Idag släpps sommarnumret av MovieZine som finns att hämta gratis i 1200 butiker över hela landet. Se här var du kan hämta tidningen.

Jag har intervjuat Adam Lundgren (texten går att läsas på webben också), Edda Magnason och skrivit om framgångssagan MovieZine. Annat fint: intevjuer med Chloë Moretz och Guillermo del Toro.

Grattis MovieZine 10 år!!!

Stoxa heter området där Hultfredsfestivalen numera huserar. Stoxa ligger intill en golfbana och är ett nytt mäss- och evenemangsområde, 12 kilometer utanför Arlanda känns området ganska genialt (lätt för artister och besökare att nå området). Som stockholmare kom jag och mina vänner smidigt till ingemanslandet med insatta gratis Swebus-bussar. Närheten till Arlanda är påtaglig då flygplan på låg höjd ständigt flyger över våra huvuden, en väldigt mäktig syn!

Annars så känns "nya" Hultsfred deprimerande vid en första anblick. Det är torsdag och regnet öser ner, organisationen är rörig och det värsta av allt – inget folk. Trots att området känns väldigt litet för alla oss som varit på Hultsfred á la original så ekar det tomt på många ställen. Vid 18-tiden har regnet avtagit men trots band som Imagine Dragons och Bastille är det glest med festivalbesökare. Festivalen kommer igång ordentligt först med Phoenix som spelar vid 23.30, det franska bandet som har hållit på sedan 1999 bjöd på en fantastisk show. Att jag och mina vänner (alla födda 85) skulle vara bland de äldsta var vi beredda på men när Bastille gör en cover på Coronas 90-talsklassiker "The Rhytm of the Night" och vi är de enda som hoppar, då vet vi att vi är 10 år äldre än (electro)-90-talisterna.

Tillbaks på området på lördagen och festivalens tredje dag känns det som en annan festival med betydligt mer folk och värmebölja. Grymma bokningar som Shout Out Louds, Tegan And Sara, Adrian Lux, Band of Horses och Fatboy Slim avverkar varandra och festivalen får en värdig avslutning, trots den miserabla öppningen. Trots att festivalen gick back ekonomiskt blir det nog en fortsättning nästa år (dock med ett nytt namn) och jag (bekväm festivalbesökare som jag är) är lycklig över närheten och kommer att återvända.

Här följer foton från festivalens bästa stunder, samtliga är signerade Charlotte Frandell. För bokning och/eller köp av foton: [email protected]

TORSDAG

BASTILLE (Blue Stage, 17)

IMAGINE DRAGONS (Green Stage, 18.15)

A$AP Rocky (Blue Stage, 19.30)

JOHN TALABOT (Blue Stage, 22.15)

TWO DOOR CINEMA CLUB (Green Stage, 20.45)

PHOENIX (23.30 Green Stage)

LÖRDAG

SHOUT OUT LOUDS (Green Stage, 17)

TEGAN AND SARA (Blue Stage, 18.15)

OSKAR LINNROS (Green Stage, 19.30)

"Han är så snygg"-blickarna...

SBTRKT DJ (Blue Stage, 21)

MIRIAM BRYANT (White Stage, 22)

BAND OF HORSES (Green Stage, 22)

ADRIAN LUX (Blue Stage, 23.45)

FATBOY SLIM (Green Stage, 01.00)

Trötta men lyckliga åkte vi hem till Stockholm vid soluppgången.

Jag och mitt festivalgäng:

Åsikterna har gått isär om han var en klassisk voyeur med pornografisk blick eller en av de största fotograferna som dessutom visar en kvinna som vet vad hon vill. Roligt eller upprörande? Förnedrande eller inte? Rebecca Unnerud har bestämt sig.

Helmut Newton är en sådan där fotograf som nästan alla vet vem det är, oavsett om de är fotointresserad eller inte. Han blev känd för sina svartvita, provokativa fotografier med nakna kvinnor, såväl kända som okända. Trots att han är en av världens – genom tiderna – största modefotografer har han ofta reducerats till en snuskgubbe och kvinnohatare. En ny, och mer nyanserad, bild av Helmut Newton och hans konstnärskap växer fram hos mig under torsdagens presskonferens på Fotografiska.

