Det kan man lugnt sagt säga. Vi liksom checkade ut från cybervärlden båda två. Fy fan vad skönt om jag får säga mitt. Vad har ni då missat? Jo, under denna långhelg har det hänt mer än på en hel sommar känns det nästan som. I alla fall i mitt huvud. Tokigt va!? Jag återkommer till det. Annars så har jag och Tilda mer eller mindre hängt ihop som siamesiska tvillingar under denna långledighet. Som vanligt. Med en massa underbara människor därtill också. Vi har mestadels firat, rensat, fixat, solat, skrattat och njutit av att sommaren nu är här på riktigt. Tänk om man alltid kunde ha såhär långa helger och så bara jobba några dagar i början på veckan. Fantastiskt. Jag har liksom hunnit vänja mig vid att sova långe och djupt som en kulting på mornarna. Imorgon är det annat, då väcks man av en klocka som ringer och en tid att passa. Blä.
Nu måste ni ju bara spricka av nyfikenhet av vad som försegår i mitt huvud!? Jag ska försöka förklara. Det är så att jag träffat en människa som lärt mig så himla mycket på en ganska kort tid. Jag har förstått det tidigare men inte riktigt kunnat sortera in det i rätt fack. Det kan hända att det är just denna människa, eller att det är rätt tid, eller något helt annat enkelt som förklarar detta, men först häromdagen fattade jag. Då ramlade poletten ner. Hur ska jag då förklara detta för er? Det är knepigt att försöka förklara för det är helt enkelt en känsla jag fått. Känslor är svåra att förklara. Men jag skulle kunna beskriva det som en känsla av att jag är så jäkla bra helt enkelt. En känsla av respekt och en stor insikt i att det inte är ord som räknas, utan handling.
Ord är vidriga. Knepigt för jag ska ju blogga här och jag måste ju prata med människor om dagarna. Men jag har faktiskt konstaterat att ord egentligen är ganska äckliga. Ord är ofta löften och löften kan brytas om och om igen, för att sedan slätas över av nya ord. Ord kan bli en sån besvikelse. Det är så himla lätt att snacka och det är lika lätt att lyssna. Men vet ni vad? Efter den här nya känslan av att jag är så jäkla bra så kommer jag härmed att sluta lyssna. Det räcker nu, jag har liksom hört tillräckligt. Mentalt så har jag nu rensat ut alla ord jag hört för att ge plats åt något nytt. Den platsen går till handling. Handling är respekt. Ord tillhör det förflutna. Det känns lite som att allt som händer är från och med nu. Och vet ni vad? Det känns helt sjuuuukt skönt.
För övrigt så bör det tilläggas att jag har världens bästa vänner. Men det vet ni väl vid det här laget. Min älskade Stockholmsfamilj. Ett praktexempel på att det är handling och inte ord som räknas. Tack för att ni finns.
En bild från helgen på mig och min jättesnygga kompis Jennies
jättesnygga kille Joel. Alltså inte min : )
