Augusti 2011

Pysslade en del innan jag reste iväg för min DIY-serie i Länstidningen i Östersund. Såhär knåpade jag ihop mitt Proenza Schouler-look a like halsband.

Köpte en hel hög med olika band och snören på Matssons Band här i Stockholm på Kungsgatan. Dock går det precis lika bra att finna dylika, och billigare, på vanliga sybehörsaffärer.  

Jag valde ut färgerna lite på måfå och utgick sedan på ett ungefär ifrån hur originalet ser ut rent designmässigt.

Lättaste sättet att fästa snörena när man virat fast dem är med snabbtorkande lim från en limpistol. Jag brände mig som fan ungefär tre gånger innan jag ens fått fast en repstump men övning ger färdight. Typ.

Istället för stenar så dekorerade jag med en rejäl grön gardintoffs längs ned.

Lite tvinnat, lite snurrat, en hel del limmande med limpistol, en smula tålamod och gluttande på originalet från Proenza Schouler och jag har mitt egna rejäla halsband.

Inte helt lätt som en plätt att göra men ganska roligt projekt en eftermiddag!

Innan jag hunnit lägga in bilderna från månaden på andra sidan jordklotet så tänkte jag blogga lite om vad jag tänker på just nu. Post-semester-delirium gör en yr.

1. Jag fryser konstant efter det att jag kom hem från Indonesien. Men det är ändå för varmt för strumpbyxor så för att kompromissa satsar jag på hellånga kjolar mestadels. 2. Björgs smycken är något utav det vackraste jag vet. Så otroligt organiska och levande om ändå stiliserade. 3. Är lite inne på att göra om här hemma igen och det vore fantastiskt att ha något som detta på väggen. Ett foto och en målad tolkning. 4. Fastnar hela tiden vid plommonlila/roströda plagg. 5. Återigen, mer härlig, krumelurig, snirklig, detaljrik konst.

Det tog mig tre dygn ungefär att komma över jetlagen efter 26 timmars resande över halva jordklotet. (Jag kände mig så som jag tänker att man mår när man varit riktigt, riktigt kalasfull) Sedan tog det med tre dagar att inse att modeveckan i Stockholm är precis samma kaosartade elitistiska party för inbördes beundran som alltid. (Jag lyckas förtränga det varje gång) Och det lär ta mig ungefär en dag att komma över sex dagar av min post-Indonesia-depression som härjat i min kropp och huvud. (Jag botar med jordgubbar och riktigt dålig TV som inte är dubbad till indonesiska)

Summa sumarum. Jag är hemma och jävlar i mig vad jag ska blogga. Så mycket har hänt, så mycket har setts, så många böcker har lästs, två sjukhusbesök för mycket har behövts, så mycket god mat har ätits och så många saker bör visas.

Tills dess kan vi beskåda hur jag sett ut två av de tre dagarna under modeveckan ur min bästa Beatas kamera.