Min-Jung Jonsson, utställningsansvarig på Fotografiska, hälsar alla välkomna genom att berätta att det är en stor ära att få presentera den första retrospektiva utställningen med Helmut Newton som producerats sedan hans bortgång 2004. Utställningen visas i tematisk ordning: mode, naket, porträtt, sex och humor. Stoltheten lyser i Jonssons ögon när hon säger att det känns väldigt exklusivt att Fotografiska nu har utställningen under sitt tak eftersom det är en utställning som visas selektivt runt om i världen. Utställningen som består av cirka 200 verk kommer direkt från Grand Palais i Paris (där den hade premiär) och visar både fotografens modebilder från Vogue och portsätt av bland annat Karl Lagerfeld.

Helmut Newton arbetade parallellt med mode och redaktionella uppdrag, både för världens största modemagasin och erotiska tidskrifter som Playboy. Han använde sig ofta av ljusets kontraster, hårda skuggor och svartvitt, för att skapa något som var nästan futuristiskt. Hans modefotgrafier känns väldigt filmiska och ”det perfekta modefotot”, enligt honom, ”liknar inte ett modefoto, utan en filmscen eller ett porträtt. Vad som helst, bara inte ett modefoto.” Listan går att göras lång på fotografer, regissörer och modeskapare som har influerats av hans utmanande stil, bland annat Ellen von Unwerth, Deborah Turbeville, Mario Testino, Stanley Kubrick, Brian De Palma, Roman Polanski, Yves Saint Laurent, Helmut Lang och Tom Ford.

Hans fotografering var väldigt kontroversiell eftersom den till stor del bestod av nakna kvinnor, dekadens och sadomasochism. Han slog igenom i mitten av 1970-talet, samtidigt som kvinnorörelsen verkligen exploderade. Hans fotografier avbildade kvinnor som uttalade sexuella subjekt – självsäkra rovdjur som tog för sig på ett utmanande "okvinnligt" sätt. Åsikterna har gått isär om han var en klassisk voyeur med pornografisk blick eller en av de största fotograferna som dessutom visar en kvinna som vet vad hon vill. Roligt eller upprörande? Förnedrande eller inte?

Det är lätt att ha förutfattade meningar eftersom han uttalat att han är en pornograf i dokumentären ”Helmut by June”, som fotografens änka June Newton färdigställde efter hans död 2004. Kommentaren var typisk för Newton, han ville provocera och ironisera. Han var pionjären bakom dagens sexualiserade modebilder och exploaterade kvinnor i snygga iscensättningar men det är inte hela sanningen.

”Helmut lekte med manliga och kvinnliga könsroller och övergången däremellan”

På plats på Fotografiska är den svenska modellen Gunilla Bergström som var en av Newtons mest använda modeller. Hon var i 20-årsåldern när hon arbetade med Helmut Newton som var en av de första fotograferna hon jobbade med.

– Jag var rädd och nervös men det var väldigt kul att jobba med Helmut. Jag hade stor respekt för honom samtidigt som han fick mig att känna mig trygg och självsäker.

Ett av Newtons mest kända foton ”Bergstrom over Paris” från 1976 föreställer Gunilla som ligger naken på ett hotellrum i Paris och blottar sin rumpa för oss samtidigt som hon speglar sig i en spegel. Vid en snabb anblick är hon objektet men blir snabbt subjektet med ett stort S eftersom hon tittar på sig själv.

Gunilla Bergström ser sig själv se sig själv. Helmut Newton är en av de första fotograferna hon arbetade med som modell.

Många modefotografier på utställningen består av en kvinnlig blick där det är kvinnan som är den påklädda och iakttar de nakna männen som ligger och poserar, exempelvis på ett foto står en kvinna som oblygt väljer ut sitt byte bland de nakna italienska strandraggarna.

På vissa foton är det kvinnor som är de dominanta och tar saken i egna händer (exempelvis: på ett foto kedjar kvinnor fast en man och piskar honom) medan de på andra är beroende av mannen (en naken kvinna bredvid en kostymnisse). I många bilder laborerar Newton med påklätt kontra naket, dominant kontra undergiven precis som han laborerar med manligt och kvinnligt.

Chefkurator Matthias Harder från Helmut Newton Foundation i Berlin är också med på presentationen och han berättar om ett av Newtons mest ikoniska fotografier: en kvinnodandy i den franske modeskaparen Yves Saint Laurents numera klassiska damsmoking på en gata i nattens Paris. Bilden är från 1975 och är ett varsel om den självständighet och valfrihet som kvinnor skulle kämpa sig till och som hade satts i rörelse under 70-talet.

