Stod i kö i Netto igen idag. Framför mig står det två feta tanter i extremt fula blommiga klänningar och pratar. Den ena berättar en historia om hur hennes mans bil började rulla när han glömt lägga i handbromsen. Hon visar hur hon panikartat skrek på mannen genom att vifta med båda armarna i luften.

"LAAAASSSE! Så skrek jag till honom! LAAAAAASSEEEEE! Bilen ruuulllaaar!" halvropar hon i affären till sin väninna och viftar illustrerande med armarna.

Jag står där bakom och kan inte slita ögonen från gäddhängen som fladdrar hejvilt. Jag har aldrig sett så mycket fett på ett par armar i hela mitt liv. Jag var förbluffad över hur elastiskt ett gäddhäng kan vara. Ett tag undrade jag om inte en av de fladdrande fettpåsarna skulle få sånt momentum av hennes viftande att det skulle träffa mig i ansiktet. BLAFF! För att sedan fara iväg åt andra hållet och däcka killen bakom kassan. Allt medan de två feta kvinnorna stod där och skrattade.

Trauma.

Jag sitter vaggande i fosterställning i lilla hörnet på kontoret och gråter.