Alltså detta liv är så tokigt. Det är fredag igen. Fredag!!! Vars tar tiden vägen? Veckorna går så fort så jag blir nästan mörkrädd! Det känns som att livet susar förbi så fort och jag hinner inte med. Det känns som att jag befinner mig i en bubbla. Som att jag är med men ändå inte. I min bubbla är det tyst och lugnt och solen skiner. Och allt runt omkring mig snurrar jättefort och är glatt och livat men i min bubbla är det lugnt. Och så ibland sticker jag ut nosen i kaoset och känner efter. Och då får jag lite smått panik, som idag. Idag stack jag ut nosen och märkte att det redan var fredag.
Jag hinner ju med mycket, herregud jag har till och med flyttat i veckan, haft så otroligt härliga besök hos mig och ändå hunnit få lite ordning därhemma. Men ibland blir det för mycket och allt går så fort och det känns som att jag får jaga tiden för att hinna med allt. Jag vill, jag vill, jag vill så gärna men vet inte hur tiden ska räcka till? Är det såhär att vara vuxen eller vad är det som händer?
Det känns som att jag är på tivoli och åker en jättesnabb karusell, allt är jätteroligt och det går fort, men gubben stänger aldrig av karusellen.
Just nu skulle jag vilja sitta på bron i stugan i Rovakka och lyssna på tystnaden. Kanske jag då skulle kunna se det jag inte ser?
(Som det stod i min fortunecookie?).
