”Innan jag dör ska jag ha gjort en förbannat bra show som folk minns!”
Vi träffar Mårten Andersson på Muffin Bakery på Drottninggatan. Han är några minuter sen och glider in med mobilen i högsta hugg och ser lite småstressad men glad ut medans han talar i telefon. Man hör på samtalet att det är de sista detaljerna inför helgens premiär som är på agendan.
Mårten avslutar samtalet, ber om ursäkt för att han är lite sen, och presenterar sig med ett stort leende på läpparna. Och redan där är de minuterna som vi väntade på honom som bortblåsta. Energin kring Mårten är svår att missa. Han strålar av positivism och självsäkerhet och man märker snabbt att han är en kille med båda fötterna på jorden. Jag kan inte undgå att tänka på att han säkert, utan att veta om det själv, är en kille som ursäktas för det mesta. Just för att han är precis som han är helt enkelt. Inte för att han är en av Sveriges största komiker, utan för att han är just Mårten.
Vi kommer ganska snabbt in på huvudämnet, nämligen premiären av RAW Comedy Club som är nu i helgen, och om hur allt började…
Hur vet man att man är rolig, hur får man självförtroendet till att våga ställa sig på en scen inför en massa folk och dra skämt?
Mårten berättar att han sedan barnsben haft en fallenhet för att härma folk. Han älskade svart humor och såg mycket på Cosby show, Chris Rock, och Eddie Murphy. Och det var när han såg den sistnämnde på TV som han visste att han ville utforska branschen närmare. 1999 var han med i radioprogrammet ”Pippirull” som sändes i P3. I programmet busringde han folk och imiterade Dr. Alban. Vem minns inte ”Det är stabilt”? Detta blev en succè och det strömmade in hundratals mail om hur mycket de gillade Mårtens imitationer. Det var då han förstod att han var bra och det var för honom ett kvitto på att han kunde skriva humor.
Hur föddes då idèen om RAW?
Det var en kväll på Norra Brunn. Mårten körde stand up inför en publik som inte verkade allt för road av hans råa skämt, förutom en komiker i baren som bara inte kunde sluta skratta. Det gav Mårten blodad tand och han fick en idè, utan någon som helst aning om att det en dag skulle bli så stort som det är idag. Han ville göra något annat än Norra Brunn, något annorlunda, något råare helt enkelt. Det behövdes ett nytt koncept som inte var inriktat mot företagsfester med en massa sömniga slipsnålar i publiken. Det behövdes en klubb, det var RAW som behövdes.
År 2004 kickade det hela igång i en mörk lokal i Gamla stan, och Mårten hade äntligen sin klubb för de som gillade lite annorlunda humor. Åren har gått och RAW Comedy Club har vuxit till något stort. Idag kan Mårten med sin klubb stoltsera med många av komikervärdens tyngsta namn i sin repertoar, både svenska och utländska. Inför helgens premiär uppträder Steve Hughes, Soran Ismail, och Marika Carlsson. Fram till mitten av December bjuder RAW på underhållning med nya komiker på scenen varje vecka.
Hur ser framtidsvisionerna ut för en kille som hittills lyckats såhär bra?
”Att bli kär, skaffa fru och barn” svarar Mårten snabbt med glimten i ögat.
Men karriären då?
Med arbetet inför RAW och att ständigt vara på jakt efter nya talanger som ska uppträda på hans klubb, blir det lätt att Mårten glömmer bort sig själv och sin talang. Han vill i framtiden, innan han dör, själv göra en förbannat bra show som folk minns. Efter 10 år i branschen har han en självsäkerhet som är välförtjänt och en växande karriär, inte bara med RAW och i Sverige, utan även med sin egen karriär utomlands. Mårten är nämligen nyligen hemkommen från en av världens största komikerfestival i Skottland där han gjorde succè.
Om det är Mårtens många år i branschen som gör honom så avslappnad och trevlig, eller om han helt enkelt alltid varit sådan vet jag inte, men det är verkligen en skön och glad kille vi får träffa. En kille som inte drar sig för att påpeka att mina handskar är lite kinky och burleska, och som undrar om Tilda pratar som hon gör på riktigt? Mårten är positiv och det smittar av sig, och att hans framgång kommer att växa råder det inga tvivel om, snarare så kan det vara nu det hela börjar. Redan nu känner han att han får nypa sig i armen ibland för att förstå att det som nu händer verkligen är sant, och jag tror han kommer att behöva göra det framöver också. Och att hitta någon att gifta sig med och att skaffa barn med lär inte heller bli något problem för Mr Andersson.
