är vi fullt upptagna med att reta honom.

Han är nu... dumdumduuuuum.... Tjockismagneten!

Hahahaha... jisses... omoget. Man borde nog ha varit där. Så här när jag läser inlägget verkar det som om vi är... öh... onda, eller något.