Igår var jag en utav skådespelarna i en skräckfilm - Mygger Island...helt otrolig upplevelse!

Det var en varm kväll i juli, kära vänner samlades för att njuta av sommaren och sällskapet. För att få maximal njutning av det fina sommrvädret i Vasa bestämde sig vännerna att samlas ute i Sundom skärgård "aka" Alidroppun (en egen liten skärgårds ö där familjen Ahlström/Udd/Degerlund oftast firar sina sommrar).

Stämningen var på topp - vi tjoade tjimmade, spelade kubb, grillade och njöt av utsökt finsk dryck medan kvällen sakta smög sig på...

Vännerna som glatt umgicks inne i stugan vaknade plötsligt till av en kraftig smäll...Kvällen, mörkret och mystiken kröp sig sakta på...

(bild lånad utav Jonaathan Hemming, kär vän)

 Vännerna som alla skulle ta sig vidare från ön, kände att det var dags att börja röra sig vidare innan ovädret kom allt för nära. För att ta sig ut till ön var vi tvugna att ro ca 50m i en liten roddbåt... För att alla skulle ta sig över så fort som möjligt så erbjöd jag mig att ro över 3 utav vännerna för att sedan hämta resten...

Vi hoppade i båten och jag kände hur stora droppar föll på min hud...regnet blev kraftigare och kraftigare samtidigt som bullret närmade sig och blixtarna lös upp sjön allt ljusare. Paniken inom mig steg...att färdas på sjön har aldrig varit en rekommendation under åskväder.

Då jag äntligen tog mig tillbaka till ön för att hämta resten bytte vi om så att min kära kusin fattade ororna...vid det här laget öste det ner och det kändes som om blixten jagade oss...Vi tog oss över sjön och sökte oss upp till vägen längs den igenvuxna stigen. I och med att jag vandrat längs denna stig sedan barnsben så tog jag täten med systeryster hack i häl...ängslig och rädd, men fokuserad.

Regnet öste fortfarande ner och jag var dyngsur vid det här laget...längtade till bilen som endast var några hundra meter bort. Skogen var mörk och jag kände hur jag plötsligt var mycket längre fram längs stigen än de andra. Mina tankar spelade spratt, ensam ute i skogen och värdens åskväder - någon kommer att ta mig...jag kommer att försvinna och hållas fången i en källare någonstans i Sundom där ingen någonsing kommer att hitta mig...

...utan att jag själv hann reagera så hann mina kära hack i häl - all spänning släppte och jag var åter trygg. För att verkligen sansa oss så avslutade vi kvällen men en "lounas lautanen" vid grillen...