Helt sjukt tränad hund.
Det är just pga av sånt här jag gillar katter mer. Försök lära en katt sånt här och den kommer aktivt försöka att döda/lemlästa dig.
Helt sjukt tränad hund.
Det är just pga av sånt här jag gillar katter mer. Försök lära en katt sånt här och den kommer aktivt försöka att döda/lemlästa dig.
Läste i AB idag att Linda Skugge dissar jobbkrisen. Det kan ni läsa mer om här. Hennes uttalandet fick många att bli upprörda och lika många (fler?)
Däremot vill jag förtydliga två saker efter att ha läst diverse kommentarer på tidningarna på nätet. Att jobb ska vara en slags rättighet... något som bara ska dimpa ned i knäet på en. Så här kommer min lilla fundering runt själva begreppen arbetsgivare och arbetstagare...
Arbetsgivare är ett missvisande begrepp.
De GER inte någon ett jobb. De betalar för någons tjänster/kunskaper och då förväntar de sig resultat. Som alltid när man ska köpa något ser man till att det håller hög kvalitet och motsvarar ens krav. Håller personen inte måttet så ser man till att byta ut personen. Ibland... kan det löna sig att utbilda vidare på plats. Men inte alltid.
Arbetstagare är även det ett missvisande begrepp.
De tar nämligen ingenting alls. De säljer sin kompetens/tid för en överenskommen summa pengar. Har man låg/ingen kompetens får man vara beredd på att inse att den summan som företag är redo att betala för ens hjälp kanske inte är så hög eller att man faktiskt inte har det som företaget vill ha. Det kan man ändra på genom att lära sig mer... dvs utvecklas (få tummen ur röven och åstadkomma något i sitt liv). Något som man får vara beredd på att göra hela tiden om man ska komma någonstans. Man har med andra ord inte automatiskt rätt till ett jobb.
Simple.
Peter Madsen är årets snubbe. Vem fan är Peter Madsen kanske ni undrar? Jo, det ska jag berätta för er.
Det är en dansk som inte vill betala en massa pengar till Virgin Galactic eller någon annan för att komma ut i rymden. Så han bygger en egen raket som ska ta honom till rymdens början där han ska kunna avnjuta några minuters tyngdlöshet. 500.000 spänn har det kostat hittills.
Farligt? Jovisst. Med ett kylsystem som drivs av fläktar från hårtorkar för 79 kronor styck i ett hemmabygge kan det nog vara riktigt jävla farligt. Men det är just här som snubben blir så skön... han kommenterar nämligen det hela så här:
"Om jag får välja mellan att dö ensam på långvården eller med 100 kilo raketbränsle i röven så väljer jag det senare, säger Peter Madsen till danska Ingeniören."
Respekt.
Jag har idag spenderat dagen ute på en gård utanför Skåne. Där är det några driftiga människor som startat världens bästa företag. De satsar ekologiskt och har gett sig fan på att rädda en väldigt utsatt grupp med människor - och inte djur - för en gångs skull. En riktig ekologisk gård med ett tydligt mål.
På mitt besök fick jag se lyckliga miljöpartister som kunde springa fritt på de gröna fälten runt gården. De var lyckliga och fick bra foder. Kreativiteten uppmuntrades genom att de fick fläta korgar, plocka maskrosor och i ladan fick de fritt debattera om sitt favoritämne - miljön. Jag såg när de fick lunchen serverad ute på en äng som låg vackert belägen vid en sjö. De skrattade, satte blommor i varandras hår och bökade runt efter maten i jorden. En av de ansvariga för gården sa att personalen brukade skoja till det och gömma det ekologiska fodret i marken.
"Även matstunden ska uppmuntra lite tankeverksamhet." sa huvudansvarig herr Olsson till mig. Det ser ut att uppskattas och man kan se att de snabbt börjar samarbeta för att få fram maten.
Vi betraktade dem en stund där de for runt med vinden i håret efter maten. Jag kunde skymta kärleken till dessa varelser i herr Olssons ögonvrå. Det här var en man som hittat sitt kall i livet.
Efter lunchen gick vi runt och tittade på omgivningarna. Han visade några vindkraftverk på baksidan. Han förklarade att de gav fan ingen ström alls som man kunde lita på så han köpte in billig el från marknaden.
"Men det är inget vi berättar för dem." säger han och blir allvarlig. "Då hade det blivit uppror i stallarna. Det är bättre de får fortsätta tro att de här vindmöllorna ger den kraft vi behöver. Fan, ibland får vi till och med snurra dem med hjälp av en elmotor! Vi gör allt för att hålla dem lugna!" Jag nickar och är imponerad. Herr Olsson har tänkt på allt.
Det slutar med att jag adopterar en liten miljöpartist vid namn Åke. Han samlar kottar och är inte helt accepterad i den stora gruppen än. För ynka 200 spänn i månaden så ser jag till att han får kravodlade morötter, inte-så-stickiga-spån som toalettpapper och att han får leva sitt liv i tron att världen ser likadan ut överallt. Åke kommer fram och ger mig en kram innan jag går. Jag kramar tillbaks. Han springer sedan rakt ut på ängen efter en fjäril, han har sådan fart att några kottar faller ut från hans midjeväska. Go Åke! tänker jag för mig själv. Spring! Var fri!
Det här känns bra. Det känns viktigt.
Det går långsamt idag på jobb. Ligger före faktiskt och vissa saker inväntar jag folks follow-ups på. Så just nu står det still. Alltid skönt med lite dötid. Jag tar en kopp kaffe och kollar vad alla andra gör. De sitter och ser ut att arbeta vid sina datorer.
Jag dyker in i vår router och pillar runt lite. Efter ett tag är min dator och en som vår praktikant använder för att uppdatera våra artisters profiler de enda som kan komma åt Facebook (wohoooo för funktionerna i routern!). Nu är det bara ta ännu en kopp kaffe och invänta reaktionerna från alla facebookhororna på jobbet.
5 minuter senare... (vilket är skrämmande... bara fem minuter innan någon reagerade!?).
"Du... ligger nätet nere? Jag kommer inte in."
"Nej, det är uppe. Jag sitter med Skype just nu."
"Hm. Det fungerar inte för mig."
"Vad gör du då?" frågar jag.
"Äuhm... bara kollar några fileröverföringar." får jag till svar.
Yeah. Right.
Jag låter det vara så här några dagar. Som ett intressant experiment i "facebook-abstinens".