Mars 2012

Så kom den där artikeln jag väntat på. Som jag förutsett. Barn med klimatångest. Läs den där meningen en gång till och gör en facepalm. Dunka gärna huvudet i skrivbordet när du ändå är igång. 

Miljömupparna har alltså, helt i onödan, skrämt upp en hel generation till den grad att de får "klimatångest". Suck. Min son har även han suttit och funderat över många klimatidiotier som han fått med sig hem från skolan. Då är det upp till mig - hans förälder - att se till att han inte oroar sig på fel saker. Fast å andra sidan... om en unge har TVÅ miljömuppar till förälder så är det en helt annan sak.

"Sju högstadiebarn av tio oroar sig för klimatförändringarna. Var fjärde tror att den globala uppvärmningen kommer att leda till jordens undergång. Samtidigt är barnen mer optimistiska om framtiden än vad deras föräldrar är, visar en ny undersökning."

Det här är ju direkt löjligt! Vilken meningslös hysteri. Tänk bara så mycket energi som går åt till att hålla all denna "ångest" vid liv. Hmm... jag undrar... med tanke på alla hysteriska människor som oroar sig för allt från kost, klimat, stress etc... kan man utvinna energi ur ångest? Ångestkraftverk! 

Tillbaks till barnen. Kids. Det är fan löjligt att ha ångest över klimatet... så sluta med det. Inte nog med att ni spenderar värdefull energi på att ha ångest, ni slösar bort min tid när jag ska lyssna på era vuxenplacerade dementa idéer för sopsortering, återvinning och diverse andra "viktiga saker". Det är lika lönt att ni oroar er över en klimatundergång som att ni ligger sömnlösa över den där asteroiden som med all säkerhet är på väg rakt mot era sängar. Vill ni leva länge? Använd cykelhjälm. 

Min son är numera botad från all typ av hysteri som har med miljön att göra. Högstadieeleverna på hans skola... de spenderar massor av timmar att samla pengar till vindkraftverk, uppmana elever till att leva koldioxidneutralt och massor av andra riktigt jävla korkade idéer. Inte in i mitt hem dock. Jag har som följd av detta lyssnat på några lärare (eftersom jag ringt dem och undrat vad fan de håller på med) och fått bekräftat att majoriteten av lärare i det här landet ska ha LÄGRE lön alternativt ska sparkas från sina tjänster. 

Det enda vi kan vara riktigt säkra på är att det kommer bli kallt ut av bara helvete på den här planeten. Vi har nämligen haft ett antal istider och det kommer komma en ny. OM klimatet blir varmare pga av människans idéer så skjuter vi alltså (logiskt sett) upp en eventuell istid. Förr eller senare är det kört ändå. Liv på en planet har en begränsad livstid om vi tillåter oss att öka tidsskalan lite mer än 1000 år in i framtiden.

Livet är inte för evigt. Det kan gå åt helvete precis när som helst. Så ligger det till i verkligheten. Din tid på den här planeten går ut på att ha så kul som möjligt, att utvecklas så mycket du kan (eller skit i utvecklingen och bli en gnällig jävel och spendera din tid avundsjuk och bitter - ditt val!) under den tid vi har och att älska våra nära och kära så mycket vi bara kan.

Självklart är du nöjd i livets slutskede. Eftersom du har gjort som jag skrev ovan. 

Eric Saade vill ha 1.500 spänn av sina fans för att säga hej och skriva en autograf. Detta är inte helt ovanligt för stora internationella artister. Vi gör liknande saker för artister på vissa spelningar. Det beror på ett gäng saker. Målgrupp, venue, marknadsföring etc. I England gör vi det på vissa spelningar... OM målgruppen är över 18.

Men Saade har småkids som fans. Och att klämma dem på 1.500 spänn är - även för den här branschen - skamligt. 

Vem fan sköter Saades management?

*google*

Oj... jahaaaa. Erhm. Ok. Fniss.

