Augusti 2011

I våras/tidigt i somras så jobbade jag med samma stylist som jag arbetar med just nu, Marcus Söder. Då, för några månader sedan, var det två dagars intensivt arbete både på location och i studio med att plåta modejobb för tidningen DANSK. Nu har jobbet kommit ut i butik!

Kunde inte lägga in alla bilder här men HÄR kan ni kolla in hela jobbet i sin helhet.

Fotograf; Jimmy Backius.

Stylist; Marcus Söder.

Stylistassistent; Kajsa Tengvall och Martina Almquist

Modell; Julia Saner (hittar just nu ej namnet på den manliga modellen)

pic.från vårt vardagsrum innan sommaren.  

Ibland behövs det bara en enkel, liten grej för att göra något gammalt till nytt.

Ett lager färg på en sliten byrå.

En annan tavla på samma, gamla vägg.

Ett nytt tyg på kuddarna i soffan.

En rad med vimplar runt en vintage klänning.

Vitt bomullssnöre, några underlägg från Indiska, en sax och limpistol.

I en liten liten butik i en by som heter Legian på södra Bali hittade jag en otroligt varm dag dessa maffiga skönheter till halsband. Helt handgjorde av naturliga material från övärlden och totala konstverk om man frågar mig. Tyvärr så talade mannen i butiken ingen engelska direkt så jag fick inte veta så mycket mer men jag blir fortfarande betagen när jag ser smyckena.

Jag köpte någonting där men i brist på plats blev det något betydligt nättare och mindre. Det får ni se en annan dag!

Om jag använde klackar mer så skulle det inte bara resultera i att jag blev längre utan även att jag antagligen kände mig ganska många centimeter som tja, inte mig själv.

Ibland går det an men för det mesta kan jag inte skaka av mig känslan av att jag ser ut som ett barn som blivit påkommen med att nalla i mammas garderob. Och misslyckats.

Men OM jag skulle bära klackar mer så skulle jag ständigt vandra runt i allt annat än blockmönstrade pumps från Zara.

Bisarr höjd, bisarra detaljer, bisarr utformning och bara bisarrt härligt.

Jag har ju ett projekt som går ut på att fylla vårt vardagsrumsfönster med glas i olika former och färger. De får bara köpas på billiga loppisar och vara dammiga och bortglömda. Då och enbart då får de komma hem till mig och Mikael. Och vårt vardagsrumsfönster. Eftersom jag är lite emot gardiner så tänker jag att man får pynta lite extra i nederkanten. Dessutom är det så himla vackert när solen skiner igenom alla olika färger och lämnar ådriga mönster på brädet.

Som årsringar på ett träd.

Såhär ser de ut just nu. + lite Marimekko och vita karaffer på sidorna.

Men tänk va, idag åker vi till Småland där världens bästa loppis ligger så nu kanske glasgrejerna får ett syskon till, eller två!