Att få barn är stort. Jag har barn själv och tro mig... det är stort. Men det finns en liten skillnad på hur män och kvinnor hanterar det där.
Kvinnor kan prata om sin nyfödda bebis hur länge som helst. Med all rätt... eftersom de burit bebisen, pressat ut den ur ett alldeles för litet hål med stor smärta. Så, för att vara tydlig, kvinnor har all rätt i världen att prata hur mycket de vill om det lilla underverket (alla barn är underverk!). Det är inte riktigt likadant för män...
Så länge bebisen inte gör något nytt är vi män inte riktigt med i diskussionen. Jag talar om erfarenhet här... för de första 6 månaderna så är vi killar... öh... hur ska jag säga det... relativt oviktiga i sammanhanget. Vi har inga bröst (mat) så ungen är inte speciellt intresserad av oss... vi kan gosa lite... duttedutta lite... men det är mamma som får all uppmärksamhet när det gäller. Vi män får ibland en blick av ungen som ligger där, ammandes och verkar tänka:
"Hmm, den där snubben verkar vara ett återkommande inslag. Undrar vad fan han är till för? Jaja... det visar väl sig så småningom... oh... kolla... ett bröst... mat!!!"
Så... för oss män är de första 6 månaderna lite av:
"Tiiiitta! Lille gubben har bajsat igen!"
"Ja... oj! Titta på... öh... all bajs... öh... vad... erhm.. bra gjort?" säger vi i ett tafatt försök att vara med på noterna.
Och egentligen tänker vi så här:
"För helvete kvinna! Bebisar gör tre saker. De äter, skriker och bajsar. Ska vi fira det varenda jävla gång det händer?"
Jag bara säger det.
För den oinvigde (dvs utan barn) är allt bebissnack ren tortyr. Jag menar, visst visa en bild och berätta lite kort om bebisen - fine. Men när det första man hör är hela förlossningsberättelsen, från värk 1 till värk 485734 samt blodstänkta läkare, vilket följs av berättelsen om hur jobbigt det är när brösten spänner på grund av all mjölk, gulliga lilla bebisen som kan göra si och så (vilket av någon anledning ALLTID är tidigt för sin ålder hur gammal bebisen än är och vad den än har gjort), gaaah, då vill man bara skrika och springa till närmsta bebisfria pub.
Lär ju säkert ändra sig om jag själv skaffar barn men då tänker jag lova mig själv att minnas dessa samtal och lägga band på mig själv.
För den oinvigde (dvs utan barn) är allt bebissnack ren tortyr. Jag menar, visst visa en bild och berätta lite kort om bebisen - fine. Men när det första man hör är hela förlossningsberättelsen, från värk 1 till värk 485734 samt blodstänkta läkare, vilket följs av berättelsen om hur jobbigt det är när brösten spänner på grund av all mjölk, gulliga lilla bebisen som kan göra si och... Visa hela »
Hahahaha... tänkte precis hur det skulle vara om någon var mer ärlig...
"Åh... är det din bebis! Så söööööt!"
"Öh... var då?"
"Kan hon gå än?"
"Nej... hon verkar ha det lite svårt med det... faktum är att vi tror hon är rätt dum... igår bet hon sig i foten om och om igen..."
:D
jag har väl nackdelen att som tjej alltid få bebisar slängda i mitt knä vare sig jag vill eller inte, och förväntas älska det och gulla med ungen. En morsa blev tom SUR för att jag inte ville pussa hennes unge. FAN, liksom? Ja, barn förtjänar kärlek, men varför i helvete tror man att jag vill pussa deras ungar? En sak med egna barn, men... vad fan? Respekt, tack?
AAARGH.
Tinky: Exakt. Vad folk inte fattar är att deras ungar egentligen är rätt äckliga. Smutsiga fingrar och mat i hela fejset. Dregel överallt...
Det värsta är frågan: Och när ska du ha en liten en då? Eller: Är det inte dags för dig att skaffa barn snart... Och gud förbjude om man skulle dryfta att man faktiskt inte vet om man vill ha... Ramaskri som sjuder över halva klotet.