Det kommer ni få läsa en del om lite senare i år. Faktum är att vi varit på gång med detta i snart ett år. Tomt finns, husritning finns, byggbolag finns... allt finns. Det är inte så mycket att bygga huset som är jobbigt. Nope. Däremot är det kommunråttorna som "arbetar" inne på kommunhuset som är den stora flaskhalsen. Faktum är att det kommer gå fortare att bygga huset än vad det tog för kommunråttorna att stämpla alla papper.

"Så kan ni inte göra. Det är inte handikappanpassat." utbrister en kommunråtta.

"Vad fan yrar du om. Ingen av oss är handikappad!" undrar jag.

Det är nämligen så roligt att kommunen måste hjälpa dig om du råkar ut för något som gör att du blir handikappad. Detta betyder att kommunen måste betala en massa pengar (ni vet... sånt som vi betalar skatt för?) ifall något händer. Då har de istället beslutat att helt enkelt tvinga alla som vill bygga ett hus att bygga handikappanpassat från början.

Jag erbjöd mig att skriva på ett papper där jag förbinder mig att:

1. Aldrig någonsin förvänta mig att kommunen ska betala för anpassningar av mitt hus om något händer någon i familjen.
2. Att aldrig bjuda över någon handikappad till huset. Jag kan till och med själv stå för en skylt som varnar förbipasserande handikappade att min tomt är ett "farligt område" som de gör bäst i att hålla sig undan ifrån.

Det enda jag lärde mig av det där var att kommunråttorna inte har någon humor.

Regler för allt. Graderna på takvinkeln är tydligen viktigt för dem. Var ytterdörren ska vara är även det viktigt. Fönsterplaceringen i mitt eget hus är något de ställer frågor om. Var vi ska ha vårt förråd var VÄLDIGT viktigt. Vi måste ju ha någonstans att ställa cyklar och verktyg tyckte kommunråttorna.

Då var det dags igen:

1. Jag lovar dyrt och heligt att ingen i vår familj vill ha ett förråd att ha våra cyklar i.
2. Jag intygar att eventuella verktyg ska införhandlas inför varje behov och sedan slängas bort.

Nej. Det där gick så klart inte heller. Vi försökte förklara att ett eventuellt förråd och framförallt placeringen av det fick bli en senare fråga. Det beror ju på hur vi vill nyttja trädgården etc. Kommunråttorna tittar chockat på oss. Vet ni inte? Nej, det vet vi inte.

Inom kort kommer jag då och då slänga ut ett inlägg om hur husbygget fortgår. Min frustration över alla dessa regler (varav 80% är helt meningslösa och utformade av idioter) måste helt enkelt ut.

Så håll ett öga öppet efter "Min kamp mot kommunråttorna - Del 1" inom kort.

Några religiösa puckon har varit ute och gnällt över debattklimatet när det kommer till ateister vs religiösa. Jag har inte skrattat så här mycket på länge. Det är Per Ewert och Mats Selander (från Claphaminstitutet, en "tankesmedja" och "forskningsinstitut" - HAHAHAHA!) som har lyckats knåpa i hop en massiv vi-är-kränkta-gnälltext på Svd.

"Med frispråkiga män som Richard Dawkins, Christopher Hitchens, Sam Harris och i vårt land Christer Sturmark i spetsen har nyateismen under ett decennium varit en kraftfull röst i det offentliga samtalet kring tro och religion. Kraftfull, men förbluffande aggressiv, kanske bör tilläggas. En studie av dessa centrala förkunnare visar tydligt att de nutida ateisternas främsta företrädare lagt sig till med en häpnadsväckande intolerant, ibland närmast totalitär inställning."

Jupp. De har envist hävdat att det inte finns ett enda bevis för att den där "gud" finns. Hur vågar dem?!! Religiösa har därefter misslyckats kapitalt med att producera bevis och är ledsna över det. De religiösa har bl.a. försökt att använda det mänskliga ögat som ett bevis... men lyckades med det påståendet bara visa för oss hur extremt korkade de är. Att fler och fler gängar sig till ateismen beror på att folk antagligen blir smartare.

Men vänta! Det kommer mer!

