Christians recensioner

Häromdagen gick jag till Kristallen, Pelikans bakficka, första gången efter en större ombyggnad. Inredningen är mycket inbjudande och det är bra det, annars skulle jag nog inte komma tillbaka. De senaste 10 åren har jag känt som jag klivit in i trollets Shreks förmak, med väggar i mörkblått, grått och grönt med ljuskronor i taket. Nu däremot är det otroligt fräscht och nytt – det gillar vi!

En relativt stor del upptas av baren, vill man äta så gör man det där, bland matborden eller i Kristallens matsal. den lika vacker som gamla Pelikan. Den här gången testade jag bara husvinet men matmenyn är annars den samma som just Pelikan: husmanskost och stora portioner av de klassiska rätterna. Populariteten för deras fläsklägg verkar aldrig sina, då jag aldrig satt min fot där utan att se åtminstone en hugga in i den för mig något obskyra rätten. Hur som, Kristallens kronor hänger fortfarande och nu men ny inredning. Rekommenderas!

Häromdagen gick jag till Kristallen, Pelikans bakficka, första gången efter en större ombyggnad. Inredningen är mycket inbjudande och det är bra det, annars skulle jag nog inte komma tillbaka. De senaste 10 åren har jag känt som jag klivit in i trollets Shre... Visa hela »

När jag kom hit för första gången kändes det något som att stiga in i fotograf Anders Pedersens värld och hans porträtt av publivet i 70-talets Hamburg. Det var långt från lika murket och slitet, men det var något med klientelen, atmosfären och livligheten som fick mig att fastna och återvända.

Priserna är riktigt bra och maten är vällagad, enkel men vällagad. Senast tog jag deras långkok på oxkind och den riktigt smälte sönder i munnen. Det kan vara svårt att få matplats direkt men baren är inbjudande och här sitter man gärna i väntan på ett bord.

Det finns många skäl att gå hit men för mig är det nog som jag nämnde för klientelen. En något mognare publik från kulturvetarkretsar, journalister, en och annan kändis (ja, stället ägs av den duktiga och vackra skådisen Tintin Anderson och hennes bekanta verkar komma förbi titt som tätt), och så oss vanliga då. Det är nästan alltid fullt, men all inredning och vissa tjocka manlig stammisar verkar dämpa ljudvolymen till en behaglig nivå. Atmosfären är som på Pelikan men inte ljudnivån, något sånt. Här tar man några öl med vännen, men det går lika bra att ta hit sin date och det vet jag andra som håller med mig.

När jag kom hit för första gången kändes det något som att stiga in i fotograf Anders Pedersens värld och hans porträtt av publivet i 70-talets Hamburg. Det var långt från lika murket och slitet, men det var något med klientelen, atmosfä... Visa hela »

Jag har gått hit sen dag ett och det är fortfarande mitt favoritställe i Stockholm. För att bli en tillfällig favorit kräver jag inte så mycket alltid, men Bleck har mer och det får mig att återvända: bra musik, blandade åldrar, inne och utomhusservering, lite trendigt, lite alldagligt, bra mat, ok priser, trevlig personal och sist men inte minst kvällssol. Sedan den här sommaren (2017) har man fått i ordning både Blecktornsparken och Blecks egen ombyggnad. Deras gamla som nya terrass vetter mot parken har fått erkänt bra häng och fler tycks ha hittat denna tidigare något undangömda oas.

Restaurangen är relativt liten, bardelen än mindre, menyvalet något där mitt emellan. Visst är det gemytligt men jag föredrar alltid uteplatserna när det är möjligt. Menyn är något begränsad men populär. Deras macka med grissida översållad med Pecorino är att rekommendera. Enligt mig hade de en av stans bästa variation på råbiff men den hade åkt bort från menyn från och med i år. (Den kommer nog tillbaka dock för jag har överklagat). Det var på Bleck jag första gången lärde mig uttrycket och beställde ”en galopp”. Bra och passande namn för vad man får. För er som inte vet får gå dit och kolla vetja!

Jag har gått hit sen dag ett och det är fortfarande mitt favoritställe i Stockholm. För att bli en tillfällig favorit kräver jag inte så mycket alltid, men Bleck har mer och det får mig att återvända: bra musik, blandade åldrar, inne och ut... Visa hela »