Sonen satt vid datorn för någon månad sedan och fnittrade. Nyfiken frågar jag om vad det är som är så roligt... han visar mig ett klipp från "Miniscule" (barnprogram?!) där en nyckelpiga uppfostrar sina små med livets väsentligheter... nämligen att retas! Klart som fan att klippet tilltalar just mig så mycket :D
Plötsligt gillar jag nyckelpigor...
Det görs skitfilmer i världen. Det vet vi. Men exakt hur illa det är slog mig lite med häpnad när jag fick det här klippet mailat till mig... jag menar... shiiiiiit... självklart är allt dåligt från 80-talet... inte mycket bra hände nämligen på 80-talet... den här filmen måste vara den sämsta någonsin... på något skumt sett så dåligt att det blir humor...
Hahahaha... är det någon i hela världen som förstår? Varför knulldockan? Varför åka skateboard på händerna? Varför flyttar sig inte killen när de backar? VARFÖR!? Och vem i hela världen satsade pengar på att göra filmen från början?
Nyckelordet här är varför! Varför? VARFÖR?!?!!
Min fjärrkontroll är seg. Ni vet när vissa knappar fan inte vill göra det som knapphelvetet är till för!? I mitt fall är det volymknappen och de där kanalbläddringsknapparna som ibland bara envist säger "Nej." när man trycker på dem. Jag trycker hårdare men knappen säger liksom "NEJ!" igen... Sen trycker jag hårt så att tummen blir vit och lirkar liksom lite på knappen och då blir det ett "Njaaaa.... nej." och volymen höjs ETT litet steg.
Så där har jag haft det skitlänge. Som en idiot trycker jag bara hårdare och hårdare... tanken på att man kanske möjligtvis skulle försöka göra något åt saken infinner sig inte alls.
Efter klagomål från flickvännen och sedan från sonen... "den där idiotiska kontrollen är sönder" eller i sonens fall "den här fjärrkontrollen är ren bajs" så insåg jag att det är dags att ta tag i problemet.
Jag tänkte Universalkontroll. Hmm... jag kollade runt lite på nätet. När man i recensionerna läser folk som fått igång "nästan alla funktioner" så försvinner iallafall min vilja att lägga pengar på skiten. Så jag gav upp det där. Den gamla går ju i alla fall... om man bara ställer sig på knappen och hoppar så går den att använda... ibland. Min lösning var att jag "erbjöd" mig ta hand om problemet när sonen eller flickvännen svor över fjärrkontrollen. Jag blev alltså närkontrollen till fjärrkontrollen.
Fast idag efter jobbet i soffan så hände det. Jag satt i soffan och tänkte på... tja... ni vet det där som vi killar kan vara så bra på att tänka på... nämligen ingenting alls. Lalalalala... dreeegel... och då såg jag den plötsligt... fjärrkontrollen på bordet. Det lilla aset. Jag fick för mig att "nu jävlar"...
Den fungerade som ny igen. Fattar ni?!?!?!?! Sju och en halv minut av mitt liv för att fixa en sak som jag stört mig på i nästan ett helt jävla år?! SJU OCH EN HALV MINUT är fan vad jag spenderat mer eller mindre varje dag med att trycka som en galning på den där fjärrkontrollen!
Varför i helvete har jag inte gjort det här innan för?
ÅÅÅÅÅH... ibland hatar jag min egen hjärna. Ett helt år av ömma tummar i onödan...
Dialog med min hjärna:
"Varför har vi inte tänkt på det här innan kära hjärna?"
"Vet inte."
"Vad ska jag med dig till om du inte upplyser mig om sådana här saker?"
"Vet inte."
"Fungerar du överhuvudtaget?"
"Vet inte."
"Är du med sönder? Som knapparna på fjärrkontrollen?"
"Vet inte."
*hämtar skruvmejsel, sprit och tops*
"Ta muggen." säger min kollega.
"Nej, jag vill inte." säger jag.
"Men ta den då!"
"Nej!"
"Den är ju din!"
"Nej, jag gav den ju till dig."
"Men… det är ditt kaffe!"
"Ja, innan ja… men jag vill inte ha det."
"Jag trodde jag bara skulle hålla den till dig medan du tände ciggen…" säger han och håller bestämt fram muggen till mig.
"Nej, jag ville inte ha den och gav den till dig." säger jag och puttar tillbaks hans hand med muggen.
"Ta den!"
"Nej!!!"
"Då ställer jag den på marken! Jävla pucko!"
Precis då går vår vaktmästare går förbi.
"Den där får du allt slänga i papperskorgen." säger han argt till min kollega.
"Det är inte min ju…."
"Han har hållt på så där skitlänge… jag vet faktiskt inte vad det är med honom…" säger jag vill vaktmästaren.
"Ta ansvar för din mugg!" säger jag till kollegan som inte riktigt vet vad han ska göra nu.
Vaktmästaren pekar bestämt mot papperskorgen. Min kollega suckar, går och slänger muggen i papperskorgen.
Min kollega kommer tillbaks och ler det där "fan-vad-du-gör-mig-trött"-leendet åt det hela.
"Varför?! Verkligen, Pezster... VARFÖR?"
:D
Nu skriver SvD att framtiden ser mörk ut för fetmapiller. Bra. Kan vi begrava tanken på ett piller som gör att man slipper ta tag i sitt liv nu? Kan vi gemensamt inse att det inte kommer att fungera?
"Bantningspillrens historia är kantad av bakslag, katastrofer och skandaler, samtliga knutna till svåra och svårhanterliga biverkningar." (SvD)
Bantningspillrens historia är kantad av KATASTROFER?! WTF?! Hahahaha... flippigt. Så Haiti berodde egentligen på massor av tjockisar på piller som plötsligt fick för sig att leka "små grodorna"... *sjunger små grodorna* *hopp!* *BADABOOOOM* SHIIIIIIIT... EARTHQUAKE!!!!
Skämt åsido. Kolla här:
Upprepa ovanstånde. Skicka sedan 100 spänn till Dr. Pezster för varje kilo du blir av med. Detta är de senaste rönen som jag själv kommit på på mitt hemliga forskningsinstitut i en hemlig grotta någonstans i Alperna. Jag kommer bli rik på mina punkter ovan! Pezster - ViktGurun! Att ingen tänkt på att säga detta till folk tidigare!!!
"Öh... vad sa du, kära flickvän? Jaha... du säger det alltså? Du menar att folk redan känner till att det är så här?! Allvar? Men... men... de tror ju på piller... de köper ju piller?... VA!? Vet de innerst inne om att man måste äta mindre och röra på sig? Men... pillrerna... varför köper de pillerna?... kommer jag inte bli rik på min idé? ..."
*flickvännen kramar en förtvivlad Pezster*
"Så, så... jag vet... världen kan vara obehaglig ibland" säger hon.
"Men... de..."
"Ssssch...." säger hon och vaggar honom i famnen.