– Det är ingen big deal nu med kostymer på kvinnor men DÅ var det en big deal. Helmut lekte med manliga och kvinnliga könsroller och övergången däremellan.

En annan av hans mest kända fotografier ”Tied-up Torso” från 1980 visar också upp en androgyn kvinna som ifrågasätter könsrollerna. Kvinnan, med latexhandskar och rep kring överkroppen, spänner sina muskler och tittar beslutsamt bort från kameran.

Det finns flera foton där par, bestående av två kvinnor, möts i ett sexuellt möte helt utan någon tanke på möjliga voyeurer bakom kameran. På exempelvis ett foto från 1979 står två kvinnor i en hotellkorridor och tänder varandras cigaretter på ett utmanande sätt.

Debatten om huruvida Newtons modeller är objekt eller subjekt har pågått i decennier. Han har fått skarp kritik från feministiskt håll, medan andra har hävdat att Newtons kvinnor utstrålar styrka, makt och personlighet – nakenheten till trots. Det som slår mig när jag ser de nakna kvinnorna är att de inte förskönats utan de har hår, prickar och är i naturlig storlek, något som vi sällan ser i dagens modetidningar. Detta upprepas i Newtons foton, vare sig det är för Franska Vogue eller ett vanligt kändisporträtt. Bland Newtons fotografier finns det inga tjejer som spelar på sin oskuldsfullhet á la David La Chapelle utan här presenteras kvinnor (ofta äldre) som den moderna kvinnan vilket kännetecknas av självständighet, självsäkerhet och stolthet oavsett om hon har kläder på sig eller inte. Som Min-Jung Jonsson uttrycker det:

– Jag tittar på de här kvinnorna och känner styrka, de ger mig kraft.

Visst iscensätter Helmut fantasier och sexuella begär men det innebär inte nödvändigtvis att kvinnorna är undergivna genom Newtons lins. Modeoraklet Lotta Lewenhaupt fanns bland de inbjudna gästerna och efter presentationen diskuterade vi Helmut Newton och hans rykte om att vara anti-feminist. Lotta replikerar snabbt ”han är feminist och samtidigt en humoristisk snuskhummer”. Med de orden lämnar jag utställningen och jag kan bara hålla med Lotta, Newtons konstnärskap är precis som det mesta – komplext och kontrastrikt.

FAKTA/Helmut Newton

Helmut Newton (född: född Helmut Neustädter) föddes i Berlin 1920. Han gick som lärling hos en fotograf innan han fick lämna Tyskland 1938 på grund av sin judiska härkomst. Efter kriget bosatte han sig i Australien och inledde sin bana som modefotograf, för bland andra australiska Vogue. 1948 gifte han sig med skådespelaren (och sedermera fotografen) June Brown. På 60-talet bosatte sig paret i Paris, där Newton fick sitt stora genombrott.

Den 83-årige Newton förlorade kontrollen över sin Cadillac utanför det legendariska Hotel Chateau Marmont i Beverly Hills och körde in i en vägg och avled på sjukhuset. Ett par månader senare publicerades Newtons sista bilder i Vogue. Strax innan hans död 2004 öppnade hans fotografiska museum i Berlin, i ett gammalt kasino bakom Bahnhof Zoo, ”Helmut Newton Foundation”.

Sigourney Weaver, Catherine Deneuve, Jane Birkin, Charlotte Rampling, Andy Warhol, Isabelle Huppert och Karl Lagerfeld är några av de kända porträtten som finns att se på utställningen.

Utställningen på Fotografiska i Stockholm pågår mellan den 31 maj och den 29 september. Museet visar även June Newtons dokumentärfilm "Helmut by June", som färdigställdes efter hans död.

Texten publicerades på Feministiskt Perspektiv.

Mitt roligaste jobb hittills i min karriär finns nu att kolla in. Jag har på fyra sidor i Sofis mode skrivit om mina favoritämnen film/mode/genus, nämligen om normbrytarna Katharine Hepburn, Louise Brooks och Greta Garbo. De var stjärnor som vägrade passa in i mallen på hur filmstjärnor skulle vara och banade väg för dagens skådespelerskor. Trevlig läsning!