Augusti 2011

Sedan en tid tillbaka har jag bokade flygbiljetter till The Big Apple - och det är först nu det börjar gå upp för mig att jag verkligen skall åka! Det blir mitt första besök till staterna och ja, jag är sådär barnsligt ivrig som jag alltid upplevt alla som varit där eller på väg :)

lånad bild

De jag pratat med, som känner mig bra, påstår alla att jag kommer att älskade staden och förmodligen stanna...okej riktigt SÅ ivrig är jag kanske inte, men visst... New York - Spugglo D is on her way. De återstående veckorna är det "research all in", jag tror att jag till och med skall börja öva upp min engelska redan nu.

Sleep tight!

Gokväll. Nu har jag brådis. Jag har lovat mig själv att ligga i sängen klockan elva för en gångs skull, 20 min kvar!! Ville bara ge er lite Ray ikväll. Lyssna - killen vet vad han gör!

Nå hallå!

Idag är jag en fri kvinna. Jag har bytt ut den fängelse-orange färgen mot något mindre uppseendeväckande. Idag är jag mer anonym. Känns bättre, helt klart. Det känns liksom mycket friare direkt. Och om jag ska fortsätta att beskriva mitt utseende så kan ni få veta något annat också. På sistone har jag fått kommentarer om att jag skulle ha blivit smalare (okej vi snackar inga drastiska skillnader) men FATTAR NI vad det egentligen innebär??? Det är precis det jag fruktat, det jag känt själv men inte vågat inse, det jag förtängt och inte vågat snacka med mig själv om. Mina muskler (alltså dom få jag hade) är borta!!!!!!!!!! Hur kan det gå så fort? Vad knäckt jag blir!! Hur funkar det riktigt? Försvinner 10 veckors träning på en veckans slappande eller? Allt jag slitit för är borta. Vilket mörker. Det är alltså bara att börja om igen, från början. Börja om på nytt. Men jag tar det nästa vecka. Inte nu.

Okej, har alla antecknat?

Fick denna bild av min vän Harald idag. Söt va!?

Nåväl. På tal om att börja om igen så finns det väl ändå ingen bättre årstid än hösten att göra det på!? Och vet ni vad, jag har en feeling.. Det är att det här kommer att bli den bästaste av alla bästaste höstar på typ så länge som någonsin!! Jag känner det i min mage. Och den brukar känna rätt. Och vet ni en grej till? Känslan gäller inte bara mig. Jag tror att många i min omgivning kommer att få en spännande höst med mycket nytt som händer. Nya upplevelser, nya utmaningar och många nya möten med människor.

Vi måste bara se det själva. Öppna dom två (förhoppningsvis har ni två) ögonen och se saker på riktigt. Och använda mötet med nya männsikor till att analysera mötet med oss själva. Då, mina vänner, då är vi där!

Halleluja.

Egentligen fattar jag inte att jag lyckats vara på så bra humör som jag varit idag med tanke på att allt verkligen har jobbat mot... Om det ens skulle ha varit fredagen den 13:e eller måndag så skulle jag ha haft lite förståelse!

Dagen började bra, jag körde några timmar jobb hemma för att åka och plocka upp Seppo och Tommy på Arlanda vid 12-rycket - fixade mig i ordning i tid och hoppade i bilen.

Okej, resan börjar med att jag glömt bort allt jäkla vägarbete och alla avstängda tunnlar/filer...vilket innebär att den "vanliga" vägen till Arlanda inte funkar. Japp - det ledde till att jag var tvungen att köra via centrum i lunchtid, ni kan ju tänka er kö kö och åter KÖ. Tilda fick trampa på gasen lite extra då jag äntligen kom mig ut på E4:an. Väl framme satt jag och gjorde undan lite jobbsamtal - disträ som få körde jag till avgångsterminalen istället för ankomstterminalen. TACK! Det var visserligen helt fantastiskt att få hem det ny gifta paret, så skoj att då jag hoppade av inne i stan vid jobbet så glömde jag jobbdatorn i bilen. Då varken Seppo eller Tomppa hade sina mobiler på så var FB mitt enda hopp.

I och med löning på torsdag så brukar dessa dagar vara ganska bråda tider för mig. Okej, visst kan jag erkänna att jag lider av defekten "tidsoptimism" som lever i släkten, men idag är det verkligen nåt annat som jobbat emot mig :) Kring 16-tiden insåg jag att min träningseftermiddag plötsligt förvandlats till ett mindre arbetsläger...jag packade ihop mina grejer på kontoret vid 18-tiden för att fortsätta hemma. Knatade över till Ica Bonden för att inhandla lite middag, gjorde ett pit-stop utanför Zara (kaffe &cigg) och fortsatte hem.

FANTASTISKT - jag klarade leveransen av lönerna med 23 minuters marginal (23:37pm) trots diverse teknikproblem med VPN-uppkopplingar och annat trams. Det fina i kråksången är att mitt humör av någon anledning hållits på topp...antagligen av insikten om att scenariot till stor del är självförvållat :)

Hejsan morsan, hejsan stabben. Hjääälp. Släpp ut mig. Maten är begränsad och mina byxor är på tok för tighta (ändå?). Märkligt.

Alltså. Mina kollegor undrar om jag har något statement jag vill framföra med att dyka upp på jobbet i en "fängelse-outfit"? Haha jätte kuuuuuuul tycker jag. Jag ska aldrig mer försöka va modern. Det går ju bara åt helvete.

Annars då? Jaa, vad ska man säga. Det finns fördelar men en klar nackdel med att leva ett svenssonliv (med en början på veckan bestående av mycket jobb+träning+tråk+vuxengrejjer och med ett slut på veckan som ser ut att bli jätterooooligt) för det gör att man går runt och lever i en enda nedräkning. Fy fan vad boring att längta till slutet på veckan. Vad hände med att göra något roligt på en tisdag!? Jag överväger att byta personlighet, land, vänner, och skaffa dreads.

Men först ska jag gå hem och städa och laga mat. Heippa!