Februari 2010

 

 

Vi satt på bron en kväll och pratade om livet..

Då kom den här typen gåendes förbi, och helt plötsligt så dumpade han sitt hus mitt på gräsmattan!! Vi blev genast intresserade och ville hjälpa honom hitta hem igen : )

 

 

 

Yo yooo!! Alltså jag vet inte vars jag ska börja...

 

Resan från Kambodja gick super bra och vi satt på planet och pratade om hur otroligt bra allt gått hittills och sa just att snart skiter väl sig nåt. Allt kan väl inte gå såhär bra hela resan?! Redan när vi kom till flygplatsen i Koh Samui så såg man reklam för festivalen och humöret var på topp! En kort taxiresa senare så var vi på vårt hotell som var hur fint som helst!! Allt gick smidigt och bra som vanligt och så mötte vi upp Mackan och lite annat folk och drog till festivalen : ) Stället var fullt med svenskar som var på glatt partyhumör!!

 

 

 

Vi hade en lång och härlig kväll och det var skoj att träffa så många man kände! Nästan som hemma fast ändå inte : ) Men sedan på natten när det var läggdags så hann jag knappt in på hotellrummet...

 

 

..Innan jag började spy!!! Och fy satan jag spydde en gång i timmen heeeela gårdagen! Sov, spydde, mådde skit, och kände mig allmänt liten och ynklig som en svettig liten hare. I morse när jag vaknade så kändes allt mycket bättre och lagom till utcheckning så kunde jag äntligen njuta av denna fina vy från min balkong. Tror ni man var deppig av att ligga i sängen och se ut över denna vackra utsikt? Nåväl, man kan ju lätt säga att det blev en välanvänd hotellvistelse. Tyvärr så fanns det inga fler nätter lediga att boka på hotellet så vi flyttade oss tvärs över vägen till ett annat hotell som faktiskt också är jättefint. Så idag kan jag äntligen börja utforska Koh Samui!

 

 

Vilken löningsdag!

 

Man vaknar upp på morgonen, slår på TV:n och konstaterar att de finska Lejonen tog sig vidare i OS! Knallar vidare till jobbet och plötsligt slår det en att det är LÖNING! Lunchar med en av sina favoriter - Janne och har en skön dag på jobbet! Vad är detta för dag?!

 

Efter jobbet svävar man ut på SOFO-night och svänger förbi Kinkan tillsammans med Seppo och mina Bikram-vänner...där vi "fyndar" i sann löningsanda! Seppo hittade en otroligt fin sommartopp med tillhörande halsband och jag investerade i nya handdukar/badlakan

 

 

 

Efter en jätte mysig stund på Kinkan gick vi vidare till Lilla Hotellbaren för att lyssna till EYEBALLIN´ TORPEDOES! Janne hakade också på :)

 

 

Man får ju inte lön för ingenting så ett glas vin är väl det minsta man skall unna sig en dag som denna :)

 

 

HAHA - vilka sköna lirare vi fick lyssna till :)

 

 

För att avsluta en så lyckad dag/kväll med värdighet så svängde vi förståss förbi Donken för en liten kvällsbit ;)

 

TACK FÖR EN FIN DAG!

 

 

I tre dagar har vi vart kulturella här i Kambodja och besökt en massa tempel. Så sjukt varmt och en lite halvtaskig förkylning gjorde att det var ganska tungt när solen stekte på hela dagarna. Men det var det lätt värt!

 

 

Kolla in rötterna på trädet, aivan ko filmissä!!

 

 

Granarna där hemma kan ju dra nå gammalt över sig : )

 

 

You wanna by a postcard? One dollar... Stackars sötnosar som försöker tjäna pengar finns öööverallt vid ingångarna till alla tempel. Man vill ju bara ge dom sina pengar så att dom får ett fint liv, men det går ju inte att hjälpa alla just nu.

 

 

Lite komiskt att en blind kvinna gick runt och såg på templen? HUR tänkte hon då?

 

 

Tobbe i en trädrot!

 

 

Fikapaus bestående av en sjukt liten banan. Ok, jag fattar piken.

 

 

Och så lite Coca-Cola också : )

 

 

Dom här sötnosrna satt och samlade små nötter typ, jättegulliga och alla små kids är svinduktiga på engelska.

 

 

Jag tycker alla som funderar på Thailand inte ska låsa sig vid det, som många svenskar gör.. Ta en tripp till Kambodja, det är helt fantastiskt!!

 

Nu ska jag återigen börja packa min väska för att åka till Koh Samui i Thailand för Re Earth festivalen som pågår i två dagar där. Det är bara svenska artister som står på scenen så det ska bli riktigt skoj! Känns lite vemodigt att lämna detta fina land och som att jag gärna skulle ha stannat längre.. Men vem vet? Kanske jag kan åka tillbaks snart igen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket mäktigt kan jag meddela!