Gokväll. Jag och Elise packar för avfärd mot Tornedalen tidigt imorgon bitti. Kolla in hennes fina kanin-handväska, jag blir avis. Undra om man kan göra om Bruno till en väska? Det vore liksom lite mysigt att jämt ha med honom överallt.

Godnatt.

Nå hej. Nu äre kloningsbehov på hög nivå här igen. Tänk om man på riktigt kunde det, fiii fasen vad smidigt. Jag försöker hinna med så mycket som möjligt under min vistelse här i norr. Det känns som att jag ränner och dricker kaffe som en liten yrboll för att hinna träffa så många som möjligt. Nu senast idag har jag hängt med min alltid lika vackra barndomskompis Ampi : ) Det är sjukt hur tiden går och man knappt hinner ses, och ändå känns det som om det vore igår man senast sågs. Fint.

Jag ska inte klaga, det är helt underbart att träffa så många fina människor som jag gör här uppe i norr. Det skulle va kul att veta hur många släktingar jag har totalt egentligen..? Jag träffade en kusin på pappas sida idag, hon sa att hon räknat ihop att vi var 83 stycken inklusive fastrarna och farbröderna. Och det är bara en sida av släkten. Den andra är av totalt 15 stycken mostrar och morbröder så det blir nog ganska många på den sidan också!

Imorgon bitti åker jag upp till Tornedalen och till stugan i skogen. DET är välbehövligt ska ni veta! Det ska bli kul att se vad som hänt uppe i bin (byn) sedan sist. Nå kanske nån har målat om huset eller så har dom kanske möblerat om i affärn? Det brukar hinna hända mycket där mellan mina besök så det blir spännande att se. Nåniin. Peace, love and mycket skratt. Nu ska jag mata masken. Om jag orkar så ska jag räkna kusiner efter det. Risken finns ju att det ger samma effekt som att räkna får. Jag hinner somna innan jag är klar.

Hejsvejs!

Mitt halsont släpper inte. Jag känner mig begränsad. Det är nästan som att det är lika bra att aldrig vara ledig så man inte blir sjuk : )

Jag siktar på att bota mitt tillstånd den närmaste timmen med en massa te och ett glatt humör!

Det tar på krafterna att träffa en massa folk. Även om det såklart är svinroligt! Eller det som egentligen tar på krafterna är väl att gå ut både fredag och lördag. I fredags hann jag parta med lite kusiner från den ena sidan av släkten och igår med den andra : ) Det roliga är ju också att många av mina kusiner känner varandra fast dom inte är kusiner. Så blir det i en ganska liten stad. Ja, eller snarare med en sjukt stor släkt kanske.

Har kommit hem för en stund sen efter ett ganska sent häng hemma hos familjen Luttu. Jag hade turen att få träffa moster och henns man och alla tre kusiner som var där ikväll. Efter några koppar kaffe och av att ha sovit nästan hela dagen så blev jag såklart ganska pigg nu mitt i natten. Typiskt.

Det är längesen jag hann vara här uppe i norr och faktiskt träffa mina kusiner och vänner. Oftast blir det bara en snabb visit över helgen och då hinner man knappt landa med planet innan man åker hem till stan igen. Varenda gång jag har lite mer tid här så slås jag av hur mycket enklare livet känns här. På alla sätt och vis. Jag saknar att bara kunna glida över till en moster eller mamma eller faster eller kusin på middag eller en kopp kaffe.

Vars hör jag hemma egentligen? I en stad där jag bor för vaddå? Till vilket pris är det värt att bo i Stockholm? Och vad är det med stan som egentligen gör att jag vill bo där? Just nu kan jag inte komma på något annat som får mig att trivas i Stockholm än mina fina vänner och såklart syster nummer 1 som också bor där. Det är ju dom som gör mitt liv där så fint. Fast jag har ju faktiskt precis samma sak här också.

Nåniin. Det är vad det är.