2012

En lokal nyhetsstation i USA misslyckas totalt med att rapportera verkligheten. 

Inlägget är lite yrkesskadat. Så om ni inte fattar något så är det skönt för er typ. ;)

Det förbereds tryck, planscher och digitala omslag för en av våra artister. Jag får ett mail från England där de efterfrågar en logotype för artisten. Den ska vara högupplöst.

Jag skickar en vektoriserad logo (innebär att grafiken är skalbar och att begreppet högupplöst blir meningslöst). Slänger även med en pdf-version så att även retarderade människor kan kolla in bilden.

En kort stund senare får jag svar.

UK

"Sorry to bother you again. But the logo is very small. I asked for a high-res one."

Pezster

"Ehm... what? That logo is vectorized. It's whatever size you want it to be."

UK

"My guy tells me that it's to small. Send a high-res, plz."

Pezster

"What? NO! Get another guy instead. I will not create a high-res jpeg because he's retarded."

UK

"I import the logo as it is in photoshop and it's to small."

Pezster

"You mean you don't have a guy? Anyway... make it bigger if it's default size is too small. When you open the file PS (photoshop) will open a dialogue window. There u can put any size you want."

UK

"Can I change the size there?"

Pezster

"Erhm... no. That window is just for fun. The software is teasing you for what could have been."

UK

"Brian warned me about you. Can I change it or not?"

Pezster

"You mean you haven't tried yet?"

UK

"For christ sake... Can. I. Change. It. There?"

Pezster

"I. Eat. Cheese."

UK

"Just fuck off."

Pezster

"Just fucked off."

Har precis varit och tittat på köksluckor. Tänkte att det skulle vara en enkel sak att bara gå in och peka på en schysst lucka och sedan fixar husföretaget resten.

Nej. Dumt av mig. Jag måste tydligen "engarera" mig. En glad säljare i fin kostym kastade sig genast över mig och började fråga mig om mina visioner, vilken känsla jag vill ha i mitt kök (?!?!), färgkombinationer, glatt ljus och... äsch... jag vet faktiskt inte vad han försökte förmedla.

Han drog - efter jag påpekat att det är vitt som gäller på luckorna - fram en pärlemorvit (med inslag av "metallic"... hahaha... whaaat?), glänsande bit trä och smekte den med handen. Han tittade på mig med ett fräckt leende och religiösa ögon.

"Seeeer du vilket fantastiskt ljus?"

"Den är vit."

"Med metallstänk. Det är helt och hållet vår egen framtagna färg!"

"Jättespännande. Men du, vit? Jag vill ha en vit färg."

"Den här då! Den är en högblank vit. Mycket snygg."

"Har du någon som inte är så blank? Typ... vanligt vit?"

"Ja. Det är väl den här då." säger han och slänger den vanligt vita träbiten på bordet.

"Perfekt! Den tar vi!" säger jag.

"Luckmodell?"

"En lucka, tack! Rakt av vit. Inga infrästa mönster eller annat skumt skit. En bit vit planka, tack!"

"Ok. Vi har även luckor med mjuka kanter, avfasa..."

"Argh! Stopp! Den där! Den!" säger jag och pekar på en vanlig jävla lucka.

"Ah, den... ja... erhm... den ingår i vårt standardsortiment" säger han med lite... avsmak?

"Och snart ingår den även i mitt kök!" konstaterar jag glatt. 

Alltså.. jag kan inte släppa pärlemorskiten. Den var 10 ggr dyrare! För färgen på en jävla lucka. Man öppnar luckan... där bakom har man grejjor... man tar eller ställer in något... och sedan stänger man luckan. Man står inte och smeker sin lucka och tittar på färgen med kåthet i blicken. Ringer folk sina grannar och ber dem beundra färgen på luckorna i köket? 

Dags för beslagen (jag förstod först inte, sedan förklarade han... varpå jag tänkte "aha... handtag!"). Han släpar bort mig till en vägg med miljoner olika beslag. Gah! från min hjärna och jag pekar i självförsvar snabbt ut ett handtag som ser ok ut utan några fräsiga krusidulldetaljer.

"Vi har även laminatbeslag på andra sidan väggen. Där finns några fina nyheter som du måste titta på."
"Nope. Jag vill ha den där." säger jag och pekar bestämt en gång till och hoppas innerligt att han inte får för sig att förklara vad laminatbeslag är för något.

Han påpekar att han kan göra en 3D-modell med de val jag gör. Så kan vi prova lite olika kombinationer och färger. Jag tycker det låter jobbigt och säger nej tack.

 

Säljaren suckar och undrar om jag vill ha något mer. Jag upplyser honom om att jag även behöver bestämma bänkskiva. Han går bort mot en vägg med massor av bänkskivor. Jag hittar en laminatskiva som är helt ok.

"Den där ser bra ut. Den tar vi." säger jag efter att ha hittat en - enligt mig - snygg mörkgrå glansig bit trä med laminat på.

"Sten är ju bättre."

"Det är jag helt övertygad om. Det är även 6 ggr dyrare och vårt kök är stoooort."

