Mitt hjärta brast idag, fast på ett bra sätt.

Ena halvan åkte till Uddevalla och andra halvan stannade kvar i staden som alltid sover.

Efter tre underbara dagar så känner jag mig som mit i Britney Spears dagbok.

What is the catch?

Varför är det alltid så att man försöker hitta nått fel...

Det går för fort?

Det är för lätt?

Han är för svår?

Han har för många problem?

Han gillar inte mig?

bla bla bla bla bla bla fuck that.

Jag tänker bara njuta nu av killen who gave me a weak up call.