Vi satt och käkade lunch på en trevlig restaurang. Ägaren skulle bjuda mig och min kollega på ett slags lammspett och ute på uteserveringen tittade solen fram. Trevligt.

"Vill ni ha en öl innan maten? Jag bjuder!" sa han. Vi tittade på klockan - mest för det är så man tydligen ska göra - innan vi nickade.

Efter någon minut kom han in med två stycken Corona... där han hade tryckt ned en limebit i flaskhalsen. Han satte ölen på bordet och hastade iväg.

Min kollega tittade strängt på mig och sa åt mig att hålla klaffen. Jag gnällde ändå.

"Han sa ju öl. Vad fan är detta? Och vad är det med limen?"

"Lägg av nu. Den är ju gratis."

"Ska limen smaksätta vattnet i flaskan?" undrade jag medan jag höll upp flaskan och försökte förstå mig på innehållet.

"Den är ju gratis!"

"Titta där ute på trottoaren! Där ligger en hundbajs. Den är också gratis. Du kan äta den!"

"Amenvadfan..." säger kollegan, tar min flaska och går in till baren.

Han kommer tillbaks med en San Miguel och sätter den framför mig.

Jag öppnar munnen, ser kollegans varnande blick... 

Subtilt kroppsspråk uppfattat. San Miguel it is.


Skriv en kommentar

Mycket bra bok, håller på med hans "At home - a short history of private home" nu som också är bra om än inte lika bra.

Kommentera