Juni 2010

Idag fyller han som jag hoppas ska vara min för evigt år. 29 år.

Vi är inte på samma ställe. Det är 70 mil av skog, fjäll och sjöar emellan.

Jag kan inte fira honom. Istället sitter jag uppe och kollar på 'Apocalyps Now' och tänker på hur lycklig jag är som har den finaste människan någonsin, som min.

Snart åker vi på roadtrip i en månad och stör ihjäl oss på varandra för att jag blir sprallig i hela kroppen av att sitta stil i bilen och för att han blir rastlös när det inte är bra vågor att surfa. I höst delar vi på ett tvillingpar av nycklar till en lägenhet som inte är min eller hans. Utan vår.

Jag behöver inte veta att vi varit ihop i exakt ett och ett halvt år snart. Det räcker med att veta att det varit de bästa 18 månaderna i mitt liv.

Jag älskar dig Mikael.

its the smell of victory.

För ett par år sedan tog jag äntligen mod till mig och klippte lugg. Jag hade funderat i över ett år på det och var så rädd när jag satte mig i frisörstolen att jag höll på att kissa på mig. Från att gå till ett jämnt midjelångt hår till att klippa en lugg var ett gigantiskt steg.

Jag blev otroligt nöjd även om jag såg ganska ung ut. Hade alltid lugg som liten och jag gillar hur busigt och lekfullt det blir. Dock växer mitt hår som gräs och efter att ha hållt efter den i ett par månader ledsnade jag. Spännen blev lösningen och jag hade snart en lugg nog lång att sätta bakom öronen.

Men nu har jag varit sugen på en lugg ett tag igen. En spikrak, ganska tjock som räcker ned strax nedanför ögonbrynen. Jag lär fundera ett bra tag till dock. Men så länge är jag smått besatt av att rita alla mina illustrationer och kladdteckningar med luggar i olika varianter.

Vad gör jag och Hanna en trött fredagskväll som denna när vi inte orkar gå

ut? Vi vaxar benen för första gången någonsin (skriken har skallat) och kollar på Easy Rider.

Få människor i världen gör mig så glad som Bea. Inte bara hälsar hon på bara för att säga hej och kramas lite med jämna mellanrum, hon är dessutom en av de människorna jag känner med absolut störst hjärta. När dagar är grå går jag in på hennes blogg ungefär en gång i timmen och bara fyller upp kvoten med pastellfärger, ballonger, sockervadd och glädje.

Häromdagen kom hon traskande och gav mig en stor prickig påse med ungefär en miljon små saker som jag tycker om. En födelsedagsgoodiebag utav jättemått helt enkelt!

Min älskade lilla fina Snigelvän. Om jag var en hälften så bra vän skulle jag vara glad.

I påsen gömde det sig massor av knaprigt godis som Pez i stora lass, knastriga Hello Kittyklubbor, gammeldags karameller och gör-det-självgodishalsband. Sen fanns det söta klistermärken, en urbra bok om second handshopping i Stockholm, muffinsformar, sockervaddstuggummi och såobubblor i en behållare i form utav en prinsesstårta!

Supersött och superroligt att tugga på. Måste smaka numedebumsinteväntaensekund.

Göra halsband på en gång också.

Blåsa såpbubblor ligger högt på min tio i topplista över saker jag gillar mest.

Naglarna matchade pasetllgodisarna perfekt.

Alla borde ha en Bea i sitt liv. En människa som bryr sig, lyssnar, kramar, finns där och gör livet fint vilken tråkig, gråmulen dag som helst. Tycker dessutom att ni ska gå in på hennes blogg och gratulera eftersom sötnosen kommit in på Gamlebys fotoskola!

En dag är det hennes bilder som kommer sitta på Fotografiska jämte Annie Leibowitz, tro mig.

Jag tänkte såhär. Solen skiner utanför de flestas fönster och blogglusten dalar i takt med att nätterna blir ljusare. Vem orkar egentligen kommentera och hålla sig á jour i vår sfär när det är vittring av sommar? Men eftersom det är himla tråkigt att blogga för sig själv tänkte jag att vi kör en liten tävling. När jag gjorde mina tavlor med hatterna, mustascherna och flugorna var ni himla många som ville ha likadana. Därför har jag gjort en bild med exakt detta fast i en annan version som ni kan vinna!

Lägg in filmen nedan i era bloggar, eller en skärmdump på den, länka och så är ni med i tävlingen om att bli ägare till en liten gubbes alla attribut. Skriv en kommentar hos mig så jag vet att ni är med bara. Ska vi säga att ni har till på söndag på er?

Go go!

Jag bjuder på trött, osminkad, frukostätande mig själv. Vassego.

Nu slutar jag jobba för dagen. Just nu är det så sjukt mycket att göra att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Sitter och jobbar i butiken till på fredag och arbetar samtidigt med skribentjobb, filar på mitt slutarbete i skolan och fixar annat när det är lugnt och lite kunder. Väl hemma på kvällarna är det illustratörsjobb och mer skrivgrejer att göra.

Känner att motivationen sakta men säkert dalar för det mesta.

Som jag skrev innan idag; längtan efter något som kan liknas vid sommarlov är stort!

Vill knappt ens klä mig fint längre. Då vet man att tröttheten är ett faktum.

Såhär såg jag dock ut en dag förra veckan. Sådär mittimellan uppklädd.

Klänning, vintage/present. Halsband, arvegods. Rosett i håret, Glitter.

Har nuförtiden knappt ens på mig mascara. Orkar inte fylla i ögonbrynen och greja med ögonskuggor och sånt. Sommarlathet, ja.

Imorgon ska jag nog knycka Grisens elefantring och slänga på mig en handfull halsband för att pigga upp mig. Sen ska jag skriva klart det där jäkla arbetet och skicka in det!