Vi finns i flera städer, välj en stad att utforska!

Livet som dj

Två damer i 60-70-årsåldern bjöd in mig till sittning helt spontant när jag låg ensam på stranden.
De kallar mig "barnbarnet" (Neto).
De matar mig med nötter.
De häller i mig brasiliansk öl av tveksam karaktär.
Nu vill de bjuda på japansk middag ikväll.

Du behöver inte vara orolig, älskling.



Och plötsligt stegar Wyclef Jean fram till dj-båset, tar mig i hand och undrar om jag har någon instrumental houseslinga han kan frestyla över. Jag har ett oändligt antal houselåtar utan sång, men där och då står det stilla i huvudet. Jag kan inte komma på en enda. 


Jag visar honom min Wycflef-mapp, där jag samlat hans bästa alster och han bestämmer sig för duetten med Shakira – Hips Dont Lie.
Jag trycker på play och en halvmeter ifrån mig uppträder mannen som var min stora idol i tonåren.

Wyclef och The Fugees gav mig någon sorts trygghet när jag 1998 åkte tuck-tuck genom det fattiga Filippinerna och Wyclef gav mig euforiska minnen i början av 2000-talet när jag såg honom i ett utsålt Globen. 2005 dök han upp och knackade mig på axeln när jag spelade på en fest på Medborgarplatsen. Jag drog av instrumentalen till Lean Back och The Fugees – ja THE FUGEES – improviserade fram en helt unik mashup framför mig och det var länge det starkaste minnet i min dj-karriär.

– Whats your dj name? frågar han mig i båset på Café Opera.
– Beat Cake , svarar jag.
– Give it up for Beef Cake! skriker Wyclef i mikrofonen och jag känner tacksamhet även om det blev lite fel, det där.



Jag brukar klappa händerna under mina spelningar. Jag är väl inte ensam om den fysiska yttringen som dj.
När jag gjorde det på ett av de många juleventen jag spelat på i december var det en ung tjej som lackade ur. Totalt. 
– DU klappar inte händer åt mig! skrek hon och petade in sitt lilla pekfinger i mitt bröst.
– Men jag klappade ju inte åt di...
– INGEN klappar händer åt mig, fattar du?!
– Men lyssna nu jag klappade inte åt dig! Jag klappar i takt.

Den unga damen fortsatte med frågor om vem jag kände på eventet och hotade att ta upp saken med personen i fråga.
Jag gav henne ett "gör det gärna" följt av en... applåd.
Hon såg inte glad ut.