Äsch... det folk fattar är att barn som inte är ens egna inte alltid är lattjo. Eller att vissa barn är svårare att tycka om än andra.
Men egna barn... det är alltid jävligt roligt. Och det kommer från mig... som alla trodde var den sista som skulle skaffa barn.
Men jag vidhåller en sak i det här. Barn är liksom... öh... lite av grejjen med att vara här.
Jag resonerar som så här... jag som är så bra... det vore själviskt som fan att inte se till att det finns en liten egen version av mig som kan gå omkring och peta lite i världen.
Själviskt, som sagt! Egentligen borde jag... öh... är det min skyldighet att nog ha 100 barn. Minst.
Building an army... ;)
Äsch... det folk fattar är att barn som inte är ens egna inte alltid är lattjo. Eller att vissa barn är svårare att tycka om än andra.
Men egna barn... det är alltid jävligt roligt. Och det kommer från mig... som alla trodde var den sista som skulle skaffa barn.
Men jag vidhåller en sak i det här. Barn är liksom... öh... lite av grejjen med att vara här.
Jag resonerar som så här... Visa hela »
jovisst, det är alldeles SÄKERT en helt annan sak att själv vara förälder. all förståelse för det.
men varför blir folk förvånade för att alla inte vill krama och pussa och gulla med just deras barn...? Är det svårt att förstå att hela världen inte är så fruktansvärt intresserad av barnet som man själv är? Och nej, jag tycker inte illa om barn. ***Jag tycker illa om påträngade föräldrar***. Om nån bekants unge kommer fram med armarna utsträcka är det klart hon/han kan får en kram. Men... varför tycker vissa föräldrar att det är okej att sätta sitt barn i mitt knä och beordra mig att pussa dem O_o ? Gör mig helt vansinnig.
Fan. nästa gång ska jag fan sätta min vovve i knät på dem tvinga dem att gulla min hund. och bli tvärsne om nån inte vill. "ÅÅÅÅÅHHHH titta! han satte tassavtryck på dina byxor och pissade på dig! LILLA PUTTENUTT! Han vill ha pussar, pussa honom!"
*smider planer*
jovisst, det är alldeles SÄKERT en helt annan sak att själv vara förälder. all förståelse för det.
men varför blir folk förvånade för att alla inte vill krama och pussa och gulla med just deras barn...? Är det svårt att förstå att hela världen inte är så fruktansvärt intresserad av barnet som man själv är? Och nej, jag tycker inte illa om barn. ***Jag tycker illa om på... Visa hela »
Påträngade föräldrar borde inse att deras barn är just... DERAS barn. Det håller jag med om.
Bara vägra ta emot dem. Det gör jag.
"här... kan du hålla?!"
"öh... nej?"
"varför inte?"
"jag tappar alltid bebisar."
Du Pezster, det här med "Building an army"...... Jag har förstått att det är så, även om jag inte har några egna.
Problemet är bara att ALLA inte är som du dvs en person som förmodligen jobbar på skapligt och stundtals även lockar till skratt. Tyvärr finns en massa andra som heter allt från Fritz till Ruben, och dom jävlarna får OCKSÅ för sig att dom borde serietillverkas - och det är då problemen börjar.
Nu kommer säkert den där Christian och skriver att jag framför nazistiska åsikter (trots att det bara är Kina som infört barnbegränsning), men jag tycker faktiskt att det är ett problem när folk överskattar behovet av att världen fylls av de egna generna.
Du Pezster, det här med "Building an army"...... Jag har förstått att det är så, även om jag inte har några egna.
Problemet är bara att ALLA inte är som du dvs en person som förmodligen jobbar på skapligt och stundtals även lockar till skratt. Tyvärr finns en massa andra som heter allt från Fritz till Ruben, och dom jävlarna får OCKSÅ för sig att dom borde serietillverkas - och de... Visa hela »
Jag är helt med dig. Vissa borde fan genomgå en prövning innan de får lov att skaffa barn.