Jag bor på ett knepigt ställe. En liten "fin" förort där människor tror att de är extra speciella. Detta yttrar sig bland annat i något de kallar för "grannsämja". Det innebär att de tillsammans två gånger om året går ut och fixar lite med omgivningarna. Pillar lite i rabatterna, plockar löv, dricker lite kaffe och grillar korv. De är även aktiva i att hålla koll på vad alla andra gör. För det skapar "säkerhet".

Jag är aldrig med på sånt trams. Jag gillar inte mina grannar, jag vill inte vara kompis med dem utan jag vill helst bara vara ifred. Eftersom jag inte är med i deras gruppaktiviteter ska jag ifrågasättas på ett lite "trevligt" sätt av några utvalda nissar från bostadsrättsföreningen. Jag jämför dem med missionärer som envist ska få med folk i någon slags sjuk församling.

"Några planer för helgen?" undrar en trivselnisse från bostadsrättsföreningen.

"Nej." svarar jag där jag står och hämtar posten.

"Då kan du vara med på söndag. Då har vi städdag!"

"Nej. Absolut inte."

"Det är för allas trivsel."

"Jag trivs som det är. Oavsett om det är ogräs i buskarna eller inte. Det är inte där jag bor."

"Men du kan vä..."

"NEJ!"

Där brukar de ge upp. Men jag får ändå blickar. För jag är inte "en i gänget". Värre blir det eftersom jag bara bor i lägenheten två veckor i taget. Då undrar de vad jag arbetar med. För vanliga människor bor hela tiden i sina lägenheter. Det frågas en massa om vad jag gör och jag njuter av att ge kryptiska svävande svar. Det skapar nämligen lite ont i magen på dessa stollar om de inte vet allt som händer där de bor. 

I förra veckan var det dags igen. En nervös herre smetar sig fram till mig när jag är på väg ut.

"Är allt bra med din grabb? Han är inte sjuk?"

"Nej, hur så?"

"Njaeee... jag bara såg att det var tänt. Och din bil var inte här."

"Jupp. Det är alltid tänt. Det är mysigare att komma hem till."

"Höhöhö (på ett mycket äckligt och präktigt sätt), men det är väl inte så miljövänligt? Eller ekonomiskt."

"Det ska väl du skita stort i?" svarade jag. "Har du inget annat för dig än att gå och kolla om det är tänt i folks lägenheter? Exakt hur tråkigt liv har du? Stalkervarning!"

Att prata på det här sättet gör folk på det här präktiga stället mycket nervösa. De vill ju bara väl, enligt dem själva. De vill ju bara att vi alla ska trivas och helst göra på samma sätt. 

Så gubben tittar osäkert på mig. Jag tittar tillbaks och njuter av den pinsamma tystnaden.

"Öh... jag menar inget illa. Jag bara..."

"Du bara vad? Du bor i andra änden av huset! För att du ska se om jag har tänt krävs det att du går ut, aktivt lägger märke till att min bil inte är här, aktivt kollar om det är ljust i lägenheten samt att du lägger märke till tiden... därefter drar du egna slutsatser och nu står du här och lägger dig i något du inte har ett jävla dugg med att göra."

"Det är ju inte så att jag går omkring och..." försöker gubben men jag fortsätter...

"Det är faktiskt sjukt. Riktigt söka-hjälp-sjukt. Ok?"

Gubben ger upp och ger mig en uppgiven blick. Jag vet att han redan nu har börjat skriva nästa anonyma lapp i sitt fårhuvud. Och jag ser fram emot att riva ned den.

ARGH! Ge mig vårt bygglov NU så jag kan komma härifrån!