Jag har ärvt ett par tydliga saker från min mamma. Hennes sommarfräknar, förtjusning i hästar och kärlek till van Gogh. Jag minns inte första gången jag stod framför en van Gogh men jag har tydliga minnen när jag började att älska dem. Det var färgerna. Det mustiga i färger som inte alltid är särskilt mustiga. De nästintill nitiska, maniska små prickarna och linjerna som binder ihop mönster som blir till former som blir till landskap, porträtt och stilleben.
Min absoluta favorit är 'Starry skies'. Jag har målat tavlor med dess himmel som förebild. Haft den som inspiration när jag ritat egna klädkollektioner. Stirrat mig blind på dess virvlar.
Någonting jag inte ärvt från min mamma är hennes obehag inför det oändliga i rymden. Där hon ser läskiga tomrum blir jag nyfiken över oändligheten.
Jag älskar himlar och rymden och jag misstänker att det är van Goghs förtjänst.
Det är kanske inte därför så konstigt att jag efter Christopher Kanes kollektion fått en mindre besatthet vid hans rymdmönstrade kollektion. Jag associerar till 'Starry Skies' och även om ett par tusen dollar är betydligt saftigare än vad jag vill betala så känns chansen en smula större att jag någon gång kan en av Kanes klänningar i mitt ägo än självaste 'Starry Skies'.
Grejen är bara att om jag nu någon gång skulle lägga vantarna på en Kaneklänning med rymdmönstrena så är det enbart för mönstrets skull och inte klänningarna. Gillar inte modellerna nämligen. Känns tråkigt och oinspirerande. För inte tala om skorna till.
Men om man vill finna något billigare, och kanske i annan modell så trillar man antingen på Acne eller Monki och där finns det bara lösa och slängiga jersey/bomullslinnen. Jag vill ha en spejsig klänning!
Så tills jag antingen har en van Gogh med himlaströmmar eller en Kane med en sprakande nebulosa googlar jag sönder aurora borealis (mycket finare på latin) och galaxer.
Så kanske jag försöker mig på att sprätta färg på svart papper för nedanstående effekt eller att skapa magi på mina fingernaglar som längst ned.
Pic. 1 2 3 4, Google. 5, Monki. 6, oh mon dieu. 7, Modette.
edit. Nu är jag inget fan av 90-talstighta/korta/gymdräktsmaterialiga klänningar men mönstret på fröken Engmans blåsa! Spaaaaaaaace!
ååhåhå naglarna var ju hemskt fräcka! guh vad allt som kommer nu känns 90tal, space och minimalist. gillart.
åh! Jag älskar att titta upp mot himlen stjärnklara nätter och funderar allt som oftast på rymden. Blir galen på hur STORT det är. Fascinerad, liksom.
Vilken tur också, att Stylisterna visas två gånger i veckan, eftersom det var ganska korta avsnitt! Blev glatt överraskad.
rymden alltså... man vet liksom inte ens hur man ska börja beskriva den. Kan bara säga att det är det vackraste, häftigaste, mest poetiska, knäppaste, oförståeligaste och mest skräckinjagande jag vet.
Jag är personligen besatt av Dali istället. Jag förstår logiken med Starry Skies och stjärnavalvet, och förvisso är det inte den tankekedjan jag har när jag dreglar över fjärran galaxer, så är det något så mystiskt och magiskt med dem som jag älskar också!
Naglarna där på slutet tar nog priset på kvällens coolaste!
Stjärnhimlar är det vackraste jag vet (därav bakgrundsbilden på min blogg, ju). Jag önskar att tygerna från Christopher Kanes kollektion fanns att köpa som metervara. Då skulle jag kunna sy en klänning som var perfekt för just mig av tyget. Åh!
Svar: Jaaa, jag flyttade upp i slutet av sommaren! :)