I torsdags förra veckan fick jag egentligen den bästa födelsedagspresenten någonsin.

Jag och Mikael fick nämligen förfrågan om ett förstahandskontrakt till en tvåa på Lidingö.

Ett förstahandskontrakt till ett eget, alldeles eget, hem där vi kan måla, göra om, möblera, fixa och greja precis såsom vi vill. Jag grät floder. För att det var så vuxet. För att jag plötsligt skulle stå där och knacka i väggar och betrakta golvlister. För att jag jag älskar lägenheten på söder som var mitt första egna. Jag grät av glädje och sorg, skräck och pirr i magen.

För att jag inte kan tänka mig hur det är att inte bo med min Gris. För att tanken på att vakna upp bredvid Mikael varje dag är så fin att jag imploderar. Så himla mycket känslor.

Nu har vi tackat ja. Kanske byter vi den till något inne i city eller så testar vi ett tag där ute, en kvart utanför asfalt, tjutande polisbilar och takåsar. Men det viktiga är liksom att jag för första gången kan känna att jag har något som är mitt. Mitt alldeles egna.