Recension av Brasserie Balzac – av Robert L.

Detta är lite av en nyrecension av Balzac. P g a pandemirestriktionerna har jag bara lunchat här tidigare, men nu gled vi in några stycken för middag.

Knökat, inte så konstigt, och hög stämning och volym (vilket jag återkommer till senare).

Jag älskar, som sagt, designed på restaurangen och har alltid varit nöjd med servicen, och det har inte ändrats.

Vi började med ostron - trevligt, men ganska mycket skalrester.

Rödingen med kantareller var helt i min smak. Lätt och fräscht men ändå med djup i smakerna.

Vi avslutade med ostar. Rumstempererade, många ställen levererar ostar för svala, och perfekt avslutning.

Både polarn och hans syrra gillade också Balzac som var en ny bekantskap för dem.

Så då volymen... När mina stämband rasar ihop är det för högt. Högt i tak, inga direkt dämpande element, musik som driver upp samtalsvolymen och... Hey presto! Galet högt.

Både min syrra och en kollega nämnde samma sak. Jag kommer tillbaka, trots det, men de båda de nyss nämnda har sagt att de tyvärr inte gör det.

Något att tänka på för Balzac...