Krogdöden brukar inträffa förr eller senare på alla populära krogar. Riche är ett undantag. Det verkar som om nostalgi, igenkänning och lojalitet fortsätter att dra massorna hit - mig inkluderad.

Jag önskar att jag kunde påstå att det är den sorliga och härliga bistrokänslan som drar mig och massorna hit helg efter helg. Men det vore en lögn. Visst, maten är tipptopp, servicen går som på räls (speciellt om jag får min favvis-servitris Lisa) och utsikten över Birger Jarlsgatans folkliv skapar storstadsvibb.
Men å andra sidan är utsikten i stora baren minst lika intressant. Barhäng och en kollektiv 'nu var vi här igen-känsla' fortsätter att locka denna välklädda och högst sofistikerade publik. Bekanta ansikten och raggvänliga passager mellan barerna skapar en lekfull labyrint för nyfikna vuxna.
Riche fortsätter att locka mig kvar ute på stan efter midnatt och även om det känns som att vartenda ex är här, charmeras man av ställets återvinningseffekt av heta män och kvinnor.