Vilket mörker.

Jag får aldrig nog av att vara i skogen. FRI från el, rinnande vatten, mobiltelefoner, facebook, tv, ljud, reklam, intryck, människor, ja allt det där som många andra skulle sakna mår jag som bäst av. Jag längtar tillbaks. Det är där jag passar in. I min stuga kan jag leva som jag vill. Utan tider och måsten. Där går man och lägger sig när det blir mörkt och vaknar när det blir ljust. Där får själen ro.

Min stuga. Nääää nu ljög jag! Gick ni på det? Det är min halvfärdiga

grillkåta även kallad Knutby. Halvfärdigt är bra.

I stugan är man aldrig sysslolös.

Nu ska jag lägga lite energi på att acklimatisera mig till det här livet man kan kalla framtiden. Även Luleå känns jobbigt modernt just nu. Jag bloggar mer sen när jag har hunnit vänja mig vid min dator igen. Frid.

Som tidigare nämnts så lyssnar jag alltid på Äntligen Morgon under min morgonritual...jag kan nästan inte beskriva hur saknad mr. Alsing är!

...visst är det kul att gänget är tillbaka, men det är inte det samma utan mannen, myten, legenden Adam! Plötsligt känns det som om ordspråket "det var bättre förr" verkligen visat sig i praktiken. OCH...vad skall man nu göra strax innan åtta då man inte behöver sitta som ett ljus på helspänn?!

Det slog mig egentligen först idag att jag är tillbaka i Staden, vardagen och rutinerna...PÅ RIKTIGT!

Jag tror att det blir en skön höst, men ärligt så är det rätt blandade känslor just nu. Kan det vara lite separationsångest i och med att sommaren passerat?!...eller kan det vara så enkelt så att det bara är lite trötthet efter helgen som sitter i?! Jag tror på det senare :)

Nu: en vaggvisa, ett avsnitt av Navy CSI och sedan John Blund!

Gokväll. Jag och Elise packar för avfärd mot Tornedalen tidigt imorgon bitti. Kolla in hennes fina kanin-handväska, jag blir avis. Undra om man kan göra om Bruno till en väska? Det vore liksom lite mysigt att jämt ha med honom överallt.

Godnatt.

Nå hej. Nu äre kloningsbehov på hög nivå här igen. Tänk om man på riktigt kunde det, fiii fasen vad smidigt. Jag försöker hinna med så mycket som möjligt under min vistelse här i norr. Det känns som att jag ränner och dricker kaffe som en liten yrboll för att hinna träffa så många som möjligt. Nu senast idag har jag hängt med min alltid lika vackra barndomskompis Ampi : ) Det är sjukt hur tiden går och man knappt hinner ses, och ändå känns det som om det vore igår man senast sågs. Fint.

Jag ska inte klaga, det är helt underbart att träffa så många fina människor som jag gör här uppe i norr. Det skulle va kul att veta hur många släktingar jag har totalt egentligen..? Jag träffade en kusin på pappas sida idag, hon sa att hon räknat ihop att vi var 83 stycken inklusive fastrarna och farbröderna. Och det är bara en sida av släkten. Den andra är av totalt 15 stycken mostrar och morbröder så det blir nog ganska många på den sidan också!

Imorgon bitti åker jag upp till Tornedalen och till stugan i skogen. DET är välbehövligt ska ni veta! Det ska bli kul att se vad som hänt uppe i bin (byn) sedan sist. Nå kanske nån har målat om huset eller så har dom kanske möblerat om i affärn? Det brukar hinna hända mycket där mellan mina besök så det blir spännande att se. Nåniin. Peace, love and mycket skratt. Nu ska jag mata masken. Om jag orkar så ska jag räkna kusiner efter det. Risken finns ju att det ger samma effekt som att räkna får. Jag hinner somna innan jag är klar.

Hejsvejs!