Jag har en förmåga att sätta mig i diverse situationer när jag är och handlar... är det inte krig om nya kassor så är det något annat. Idag skulle jag bara ha snus. En dosa snus. Det där ställer till det ibland.

För tänk er själva. Ni står i kön och ska bara ha en enda sak och den finns dessutom i kassan. Alltså har du inget att lägga på rullbandet. Så hela grejjen med de där små "nästa kund" plastmojängerna hjälper dig inte ett dugg. När jag står där och det blir min tur så tar alltid den ninjasnabba kassörskan varan som tillhör kunden bakom mig och *blip* slår in den. Sedan blir det bök med att "den där var inte min" och "suck!" och "jobbigt!" och annullering av varan och blablabla.

Ibland så är det dessutom helt uppenbart att kunden bakom ser vad som händer men aldrig säger något. Testa själv, det är faktiskt så. Det är ett jävla mysterium för mig eftersom jag alltid - när det är omvänt - i tid säger till kassörskan alternativt håller mina varor "glidandes" på bandet med ena handen så att det inte ska bli fel.

Idag var det samma sak... jag skulle bara ha en snus... killen bakom mig slänger upp en "Snickers" på bandet och lägger lite snyggt upp den där skylten på bandet bakom sin chokladkaka. Jag får för mig att testa en grej.

Så där står jag i kön... jag sneglar på killen bakom, som inte säger någonting alls... han bara ler utan att säga något när kassören slår in hans "Snickers" när det är min tur. Jag säger till kassören att jag vill ha en snus... UTAN att kommentera att jag inte ska ha chokladen. Kassören hämtar min snus. Killen bakom mig ser exakt vad som händer, skruvar lite på sig, armbågar sin polare och fnittrar, men säger fortfarande inget om chokladen.

"Det blir 45 kronor" säger kassören.
"Här." säger jag och ger honom en femtiolapp varpå han ger mig en femma.

NU vaknar killen bakom. Han ler det där korkade "ojojoj-nu-blev-det-lite-fel"-leendet och säger:

"Öh... ursäkta. Men den där är faktiskt min. Den skulle jag ha."
"Möjligt... men nu är den min. Fråga honom." säger jag och pekar på kassören.

Killen ser paff och lite irriterad ut. Kassören bara ler och följer intresserat det hela.

"Men jag la den ju på bandet!" gnäller killen som precis hade så roligt med sin kompis.

"Ja, och jag betalade den." förklarar jag.

"Men den är ju min!"

"Nej, så här... först var den affärens... sedan blev den min. Den var aldrig din. Tyvärr."