"Man kan skära i sten utan att det blir repor."

"Jupp, det kan jag tänka mig. Själv brukar jag undvika att skära i diskbänken."

"En olycka händer så lätt!"

"Om man inte lyckas hålla kniven på skärbrädan ska man nog inte hålla på med knivar." tycker jag.

Säljaren ser lite ledsen ut.

Kakel, kommer han plötsligt på och drar, med ny energi, iväg med mig till en hörna med kakel. Jag förklarar att jag inte vill ha kakel utan istället ett mycket ljusblått klart glas. Han drar iväg med mig till en hörna med målat glas. Jag förklarar, tydligare den här gången, att jag vill ha glas som har en ljusblå ton i sig själv... inte att någon smetat färg bakom glaset. Han ser oförstående ut. Han börjar istället prata om hur mycket bättre det är att ha färg på baksidan av glaset. Jag tycker att jag har varit tydlig med vad jag vill ha för slags glas... och han har uppenbarligen inte det glas jag önskar... alltså är det inte lönt att fortsätta diskussionen. 

Eftersom jag nu anser mig vara färdig med dagens uppgift upplyser jag honom om att min byggsnubbe kommer kontakta honom och göra upp om hur mycket av allting som behövs... ja, utom det ljusblåa glaset, för det får jag tydligen lösa själv.

Säljaren försöker en gång till förklara vikten av att jag kommer in och tittar på en 3D-modell i hans dator innan jag bestämmer mig. Det är nästan en vädjan. Jag måste ju se... känna efter... prova olika luckor, färger, ja... EXPERIMENTERA!!! Jag håller inte alls med honom. Jag har ju redan bestämt mig och ett möte till slösar ju med både min och hans tid.

Det var köket. Nästa steg är kakel och klinker i hall och badrum. Femton minuter kvar på lunchen... det bör gå :)

Det här, har jag fått berättat för mig, är tydligen den roliga biten av husbygget.

Jag fick onda aningar när jag läste de läckta manusen och spekulationerna för "Prometheus". Det gjorde att jag sket i att spendera mina surt förvärvade slantar på en biobiljett.

Nu, tack vare The Pirate Bay, har jag sett den. 

Och herrejösses vilken enormt stor hög med bajs Ridley Scott släppte i alla SF-fantasters knä. Maken till mer korkad film har jag aldrig sett. Ett gäng retarderade idioter (om jag har tolkat alla roller rätt) åker till en planet. Beslutet till detta ENORMA projekt är klotter från en grotta för några tusen år sedan. Väl framme är det rena rama onanin i ologiska beslut.

De hinner inte mer än landa förrän alla springer rätt in i en byggnad som de hittar på första försöket (planeter är ju inte direkt små). Väl inne trycks det på knappar och allt annat som korkade hamstrar (och inte välutbildad personal på ett rymdskepp) skulle få för sig.

"Luften går att andas!" säger en. Detta leder omedelbart till att alla tar av sig hjälmarna.

"Titta! En gullig livsform!" säger en kille som för några minuter sedan höll på att göra i brallan av några ljud en kilometer bort. Givetvis ska idioten klappa varelsen... vilken självklart dödar honom.

De lyckas även få in teologiska tankar i skiten. Vilket direkt gjorde att den hamnade så långt upp på min sugskala att jag fick modifiera skalan till astronomiska proportioner. Religiösa människor kommer i framtiden inte få vistas på samma PLANET som ett rymdskepp (vilket även förklarar frånvaron av besök av E.T på jorden. Vi befinner oss i karantän för tillfället).

Noomi gör en abort av en rymdvarelsebläckfisk under dramatiska former. Detta håller hon för sig själv resten av filmen. Det är liksom oviktigt att dela med sig av en sådan liten detalj.

Dessutom var det en journalist som nämde att Noomi Rapajsare (eller vad fan hon nu heter) var en värdig arvtagerska till Sigourney Weaver (från Alien 1 & 2). Om någon stöter på den journalisten så är det fritt fram med bitchslaps. Minst 20 från mig.

En våldtäkt på hela Alienkonceptet. 

Husbygge innebär för min del en smygande insikt att "friheten" som följer med ett eget bygge bara är en slags "light"-version. En illusion. Att bygga sitt eget hus går så klart bra... bara du följer riktlinjerna. Gör som du vill... nästan... fast helst på vårt sätt. *ryyyys*

Riktlinjer... för mig... är typ regler som på något sätt "makes sense" i det stora hela. Som att det inte är ok att smälla upp ett trevåningshus mitt i en villaidyll. Det borde ju sabba grannarnas utsikter att få sol etc. Logiska regler, typ. Tyvärr har kommunråttorna - i ett slags försök att berättiga sin existens - utformat lite för mycket regler (alla måste ju ha något att göra i kommunhuset... och sanningen är att det jobbar liiiite för mycket tjänstemän i det offentliga).

Tyvärr är det mest idiotregler de lyckats skapa (som de är väääldigt stolta över att de kommit på/skapat/drömt ihop/bajsat fram).

