Bestämde mig med kort notis för att följa med mina föräldrar och Mikael ned till Skåne i helgen. För er som inte läst bloggen så länge så är det nämligen så att båda mina föräldrar är från Skåne. Jag är född och uppvuxen i norr, i Åredalen, men vi har alltid haft hus i Skåne och på många sätt känner jag mig mer som en skåning än norrlänning.
Jag dras mellan de platserna på ett enormt ambivalent sätt. Å ena sidan finns det ingenting i hela världen som jag älskar så mycket som fjällvärlden när den är som den var nu i påskas. Å andra sidan så finns mitt hjärta vid havet, i den hemliga trädgården och de vidsträckta fälten i söder. Det är fantastiskt att ha båda och samtidigt möjligheten att bo i mitt fina Stockholm.
Nu är det dock dags för Skåne och det är första gången jag är där sedan en person som betytt otroligt mycket för mig och familjen försvann. Hur kan det bli sommar när han som var sommaren inte längre finns?
Alla bilder är tagna av mig.
Usch, det är jobbigt att besöka platser när folk som hör hemma på dem försvunnit. Men jag tror att du kommer att få det fint i alla fall. Det blir tjugo grader för sjutton! Och hojta om du ska ner åt Lunda-hållet!
Åh, solskenet på den bilden med benen! Vill ha sommar nu. Och det vill jag annars nästan aldrig.
Fantastiska bilder!
Och jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Är själv från Norrland men har spenderat massor med tid i Skåne. Känns som om de båda är helt ovärderliga för mig, hur olika de än är.
superfina! :)
sv: nehepp, men smaken är som baken ;)
så himla fint !! jag har med den fågelklänningen från monki, tycker den är svår med bh.. några tips ?! förövrigt verkar du vara så himla vettig människa, jag gillart! denhär bloggen ska jag stanna oftare på! hade fint //Sara