"Hejsan! Jag söker den som är ansvarig för er telefoni."

"Jasså, det gör du?" svarar jag.

"Ja, ursäkta... jag uppfattade inte ditt namn."

"Jag sa inte mitt namn. Du presenterade dig inte i telefonen så jag antog att jag inte heller behövde göra det."

"Öh...förlåt, mitt namn är Karl."

"Hej, Karl."

"Hej."

Lång tystnad. Karl tar initiativet efter någon sekund.

"Öh... och du heter?" undrar Karl.

"Sam. Sam Sung." svarar jag.

"Som telefonen?"

"Suck... om jag fått en krona för varje gång någon säger så..."

"Hahaha, förlåt, men det är ett annorlunda namn."

"De säger det."

"I vilket fall... jag sökte den som har hand om er telefoni."

"Ett ögonblick."

Jag håller telefonen en bit från munnen och låtsasropar.

"Sonny! Det är till dig."

Jag gör lite "jag räcker telefonen till någon"-ljud och fortsätter med en annan röst.

"Sonny Ericsson här. Hur kan jag hjälpa dig?"

"Heh..."

Mer tystnad.. irriterat mummel och ljudet av någon som lägger på.



Skriv en kommentar

Ang ditt tidigare inlägg. Det finns ju tydligen en "plats ledig" www.aftonbladet.se/nyheter/article13810421.ab

Hahaha Du vs Försäljare = KO eller WO vet inte vilket som
egentligen är minst förnedrande mot försäljarna :)

Du har en fantastisk blogg, morgonkaffe och pezster har varit en rutin äckligt länge nu!

SÅ ska de tas!
Sitter du och filar på manus länge och bara väntar på nästa samtal?

Pezster 
· Svar till Geniusloci

Nej. Det kommer av sig själv faktiskt. Så fort presentationen är över och jag har en hum av vad personen är ute efter så bara börjar babblandet från mig :)

....jag är inte riktigt så modig, så jag vågar inte ens stjäla repliken från mästaren.

Kommentera