"Ska du ha en köksö? Då måste du ha en vask!"

"Jag vill inte ha en vask där."

"Men det måste du."

"Öh... vänta nu här... är det inte mitt hus? Som jag betalar för?"

"Du måste ha vask."

Så är det. I den här kommunen måste man ha en vask på köksön. Jag har fått förklarat för mig hur viktigt det är. Tydligen är det så jävla farligt att gå med en stekpanna från spisen till vasken att man kan dö. Därför måste man ha en vask bredvid spisen... på köksön. När innebörden av det hon sagt gick in i min hjärna så idiotförklarade jag henne. Då blev hon (kommunråttan) upprörd och avslutade samtalet. Det var "obehagligt" när jag röt åt henne (kränkande, kanske?). Pfft... mes. Hit med en ny kommunråtta.

De hatar mig. Jag hatar dem mer. Alla smetiga regler. Ta bara våra tankar på ett plank runt vår trädgård. Ni vet... ett jävla plank. Så man kan gå omkring i sin trädgård... naken med en yxa utan att bli störd av att någon kollar på en och frågar vad man ska ha yxan till. 

"Plank? Bara om det är under 80 cm. Annars måste ni ha bygglov."

"80 cm? Det räcker ju fan inte ens upp till pungen. Skojjar du med mig?"

"Nej."

"Då får vi ansöka om bygglov då."

"Ja, men enligt kommunens bestämmelser så är det sällsynt att det beviljas." säger den utbytta kommunråttan och ger mig en vidrig liten pamflett.

I den äckliga pamfletten kan jag läsa kommunens trädgårdsbestämmelser med höjd på staket, plank (och skillnaden) och graden av insyn från utsidan (jag skämtar inte!!!). Insyn som kommunen har bestämt är "nödvändig för att uppmuntra den sociala kontakten mellan grannar". Detta är helt och hållet sant. Och det är väldigt sjukt. Vilket jag förklarar för kommunråttan som än en gång blir upprörd och kränkt över mitt sätt. Suck. Om ni undrar var alla mesar jobbar så är det i min stasi-kommun. Jag jobbar på att få dem utbrända. Det är bara att låta lite sträng och kalla deras regler för idiotier, backa upp det hela med lite logiska argument och så kan man faktiskt se när något går sönder i dem. Man får ta det lite lugnt när man knäcker dem... lite för hög röst på fel tillfälle leder till omedelbar fosterställning.

Jag ska fan ha det där bygglovet. Min nödplan är att hyra ut tomten till någon nudistförening med BDSM-inslag på helgerna. Så de kan ha grillfest. Kan tänka mig att bygglovet kommer flygande kort därefter. Blir det inget bygglov så bygger jag ändå.

Allting ska dessutom handikappsäkras. För om något händer någon i familjen så är det kommunen som ska säkerställa att vårt hem fungerar som det ska. Jag erbjöd mig att skriva under ett papper där jag lovar att jag själv står för eventuella ombyggnationer ifall något skulle hända oss. Alternativt kunde jag ge dem ett papper där alla i familjen lovar att inte bli sura ifall vi - i rullstol - inte kommer in i det ena badrummet (det handlade om ett av två badrum). Men nej. Jag måste alltså handikappsäkra varenda jävla centimeter i huset. WTF? Jag ska sätta upp en skylt där det tydligt står att handikappade människor inte är välkomna in på tomten. Bara för att jävlas.

Spröjs på fönsterna? Det vill vi inte ha kommer vi på, det tar vi bort redan innan slutbesiktningen. Men nej... då måste GRANNARNA godkänna ändringen. Vad fan? Fuck 'em! Så fort huset är färdigt (och efter kommunråttorna gett oss ok på att vi får bo där... sant igen!) så åker skiten bort. Och klagar någon granne då så skickar jag in BDSM-nudisterna i deras hem för lite ofrivillig fest.

Det är något som är väldigt fel med det här landet. Jag skrattar åt hela skiten. Roligast har jag när kommunråttorna kommer med sina pärmar och ser att det är jag. Igen. Jag kan se paniken i deras ögon och det gör det nästan värt det. Nästan.

Fy fan. Vad har hänt med det här landet? Nästa steg är väl att någon kommunanställd kommer på att golv är hårda (efter att ha insett att när folk ramlar så är det en hård yta de landar på som orsakar skadorna) och vips - så måste du ha vadderade golv överallt.

Tips till journalister är att ta reda på hur mycket prinsesstårtor som kommunerna handlar av bagerierna. Jag lovar... varje gång jag stormar in på kommunhuset för att sparka lite kommunråtteröv så är det fikapaus med den där jävla tårtan i centrum när de firar någon överviktig retarderad kärring som ska gå i pension.

Nu fick jag ett nytt samtal från byggaren. Något om en snöfångare på taket som ska monteras ovanför ytterdörren.

"Absolut inte. Släng skiten."

"Men kommunen..."

"SLÄNG DEN!"

AARARRGH!

(Ber om ursäkt om det är slarvigt skrivet... jag skyller på RAGE-bankande på tangentbordet.)