"Och så blev tjejen helt jävla förbannad och bad mig dra åt helvete!" berättar en snubbe i vårt lunchrum. Han hade precis avslutat sin historia om en främmande tjej som blev arg på honom när han försökte vara trevlig (konstant störde, snarare) mot henne där hon satt med en bok och njöt av solen.
"Hon kanske ville vara ifred?" undrade jag. "Boken är ju en liten ledtråd."
"Då kan hon väl bara säga att hon vill bara i fred!"
"Det var väl det hon gjorde? Att dra betyder väl att du ska sticka?"
"Men hon kan väl för fan vara trevlig?" säger han, funderar en sekund och tillägger: "Ska jag få fan för att jag är framåt, trevlig och impulsiv? Lite vanligt vett, tack och mindre fittattityd."
"Alltså... har du tänkt på att när du säger att du är 'framåt, trevlig och impulsiv' så kanske hon uppfattade dig som 'slemmig, korkad och påträngande'"?" frågar jag.
"Va? Nej, jag var..."
"Eller... och detta vet ju inte vi som sitter här... så kanske hon var en tiopoängare och blev upprörd över att du inte vet din plats på snygghetsskalan? Du är högst en fyra. Hon kanske bara vill bli störd av 8+:are när hon läser bok."
"Hon var inte..."
"Och hur tänkte du med att hon ska vara trevlig? Hon kanske måste stå ut med tio dregelpuckon i timmen som avbryter henne... hur fan ska hon hinna läsa sin bok?! Frågar du mig ska du vara glad som inte fick en spark på pungen."
"Äsch. Du fattar ändå inte."
"Jag tror snarare att det är du som inte riktigt fattar hur tjejer har det."
"Jag fattar hur tjejer har det mer än dig med fula killar som konstant ska..." säger han som en trotsig tonåring och jag börjar ana en förhöjd ton av... erhm... knallrött i hans ansikte när han inser vad han precis sa.
*ljudet av självinsikt sprider sig i lunchrummet*
My work here is done.
