Jag påbörjade en serie med bilder för ett tag sedan med havet som tema. Vid det här laget är det nog fem eller sex bilder tror jag. Denna ovan var den första och ja, hon ska få ögon (blir lite väl besatt av satan såhär). Nu syns det ju inte alls hur många blåa nyanser det är i håret men ni fattar grejen.
Funderar på att göra prints av ett par av dom och sälja. Nej or jey?
Om jag någongång ska göra reklam för något så ska det alltså vara klubbor?
Nej men en gång i våras så fick jag ett knippe sockerstinna pinnar av min bästa vän och i en vända framför spegeln i ett försök till dagens outfit så fick de vara med. En strålande junidag vill jag minnas att det här var. Innan apokalypsens vindar ven utanför lägenheten och regnet smattrade diaboliskt mot rutorna. (dont mind att jag blir som ett litet rart russin runt ögonen när jag smilar. Jag är fasen född sån.)
Med och utan jacka. Ying och yang. Klämkäck vs. angry face. Etc etc.
Strumpbyxor, H&M. Underklänning, snodd från mamma. Klänning, 2hand/Myrorna. Scarf i håret, present. Tygjacka, Kellerman vintage.
A lollipop a day keeps the doctor away!
Befinner mig för tillfället i vad jag kallar 'labila veckan'. Detta innebär, lite kortfattat, att jag har extremt svårt att koncentrera mig, får ingen ro att teckna jobb, får ångest när jag latar mig, stökar till mer när jag ska städa, har en kliande oro i kroppen över livet/jobb/universum och har ett aldrig sinande behov av att sova lite för länge.
Jag sitter i någon sorts jerseyfest till grå kokong av Mikaels hoods med malande huvudvärk och dåliga hårdagar.
En del av mig säger; någonting nytt behöver hända. En annan del svarar: men fixa det då!
Modet sviker och förvirringen sitter i men jag tänker att ostbågar kan vara katralysatorn som sätter gigantiska hjul i rullning. Eller att jag helt enkelt vågar införliva drömmar i sann Cissi Wallin-anda. Hon är ju bra på att peppa den där tjejen.
På en ren basalt nivå önskar jag att jag kunde lobotomera mig en smula till stillsamhet i sinnet så att jag åtminstone kunde rita bra grejer igen.
Och pyssla.
Tänka på inredning till framtida hus. (huslängtan alltså. Den snöbollseffektar i min hjärna)
Hitta den ultimata collegetröjan.
Planera in äventyr för överlevnad av filbulvintern som flåsar oss i hälarna.
Hota ångesten med något grovkalibrigt och långpipat, ropa "Geronimo!" och ta kontrollen igen.
Jag gillar hattar, jag gillar paisley, jag gillar kragar, jag gillar luggar, jag gillar vinrött.
Då ritar jag just det.
Jag råkar göra stilleben av det mesta som existerar runt mig. En fruktskål är aldrig bara en fruktskål och högar med skräp blir herrans mycket finare i märkliga storleksordningar.
Det bästa med stilleben av ens egna vardagssaker är ju att det är en ständig process, att man flyttar dit och tar bort och aldrig är klar.
Bara det jag skulle säga.
Hattask från Pretto PR, drivved från Skåne, vas som Mikaels morfar gjort, fjädrar från Panduro, metallaskar köpta i Indonesien och pappersjordgloben är en present.
