Jag satt på caféet i Tessinparken och avnjöt en iskall cola när Styret plötsligt kom förbi och slog sig ner som en blixt från klar himmel. Han såg munter ut, men jag kunde inte låta bli att notera att karlns öron var vita(!).
– Vad fan är det där? frågade jag.
– Vadå? Vad menar du? sa Styret, uppenbart orolig.
– Dina öron är för i helvete vita!
– Va är det du sitter och säger? sa han irriterat och kände på blomkålen.

Det var raklödder, mysteriet var löst. Styret ilsknade till.
– Du ska alltid fixera på detaljer! Det är så typiskt dig! skrek han alldeles ursinnig och vita öron hade plötsligt blivit delvis röda.