Jag känner mig som ett litet barn som med tindrande ögon avundsjukt ser på en snubbe som leker med en stor såpbubbla. Precis den där känslan jag hade som liten när jag jagade efter en såpbubbla och ett magiskt ögonblick precis innan fingrarna nuddade vid bubblan trodde jag att jag skulle få hålla i den... och då sprack bubblan.

Killen heter Okotanpe och låten i andra akten heter "Soreiyu" (Sol) och sjungs av Yoshie Nakano och allting bara passar ihop så bra att det nästan blir jobbigt.

Ett hypnotiserande ögonblick från en park i Japan som av någon anledning gör att jag sitter framför skärmen och känner mig som en glad liten unge.