"Ett annat problem med nyateismen är dess brist på rationella argument för sin världsbild och sin kritik av gudstron. Gudsargumenten behandlas utan djup och utan kunskap om de 30 senaste årens utveckling inom religionsfilosofi. Det är inte intellektuellt trovärdigt."

Hahahahaha... eller så här. Att tro på något som inte kan bevisas eller ens påvisas för den delen är inte intellektuellt trovärdigt. Så... öh... ni vet... fail?

Men det bästa kommer här:

"Utan goda skäl lägger man också hela bevisbördan på den gudstroende och riggar så hela diskussionen till sin fördel. Också här saknas den djupare analysen om vad som med rätta fördelar bevisbördan."

Om man påstår något så måste man bevisa det. Bevisbördan ligger självklart på de knäppskallar som påstår att det finns en gud, era idioter. Vetenskapen (jag vet, det är något som ni inte riktigt förstår) arbetar på det sättet förstår ni. Lite hjälp hittar ni här.

"Över lag tycks nyateisternas strategi vara att med högljudd retorik dölja bristen på hållbar argumentation. När man talar i intellektets och rationalitetens namn beter man sig inte så!"

Än en gång. Skrev ni precis att ateisterna inte har "hållbar argumentation"? Är ni korkade? Öh... vänta. Just det. Btw... använd inte ord som intellekt och rationalitet när ni tror på sagor.

Och så är det dags för slutklämmen:

"Vi håller med ateisterna om att även religioner bör utsättas för en kritisk granskning. Men nyateisterna lever inte upp till de ideal av tolerans, rationalitet och vetenskaplighet med vilka de själva kritiserar religionen. De riskerar på detta sätt att diskvalificera sig som en trovärdig rörelse i ett modernt, upplyst samhälle."

Fniss... läs sista meningen en gång till. Skratta. Upprepa hur många gånger som helst. Det går inte att ha en seriös diskussion med religiösa. Hur seriösa diskussioner kan man ha med folk som är mentalt efterblivna?

Religiösa ska behandlas på samma sätt som homeopater, astrologer, kiropraktorer, healingutövare, etcetc... nämligen med skepsis och med en idiotstämpel mitt i pannan.

*fmack!*

1 - 

Flickvännen har ju flyttat in i lägenheten. Hon tog med sig massor med prylar, möbler och flyttkartonger. Det hela har gått väldigt bra och det har blivit väldigt trevligt här.

Och en katt! Men eftersom katten numera (av någon anledning ser hon mig som en inkräktare i hennes (MITT!) hem) är sur på mig så har jag inte märkt henne. Hon håller jävligt låg profil hemma när det bara är jag och hon hemma. Hon märks bara när hon äter (smaskljud från köket) och när hon raskt susar förbi mig på väg till toan när hon inte kan hålla sig längre.

Jag märkte henne även idag när jag låg i badet. En fet SMÄLL ifrån köket precis när jag tvättade håret. Jag stängde av vattnet och lyssnade. Min son vaknade inte och brandlarmet gick inte igång så jag duschade vidare. 

När jag kommer ut ser jag till min stora förvåning katten i stora rummet på sin plats på soffan. Hon gäspar, meh! mjauar lite så där patetiskt som bara hon kan och ser så där charmigt trött nyvaken ut som bara katter kan göra.

Mjuk, fluffig och helt oskyldig katt.

"Men ditt lilla... vad har du nu gjort?" undrar jag direkt. Kommer att tänka på det där ljudet från köket och bestämmer mig för att kolla läget.

oups...

Ah... lilla nyfikna kissen med liten hjärna och koordination som en full hamster (hon kan spontanramla ned från sin vässa-klorna-stolpe när hon sitter och tänker) har kollat runt i fönstret. Hur i helvete hon nu lyckades nå dit. Inte konstigt hon ligger och skuldslappar i soffan.

Innan ni frågar... nej, det blev inga märken på golvet och knivarna är från Ikea och kan inte bli sämre ens om man kör över dem med en bandvagn.

Öh... erhm... just det. Det blev inga märken på katten heller.